Bibel 2000 (B2000)
3

Anarki i Juda

31Se, Härskaren Herren Sebaot

skall beröva Jerusalem och Juda

stöd och stöttepelare:

all tillgång på mat, all tillgång på vatten,

2kämpar och krigare, domare och profeter,

spåmän och äldste,

3befäl och betrodda,

rådgivare, teckentydare och besvärjare.

4Jag skall ge dem pojkar till ledare,

lynniga barn skall styra dem.

5Alla skall hunsa varandra,

unga sätta sig upp mot gamla,

ringa mot ansedda.

6Om man då får fatt på någon i hans fädernehem och säger: »Du äger en mantel, du får bli vår furste och härska över detta vacklande rike«, 7då skall han svara: »Jag är ingen ledare. Jag har inte bröd i huset och ingen mantel. Gör inte mig till furste över folket!«

8Ja, Jerusalem vacklar, Juda faller.

I ord och handling utmanar de Herren

och trotsar öppet hans höghet.

9Deras partiska domar vittnar mot dem,

de ropar ut sin synd liksom Sodom,

de döljer den inte.

Ve dem!

De drar olycka över sig.

10Lycklig den rättfärdige, han är god

och får njuta sina gärningars lön.

11Ve den orättfärdige, han är ond

och får igen vad han har gjort.

12Förtryckare skinnar mitt folk,

ockrare härskar över det.

Mitt folk, de som leder dig för dig vilse

och gör dig osäker om vägen.

13Herren träder fram med sin anklagelse,

han står redo att döma sitt folk.

14Herren går till rätta

med sitt folks äldste och styresmän.

»Det är ni som har skövlat vingården,

rov från de fattiga finns i era hus.

15Med vilken rätt krossar ni mitt folk

och mal de fattiga till stoft?«

säger Herren Gud Sebaot.

Dom över Sions döttrar

16Herren sade:

Därför att Sions döttrar är så högfärdiga

och går där med näsan i vädret,

kastar blickar omkring sig

och trippar fram så kokett,

17därför skall Herren raka deras hjässor

och blotta deras blygd.

18Den dagen skall Herren ta ifrån dem hela härligheten: ankelringar, solsmycken och månsmycken, 19droppsmycken och armringar, slöjor 20och turbaner, fotlänkar och gördlar, amuletter och talismaner, 21fingerringar och näsringar, 22festkläder och kåpor, sjalar och kappor, 23flätade bälten och linneplagg, sjaletter och flor.

24I stället för parfym blir det stank,

i stället för gördel rep,

i stället för lockar skallighet,

i stället för festkläder säcktyg om livet,

ja, i stället för skönhet skam.

25Dina män skall falla för svärd,

dina kämpar stupa i strid.

26Dina portar skall sörja och klaga,

övergiven skall du sitta på marken.

4

41Sju kvinnor skall den dagen

gripa tag i samme man och ropa:

»Vi skaffar själva vår mat

och håller oss själva med kläder,

om vi bara får tillhöra dig!

Befria oss från vår vanära!«

En framtid för de räddade

2Den dagen skall det som Herren låter växa vara en prydnad och en heder för dem i Israel som räddats, och landets gröda skall vara deras stolthet och ära. 3Och den som är kvar i Sion, den som sparats i Jerusalem, skall kallas helig, var och en i Jerusalem som är skriven bland dem som skall leva. 4Men först skall Herren med domens ande och reningens ande tvätta bort Sions döttrars smuts och skölja Jerusalem rent efter dess blodsdåd. 5Över hela Sions berg och festförsamlingen där skall Herren skapa ett moln om dagen och en rök och ett flammande eldsken om natten. Ja, över allt skall hans härlighet vara en skärm, 6ett tak som ger skugga under dagens hetta, tillflykt och skydd mot regn och skyfall.

5

Sången om vingården

51Jag vill sjunga en sång om min älskade vän,

en sång om min vän och hans vingård.

Högt uppe på en bördig sluttning

hade min vän en vingård.

2Han luckrade upp den och plockade sten

och planterade ädelt vin.

Han byggde ett vakttorn,

han högg ut ett presskar.

Han väntade sig söta druvor,

men vingården gav honom sura.

3Döm nu, Jerusalems män och Judas folk,

döm mellan mig och min vingård!

4Vad mer kunde göras för min vingård,

som jag inte redan har gjort?

Jag väntade söta druvor —

varför gav den mig sura?

5Nu skall jag låta er veta

vad jag tänker göra med min vingård.

Jag skall ta bort stängslet,

så att den blir skövlad,

jag skall riva muren,

så att den blir nertrampad.

6Jag skall låta den förfalla:

där skall inte beskäras, inte hackas,

tistel och törne skall ta överhand.

Och molnen skall jag förbjuda

att fälla sitt regn över den.

7Herren Sebaots vingård är Israel,

Judas folk hans älskade plantering.

Han väntade oväld men fann våld,

väntade rätt men fann orättvisa.

Verop

8Ve er som samlar hus efter hus

och lägger åker till åker,

tills ingen mark finns kvar

och ni ensamma äger landet!

9Detta har Herren Sebaot uppenbarat för mig:

Sannerligen, de många husen skall stå öde,

stora och ståtliga, men tomma.

10En vingård på tio plogland

skall ge en enda lägel vin,

en hel tunna utsäde

skall ge en enda skäppa korn.

11Ve dem som störtar upp i ottan

för att få sig ett rus

och blir sittande långt fram på kvällen

heta av vin!

12Där hörs lyra och harpa, tamburin och flöjt,

medan vinet flödar på deras fester.

Men Herrens verk ser de inte,

vad han gör märker de inte.

13Därför skall mitt folk föras bort,

ty de saknar förstånd.

Stormännen skall dö av hunger,

den larmande hopen försmäkta av törst.

14Därför öppnar dödsriket sitt gap,

spärrar upp sina breda käftar,

och stadens förnäma skall störta dit ner,

hela den högljudda, larmande hopen,

de som nu festar i staden.

15Därför kuvades människan,

därför tvangs hon på knä,

och de stolta tvangs att sänka blicken.

16Men Herren Sebaot visade sig i sin storhet

när han fällde sin dom,

Gud, den Helige, framstod i sin helighet

när rättvisa skipades.

17Där skall lammen vallas som på en äng,

bland de dräptas ruiner skall killingar beta.

18Ve dem som drar till sig straffet med lögnens rep

och straffdomen med falskhetens lina,

19de som säger:

»Må han skynda sig,

må han snart utföra sitt verk,

så att vi får se det.

Må det komma, må det ske,

det som Israels Helige har bestämt,

så att vi får uppleva det.«

20Ve dem som kallar ont för gott och gott för ont,

som gör mörker till ljus och ljus till mörker,

surt till sött och sött till surt!

21Ve dem som är visa i egna ögon

och anser sig själva kloka!

22Ve dem som är hjältar i att dricka

och mästare i att blanda sitt vin!

23De friar den skyldige för mutor

och vägrar den oskyldige hans rätt.

24Men som halmstrån förtärs av lågan

och hö sjunker samman i elden

skall deras rot murkna

och löven virvla bort som stoft.

De har förkastat Herren Sebaots lag,

Israels Heliges ord har de föraktat.

25Därför vredgades Herren på sitt folk,

han lyfte handen och slog det.

Då bävade bergen

och liken låg på gatorna som avskräde.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

Fienden från fjärran

26Han skall höja fälttecknet för ett folk i fjärran,

locka det hit från jordens ände.

I rasande fart skall det komma,

27ingen är trött eller snubblar,

ingen dåsar, ingen sover.

Inget bälte lossnar,

ingen skorem brister.

28Deras pilar är vässade,

bågarna spända.

Hästarnas hovar är hårda som flinta,

vagnshjulen virvlar som vinden.

29Deras rytande är som lejonets,

de ryter som unga lejon.

Morrande griper de bytet

och släpar i väg det,

och ingen kan rädda det.

30Den dagen skall man höra ett rytande

som när havet ryter.

Blickar man ut över landet

råder mörker och nöd,

ljuset förmörkas av töcken.