Bibel 2000 (B2000)
38

Hiskias sjukdom

381Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: »Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.« 2Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: 3»Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.« Och han grät häftigt.

4Herrens ord kom till Jesaja: 5»Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, 6och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad.« 21Sedan lät Jesaja ta fram en kaka fikon att lägga på såret, så att Hiskia skulle bli frisk. 22Hiskia frågade: »Vad är då tecknet på att jag skall få gå upp till Herrens hus?« 7Jesaja sade: »Detta är tecknet Herren ger dig på att han skall göra vad han har lovat: 8Jag låter skuggan på trappan gå tillbaka de tio steg som solen redan låtit den tillryggalägga på Achas trappor.« Och solen gick tillbaka tio steg som den redan hade tillryggalagt på trappan.

Hiskias psalm

9Ett kväde av kung Hiskia av Juda när han hade varit sjuk och blivit frisk från sjukdomen.

10Jag sade:

Mitt i livet går jag bort,

bakom dödsrikets port förblir jag

de återstående åren.

11Jag sade:

Jag får inte mer skåda Herren

i de levandes land,

aldrig se människor mer

bland dem som bor i världen.

12Min boning flyttas,

bärs bort som en herdes tält.

Du rullar ihop mitt liv som en väv

och skär ner mig från varpen.

Innan dagen blir natt gör du slut på mig,

13innan morgonen kommer är jag gjord till intet.

Som ett lejon krossar du alla mina ben.

14Som svalans gälla skri hörs min röst,

som duvans klagande läte.

Gråtande ser jag mot höjden:

Herre, jag är hårt ansatt,

grip in till min hjälp!

15Vad kan jag säga till honom?

Det är ju han som har gjort detta.

Sömnen flyr mig

i min bittra plåga.

16[---]

Herre, gör mig frisk, låt mig få leva!

17Min bittra plåga blev mig till välsignelse.

Du skonade mitt liv

och räddade mig från förintelsens avgrund,

du kastade alla mina synder bakom dig.

18Dödsriket prisar dig inte,

de döda sjunger inte ditt lov,

de som har lagts i graven

hoppas inte på din trofasthet.

19De levande prisar dig, de levande,

så som jag gör i dag.

Fäder undervisar söner

om din trofasthet.

20Herren kommer till min räddning,

låt oss slå an strängarna

och spela vid Herrens hus

i alla våra livsdagar.

39

Sändebuden från Babylonien

391När kungen av Babylonien, Merodak-Baladan, Baladans son, hörde att Hiskia varit sjuk men blivit återställd skickade han ett brev och en gåva till honom. 2Hiskia gladde sig åt sändebudens ankomst och visade dem sitt förrådshus med silver och guld, kryddor och välluktande oljor samt hela sin rustkammare och allt som rymdes i hans skattkamrar. Det fanns inte något i palatset eller i hela riket som han inte visade dem. 3Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och frågade honom vad männen hade sagt och varifrån de kom. »De har kommit till mig från ett fjärran land«, svarade Hiskia, »från Babylonien.« — 4»Vad fick de se i ditt palats?« frågade Jesaja. Hiskia sade: »Allt som finns i mitt palats. Det finns inte något i mina skattkamrar som jag inte visade dem.« 5Då sade Jesaja: »Hör Herren Sebaots ord: 6Det kommer en dag då allt som finns i ditt palats skall föras bort till Babylonien, allt som dina fäder har samlat fram till nu. Ingenting skall lämnas kvar, säger Herren. 7Bland de söner som kommer att födas åt dig, ditt eget kött och blod, skall några tvingas till hovtjänst i den babyloniske kungens palats.« 8Hiskia svarade: »Det är ett gott ord som du har kommit med från Herren.« Han tänkte att så länge han själv levde skulle det råda fred och trygghet.

40

Tröstande ord till Guds folk

401Trösta, trösta mitt folk,

säger er Gud.

2Ge nytt mod åt Jerusalem,

kungör att hennes träldom är över,

att hennes skuld är sonad,

att Herren straffat henne dubbelt

för alla hennes synder.

3En röst ropar:

Bana väg för Herren genom öknen,

gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!

4Alla dalar skall höjas,

alla berg och höjder sänkas.

Oländig mark skall jämnas

och branter bli till slätt.

5Herrens härlighet skall uppenbaras,

och alla människor skall se det.

Herren har talat.

6En röst sade: Förkunna!

Jag frågade: »Vad skall jag förkunna?«

Människan är som gräset,

förgänglig som blomman på ängen.

7Gräset torkar, blomman vissnar,

när Herrens vind går fram.

Ja, folket är gräs.

8Gräset torkar, blomman vissnar,

men vår Guds ord består i evighet.

9Gå upp på ett högt berg

med ditt glädjebud, Sion,

ropa ut ditt glädjebud

med hög röst, Jerusalem.

Ropa, var inte rädd,

säg till Judas städer:

Er Gud kommer!

10Herren Gud kommer i all sin styrka,

han härskar med mäktig arm.

Sin segerlön har han med sig,

de han vunnit går framför honom.

11Som en herde vallar han sin hjord.

Han tar upp lammen i sin famn

och bär dem i sina armar,

han driver tackorna varligt.

Guds storhet

12Vem mäter upp havet i sin kupade hand

och himlens vidd med sina fingrar?

Vem häller jordens mull i ett mått,

väger bergen och höjderna på våg?

13Vem kan styra Herrens tankar,

vem ger honom råd och kunskap?

14Vem rådgör han med, vem kan ge honom vishet

och lära honom den rätta vägen,

skänka honom kunskap

och leda honom till insikt?

15Folken är som droppar ur ett ämbar,

som dammkorn i en vågskål.

Fjärran länder väger lätt som stoft.

16Libanons skog räcker inte till ved,

dess djur förslår inte till brännoffer.

17Alla folk är som intet för honom,

som mindre än intet räknar han dem.

18Med vem vill ni jämföra Gud,

vad vill ni likna honom vid?

19En gudabild som konstnären gjuter,

som guldsmeden täcker med guld

och förser med kedjor av silver?

20[---]

Man väljer trä som inte murknar

och anlitar en skicklig konstnär,

som kan ställa upp sin gudabild stadigt.

21Förstår ni inte, hör ni inte?

Har det inte sagts er från begynnelsen,

har ni inte vetat det sedan jordens grund blev lagd?

22Han tronar ovan jordens rund,

de som bor på den är som myror.

Han breder ut himlen som en duk,

spänner upp den som ett tält att bo i.

23Han gör furstar till intet,

utplånar jordens härskare.

24Knappt har de såtts, knappt planterats,

knappt har de hunnit slå rot,

så andas han på dem och de vissnar,

stormen för bort dem som boss.

25Med vem vill ni jämföra mig,

vem är min like? säger den Helige.

26Lyft blicken mot skyn och se:

Vem har skapat allt detta?

Han som mönstrar stjärnornas här

och låter dem tåga fram,

han som ropar upp dem alla.

Så väldig är hans makt och hans styrka

att ingen av dem uteblir.

27Jakob, hur kan du tala så,

Israel, hur kan du säga:

»Jag vandrar osedd av Herren,

min Gud tar sig inte an min sak.«

28Har du inte förstått, inte hört?

Herren är en evig Gud,

han har skapat hela jorden.

Han blir inte trött, han mattas inte.

Ingen pejlar djupet av hans vishet.

29Han ger den trötte kraft,

den svage får ny styrka.

30Unga män kan bli trötta och mattas,

ynglingar snava och falla,

31men de som litar till Herren får ny kraft,

de får vingar som örnar.

De springer utan att bli trötta,

vandrar utan att mattas.