Bibel 2000 (B2000)
38

Hiskias sjukdom

381Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: »Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.« 2Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: 3»Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.« Och han grät häftigt.

4Herrens ord kom till Jesaja: 5»Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, 6och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad.« 21Sedan lät Jesaja ta fram en kaka fikon att lägga på såret, så att Hiskia skulle bli frisk. 22Hiskia frågade: »Vad är då tecknet på att jag skall få gå upp till Herrens hus?« 7Jesaja sade: »Detta är tecknet Herren ger dig på att han skall göra vad han har lovat: 8Jag låter skuggan på trappan gå tillbaka de tio steg som solen redan låtit den tillryggalägga på Achas trappor.« Och solen gick tillbaka tio steg som den redan hade tillryggalagt på trappan.

Hiskias psalm

9Ett kväde av kung Hiskia av Juda när han hade varit sjuk och blivit frisk från sjukdomen.

10Jag sade:

Mitt i livet går jag bort,

bakom dödsrikets port förblir jag

de återstående åren.

11Jag sade:

Jag får inte mer skåda Herren

i de levandes land,

aldrig se människor mer

bland dem som bor i världen.

12Min boning flyttas,

bärs bort som en herdes tält.

Du rullar ihop mitt liv som en väv

och skär ner mig från varpen.

Innan dagen blir natt gör du slut på mig,

13innan morgonen kommer är jag gjord till intet.

Som ett lejon krossar du alla mina ben.

14Som svalans gälla skri hörs min röst,

som duvans klagande läte.

Gråtande ser jag mot höjden:

Herre, jag är hårt ansatt,

grip in till min hjälp!

15Vad kan jag säga till honom?

Det är ju han som har gjort detta.

Sömnen flyr mig

i min bittra plåga.

16[---]

Herre, gör mig frisk, låt mig få leva!

17Min bittra plåga blev mig till välsignelse.

Du skonade mitt liv

och räddade mig från förintelsens avgrund,

du kastade alla mina synder bakom dig.

18Dödsriket prisar dig inte,

de döda sjunger inte ditt lov,

de som har lagts i graven

hoppas inte på din trofasthet.

19De levande prisar dig, de levande,

så som jag gör i dag.

Fäder undervisar söner

om din trofasthet.

20Herren kommer till min räddning,

låt oss slå an strängarna

och spela vid Herrens hus

i alla våra livsdagar.