Herren träder fram i sin höghet
331
Hab 2:8
33:1 Ve dig … Det är oklart vem som här tilltalas och vilken tid och situation som är bakgrunden i kapitlet.Ve dig som härjar
men inte själv har härjats!
Ve dig som förråder
utan att själv ha blivit förrådd!
När du härjat nog skall du själv härjas,
när du slutat förråda blir du själv förrådd.
2Herre, förbarma dig över oss,
till dig står vårt hopp.
Var vårt stöd varje ny dag,
vår hjälp i nödens stund!
3Folken flyr för det väldiga dånet,
inför din höghet skingras de alla.
4Plundrare går fram som gräshoppor,
som en gräshoppssvärm går de lös på allt.
5Upphöjd är Herren som bor i himlen,
han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6
33:6 [---] Text.33:6 hans Det är oklart vem som omtalas; jfr not till v. 1.[---]
En skatt som ger räddning är vishet och insikt,
gudsfruktan är hans rikedom.
7
33:7 Ariels gator Se not till 29:1.33:7 fredsbudbärarna Det hebreiska ordet för »fred«, shalóm, påminner om senare ledet i namnet »Jerusalem«, och profeten anspelar troligen på denna likhet: människorna i Jerusalem borde bära bud om fred och välgång men gråter nu i stället.Hör, på Ariels gator klagar folket,
fredsbudbärarna gråter bittert.
833:8 vittnena Med en Qumran-handskrift; MT har »städerna«. – Med »vittnena« avses de som var närvarande när ett förbund ingicks och som hade till uppgift att vaka över att förpliktelserna iakttogs. Vittna.Vägarna ligger öde,
där färdas ingen.
Fördrag har brutits,
vittnena frågar man inte efter,
och en människa räknas som intet.
9
Nah 1:4
33:9 De områden som nämns var kända för frodig växtlighet.Landet sörjer och förtvinar,
Libanon blygs och svartnar,
Sharon har blivit som en öken,
Bashan och Karmel ligger kala.
10Nu träder jag fram i min höghet, säger Herren,
nu visar jag mig i min makt.
11Ni är havande med hö, ni föder halm,
min andedräkt skall förtära er som eld.
12Folken skall brännas till aska,
eldas upp som avhugget törne.
13De som är fjärran får höra vad jag gjort,
de som är nära förnimmer min makt.
14
24
33:14 en förtärande eld Herrens närvaro; jfr 29:2; 31:9.Syndarna bävar i Sion,
de gudlösa grips av skräck:
»Vem kan bo vid en förtärande eld,
vid ständigt brinnande lågor?«
15Den som lever rättfärdigt
och talar sanning,
den som skyr vad som vinns med våld
och slår ifrån sig när han erbjuds mutor,
den som inte vill höra talas om dråp
och inte vill se åt det som är ont.
16Han får bo på höjderna,
klippfästet skall vara hans tillflykt,
han skall ha nog med bröd
och aldrig sakna vatten.
Återkomsten till Sion
1733:17 det fjärran landet Denna beteckning för Israels land förutsätter att de tilltalade befinner sig i exil.Du skall få skåda en konung i all hans glans,
du skall se det fjärran landet.
1833:18 han som räknade, han som vägde Ockupationsmaktens fogdar.Då minns du skräckens tid –
var är nu han som räknade,
var är nu han som vägde?
Var är nu han som räknade tornen?
19
Det grymma folket ser du inte mer,
folket som talade så underligt,
ett främmande, obegripligt språk.
20
Se, här är Sion, våra högtiders stad!
Du får skåda Jerusalem, en trygg boplats,
ett tält som aldrig skall rivas,
vars pluggar aldrig rycks upp,
vars linor inte slits av.
2133:21 Där flyter strömmar … krigsskepp Orden bryter sammanhanget och tycks liksom motsvarande inskott i v. 23 vara fragment av någon profetia mot en sjöfartsnation, sannolikt Egypten.Nej, där är Herren vår väldige Gud.
Där flyter strömmar, breda floder,
men inga roddarfartyg går där fram,
inga ståtliga krigsskepp.
22Herren är vår härskare,
Herren vår hövding,
Herren vår konung,
han är den som räddar oss.
23Slaka hänger dina tåg,
masten är inte fäst,
seglet inte spänt.
Då kan den blinde ta rikt byte
och den halte vara med och plundra.
2433:24 Enligt allmän uppfattning rådde ett direkt samband mellan sjukdom och synd.Ingen i staden skall säga: »Jag är sjuk«,
ty folkets synd är förlåten.