Bibel 2000 (B2000)
33

Herren träder fram i sin höghet

331Ve dig som härjar

men inte själv har härjats!

Ve dig som förråder

utan att själv ha blivit förrådd!

När du härjat nog skall du själv härjas,

när du slutat förråda blir du själv förrådd.

2Herre, förbarma dig över oss,

till dig står vårt hopp.

Var vårt stöd varje ny dag,

vår hjälp i nödens stund!

3Folken flyr för det väldiga dånet,

inför din höghet skingras de alla.

4Plundrare går fram som gräshoppor,

som en gräshoppssvärm går de lös på allt.

5Upphöjd är Herren som bor i himlen,

han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.

6[---]

En skatt som ger räddning är vishet och insikt,

gudsfruktan är hans rikedom.

7Hör, på Ariels gator klagar folket,

fredsbudbärarna gråter bittert.

8Vägarna ligger öde,

där färdas ingen.

Fördrag har brutits,

vittnena frågar man inte efter,

och en människa räknas som intet.

9Landet sörjer och förtvinar,

Libanon blygs och svartnar,

Sharon har blivit som en öken,

Bashan och Karmel ligger kala.

10Nu träder jag fram i min höghet, säger Herren,

nu visar jag mig i min makt.

11Ni är havande med hö, ni föder halm,

min andedräkt skall förtära er som eld.

12Folken skall brännas till aska,

eldas upp som avhugget törne.

13De som är fjärran får höra vad jag gjort,

de som är nära förnimmer min makt.

14Syndarna bävar i Sion,

de gudlösa grips av skräck:

»Vem kan bo vid en förtärande eld,

vid ständigt brinnande lågor?«

15Den som lever rättfärdigt

och talar sanning,

den som skyr vad som vinns med våld

och slår ifrån sig när han erbjuds mutor,

den som inte vill höra talas om dråp

och inte vill se åt det som är ont.

16Han får bo på höjderna,

klippfästet skall vara hans tillflykt,

han skall ha nog med bröd

och aldrig sakna vatten.

Återkomsten till Sion

17Du skall få skåda en konung i all hans glans,

du skall se det fjärran landet.

18Då minns du skräckens tid —

var är nu han som räknade,

var är nu han som vägde?

Var är nu han som räknade tornen?

19Det grymma folket ser du inte mer,

folket som talade så underligt,

ett främmande, obegripligt språk.

20Se, här är Sion, våra högtiders stad!

Du får skåda Jerusalem, en trygg boplats,

ett tält som aldrig skall rivas,

vars pluggar aldrig rycks upp,

vars linor inte slits av.

21Nej, där är Herren vår väldige Gud.

Där flyter strömmar, breda floder,

men inga roddarfartyg går där fram,

inga ståtliga krigsskepp.

22Herren är vår härskare,

Herren vår hövding,

Herren vår konung,

han är den som räddar oss.

23Slaka hänger dina tåg,

masten är inte fäst,

seglet inte spänt.

Då kan den blinde ta rikt byte

och den halte vara med och plundra.

24Ingen i staden skall säga: »Jag är sjuk«,

ty folkets synd är förlåten.