När rättfärdigheten råder

32¹Rättvist skall en gång en konung regera,

furstar härska med rättfärdighet.

²Alla skall de vara som värn mot stormen

och skydd mot slagregn.

De skall vara som bäckar i öknen,

som klippblockets skugga i solpinat land.

³Då skall de seendes ögon inte slutas,

de hörandes öron skall lyssna.

⁴De obetänksamma skall få förstånd,

de stammande tala flytande och klart.

⁵Dåren skall inte mer kallas ädel,

skurken inte kallas storsint.

⁶Dårens ord är idel dårskap

och alla hans avsikter onda.

Han handlar gudlöst

och talar förvänt om Herren.

Den hungrige låter han svälta,

den törstande vägrar han vatten.

⁷Onda är skurkens vapen,

skändliga är hans planer,

när hans lögner fäller den hjälplöse,

hans ord den fattige i rätten.

⁸Men den ädles planer är ädla,

han träder upp för allt som ädelt är.

Dom och räddning för Jerusalem och Israel

⁹Sorglösa kvinnor, hör mina ord,

ni obekymrade, lyssna till mig.

¹⁰En dag skall ni darra, ni obekymrade,

när skördetiden är förbi

och ingenting har bärgats.

¹¹Bäva, ni sorglösa,

darra, ni obekymrade,

klä av er nakna,

bind säcktyg om livet.

¹²Klaga över åkrarna, de härliga åkrarna,

över de dignande vingårdarna,

¹³klaga över mitt folks marker,

där törne och tistel skall ta överhand,

ja, över husen där glädjen bor

i den jublande staden.

¹⁴Palatset skall ligga övergivet,

den brusande staden bli tom.

Ofelhöjden och tornet blir öde fält för alltid,

en tummelplats för vildåsnor,

en betesplats för hjordar —

¹⁵tills ande från ovan utgjuts över oss.

Då skall öknen bli till en trädgård

och trädgårdar räknas som skog.

¹⁶Rätten skall bo i öknen,

rättfärdighet i trädgården.

¹⁷Rättfärdighetens verk är fred och välstånd,

dess frukt beständig ro och trygghet.

¹⁸Mitt folk skall få bo i ett fredligt land,

i hem där de känner sig trygga

och får vila sorglösa.

¹⁹Men skogen skall fällas

och staden jämnas med marken.

²⁰Lyckliga ni som kan så vid alla vatten

och låta oxar och åsnor ströva fritt!