Egypten kan inte ge hjälp

30¹Ve er, trotsiga söner,

säger Herren.

Ni genomför planer mot min vilja,

ni sluter fördrag mot min önskan.

Så hopar ni synd på synd.

²Utan att rådfråga mig

far ni ner till Egypten

för att söka stöd hos farao,

beskydd från Egypten.

³Men faraos stöd blir er till skam,

Egyptens beskydd till nesa.

⁴När stormännen kommer till Soan

och sändebuden når fram till Hanes,

⁵kommer de alla att stå där besvikna

över ett folk som inte kan hjälpa,

inte kan bli dem till nytta och hjälp,

bara till skam och besvikelse!

⁶Djuren i Negev. Ett budskap.

Genom farans och skräckens land,

bland rytande lejon,

ormar och flygande drakar,

för de sina skatter på åsnans rygg,

sina gåvor på kamelens puckel,

till ett folk som inte kan hjälpa,

⁷till Egypten, vars hjälp är luft och vind.

Därför kallar jag det

»Rahav, den kvästa«.

Folket vägrar att lyssna till Herren

⁸Gå och skriv ner det på en tavla inför dem,

pränta det i en bokrulle,

så att det bevaras för kommande dagar

som ett vittnesbörd för all framtid.

⁹Ty detta är ett motsträvigt folk,

barn som är trolösa,

som vägrar att lyda vad Herren befallt.

¹⁰Till siarna säger de:

»Sluta upp med era syner!«

och till profeterna:

»Sluta predika det rätta för oss!

Förkunna något behagligt,

profetera förföriskt!

¹¹Vik av från leden,

lämna vägen!

Låt oss slippa Israels Helige!«

¹²Därför säger Israels Helige:

Eftersom ni har förkastat detta ord,

stött er på våld och falskhet

och satt er lit till sådant,

¹³skall denna er synd

bli som sprickan i en hög mur:

den går allt djupare och vidgar sig,

tills plötsligt hela muren rasar.

¹⁴Det blir som när en kruka krossas

och går i tusen bitar,

så att man inte kan finna en skärva

stor nog att krafsa ut glöd från härden

eller skopa upp vatten ur dammen.

Lugn och tillit ger styrka

¹⁵Så sade Herren Gud, Israels Helige:

Vänd om och var stilla,

då kan ni räddas,

genom lugn och tillit

vinner ni styrka.

— Men ni ville inte.

¹⁶Ni sade:

»Nej, på hästar skall vi flyga fram.«

Ja, hastig blir er flykt.

»På snabba springare skall vi rida.«

Ja, snabba skall era förföljare vara.

¹⁷Tusen skall darra för en endas härskri,

när fem höjer härskri skall ni fly,

tills det som är kvar av er

blir som baneret på bergets krön,

som fälttecknet uppe på höjden.

Herren välsignar sitt folk

¹⁸Nu väntar Herren på att få visa er nåd, nu vill han uppenbara sin höghet genom att förbarma sig över er. Ty Herren är en rättvis Gud, lyckliga de som sätter sitt hopp till honom! ¹⁹Sions folk, du som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall visa dig nåd när du ropar till honom, så snart han hör din bön skall han svara. ²⁰Herren har låtit dig leva på svältkost, men nu skall du inte vänta förgäves på höstregnet mer. — Nej, du skall rikta blicken mot dina lärare ²¹och lyssna på dina vägvisare som säger: »Här är vägen, följ den!« när ni vill vika av åt höger eller vänster. ²²Silvret och guldet som du har täckt dina snidade och gjutna gudabilder med, det skall du behandla som orent, du skall kasta ut det som något besudlat och kalla det träck. — ²³Han skall ge dig regn när du sår på din åker, och markens gröda skall bli rik och frodig. Dina hjordar skall den dagen få beta på vidsträckta ängar. ²⁴Oxarna och åsnorna, dina arbetsdjur, skall få äta surfoder av säd som rensats med vanna och skovel. ²⁵På alla berg och höjder skall vattenströmmar välla fram på den stora slaktens dag, dagen när torn skall falla. ²⁶Månen skall lysa som solen, och solens ljus bli sju gånger starkare, som sju dagars ljus. Så skall det bli den dag då Herren förbinder sitt sargade folk och läker såren efter slagen det fått.

Assyrierna drabbas av Herrens vrede

²⁷Se, Herrens namn kommer från fjärran,

hans vrede brinner, tung faller hans dom.

Harm strömmar från hans läppar,

hans tunga är som förtärande eld.

²⁸Hans andedräkt är som en strid flod

som når människorna till halsen.

Han skakar folken i ofärdens såll,

lägger betsel i deras mun och för dem vilse.