Bibel 2000 (B2000)
2

Sions framtid

21Detta är det ord om Juda och Jerusalem som uppenbarades för Jesaja, Amos son.

2Den dag skall komma

då berget med Herrens tempel

står där orubbligt fast,

högst av bergen, överst bland höjderna.

Alla folk skall strömma dit,

3folkslag i mängd skall komma,

och de skall säga:

»Låt oss gå upp till Herrens berg,

till Jakobs Guds tempel.

Han skall lära oss sina vägar,

hans stigar vill vi följa.«

Ty från Sion skall lag förkunnas,

från Jerusalem Herrens ord.

4Han skall döma mellan folken,

skipa rätt bland alla folkslag.

De skall smida om sina svärd till plogbillar

och sina spjut till vingårdsknivar.

Folken skall inte lyfta svärd mot varandra

och aldrig mer övas för krig.

5Kom, alla av Jakobs ätt,

låt oss vandra i Herrens ljus!

Herrens dag

6Du har övergivit Jakobs ätt, ditt folk,

ty det var fullt av Österns spåmän,

fullt av teckentydare som Filisteen —

överallt folk av främmande börd!

7Landet var fullt av silver och guld,

tallösa var dess skatter.

Landet var fullt av hästar,

tallösa var dess vagnar.

8Landet var fullt av gudabilder,

man föll ner inför ting som människor gjort,

som de tillverkat med egna händer.

9Därför kuvades människan,

därför tvangs hon på knä.

— Förlåt dem inte!

10Fly in i klippan, göm dig i jorden,

för Herrens fruktansvärda makt,

för hans höga majestät.

11De stolta måste sänka blicken,

människans högmod skall kuvas.

Herren ensam triumferar

den dagen.

12Ty Herren Sebaot har bestämt en dag

med dom över allt som är övermodigt och stolt,

över allt som skjuter i höjden och yvs,

13över alla Libanons cedrar,

de höga och mäktiga,

och alla Bashans ekar,

14över alla höga berg

och alla mäktiga höjder,

15över alla stolta torn

och alla branta murar,

16över alla långfärdsskepp

och alla praktfulla fartyg.

17Då skall människans stolthet kuvas,

hennes högmod kväsas.

Herren ensam triumferar

den dagen.

18Avgudarna skall utplånas.

19Fly in i klippgrottor och jordkulor

för Herrens fruktansvärda makt,

för hans höga majestät,

när han reser sig och slår jorden med skräck.

20Den dagen skall människorna kasta bort

sina gudar av silver och guld

som de gjort med egna händer

och sedan fallit ner inför,

kasta dem åt råttor och fladdermöss

21och fly in i bergsklyftor och klippskrevor

för Herrens fruktansvärda makt,

för hans höga majestät,

när han reser sig och slår jorden med skräck.

22Vänta inget av människan,

denna flyktiga varelse.

Vad är hon värd?

3

Anarki i Juda

31Se, Härskaren Herren Sebaot

skall beröva Jerusalem och Juda

stöd och stöttepelare:

all tillgång på mat, all tillgång på vatten,

2kämpar och krigare, domare och profeter,

spåmän och äldste,

3befäl och betrodda,

rådgivare, teckentydare och besvärjare.

4Jag skall ge dem pojkar till ledare,

lynniga barn skall styra dem.

5Alla skall hunsa varandra,

unga sätta sig upp mot gamla,

ringa mot ansedda.

6Om man då får fatt på någon i hans fädernehem och säger: »Du äger en mantel, du får bli vår furste och härska över detta vacklande rike«, 7då skall han svara: »Jag är ingen ledare. Jag har inte bröd i huset och ingen mantel. Gör inte mig till furste över folket!«

8Ja, Jerusalem vacklar, Juda faller.

I ord och handling utmanar de Herren

och trotsar öppet hans höghet.

9Deras partiska domar vittnar mot dem,

de ropar ut sin synd liksom Sodom,

de döljer den inte.

Ve dem!

De drar olycka över sig.

10Lycklig den rättfärdige, han är god

och får njuta sina gärningars lön.

11Ve den orättfärdige, han är ond

och får igen vad han har gjort.

12Förtryckare skinnar mitt folk,

ockrare härskar över det.

Mitt folk, de som leder dig för dig vilse

och gör dig osäker om vägen.

13Herren träder fram med sin anklagelse,

han står redo att döma sitt folk.

14Herren går till rätta

med sitt folks äldste och styresmän.

»Det är ni som har skövlat vingården,

rov från de fattiga finns i era hus.

15Med vilken rätt krossar ni mitt folk

och mal de fattiga till stoft?«

säger Herren Gud Sebaot.

Dom över Sions döttrar

16Herren sade:

Därför att Sions döttrar är så högfärdiga

och går där med näsan i vädret,

kastar blickar omkring sig

och trippar fram så kokett,

17därför skall Herren raka deras hjässor

och blotta deras blygd.

18Den dagen skall Herren ta ifrån dem hela härligheten: ankelringar, solsmycken och månsmycken, 19droppsmycken och armringar, slöjor 20och turbaner, fotlänkar och gördlar, amuletter och talismaner, 21fingerringar och näsringar, 22festkläder och kåpor, sjalar och kappor, 23flätade bälten och linneplagg, sjaletter och flor.

24I stället för parfym blir det stank,

i stället för gördel rep,

i stället för lockar skallighet,

i stället för festkläder säcktyg om livet,

ja, i stället för skönhet skam.

25Dina män skall falla för svärd,

dina kämpar stupa i strid.

26Dina portar skall sörja och klaga,

övergiven skall du sitta på marken.

4

41Sju kvinnor skall den dagen

gripa tag i samme man och ropa:

»Vi skaffar själva vår mat

och håller oss själva med kläder,

om vi bara får tillhöra dig!

Befria oss från vår vanära!«

En framtid för de räddade

2Den dagen skall det som Herren låter växa vara en prydnad och en heder för dem i Israel som räddats, och landets gröda skall vara deras stolthet och ära. 3Och den som är kvar i Sion, den som sparats i Jerusalem, skall kallas helig, var och en i Jerusalem som är skriven bland dem som skall leva. 4Men först skall Herren med domens ande och reningens ande tvätta bort Sions döttrars smuts och skölja Jerusalem rent efter dess blodsdåd. 5Över hela Sions berg och festförsamlingen där skall Herren skapa ett moln om dagen och en rök och ett flammande eldsken om natten. Ja, över allt skall hans härlighet vara en skärm, 6ett tak som ger skugga under dagens hetta, tillflykt och skydd mot regn och skyfall.