Bibel 2000 (B2000)
26

261Den dagen skall man sjunga denna sång i Juda:

Staden är vår styrka,

till skydd har han skänkt den

vallar och värn.

2Slå upp portarna,

låt det rättfärdiga folket dra in,

ett folk som förblir troget.

3Den som är ståndaktig

skänker du trygghet,

på dig förtröstar han.

4Förtrösta alltid på Herren,

ty Herren är en evig klippa.

5Han störtar ner dem som bor där uppe

i den otillgängliga staden,

han jämnar den med marken,

förvandlar den till grus,

6så att de fattiga och de svaga

kan trampa den under fötterna.

7Den rättfärdiges stig är rak,

du gör vägen jämn för honom,

8dina rättvisa domars väg.

Herre, till ditt namn står vårt hopp,

vår längtan är att få åkalla dig.

9Min själ längtar efter dig om natten,

min ande söker dig.

När dina rättvisa domar upplyser jorden

lär sig världens folk det rätta.

10Skonas de onda lär de sig aldrig det rätta,

och rättvisan kränks av våldsmän,

de ser inte Herrens majestät.

11Herre, din hand är lyft,

men de ser det inte.

Låt dem stå där med skam

när de ser din lidelse för folket.

Låt eld förtära dina fiender.

12Herre, ge oss välgång,

allt vad vi gör är ditt verk.

13Herre, vår Gud,

har vi haft andra härskare än dig?

Endast ditt namn vill vi bekänna.

14De döda får inte liv igen,

skuggorna uppstår inte.

Så har du straffat och förgjort dem

och utplånat minnet av dem.

15Herre, åter och åter har du gjort

mäktiga gärningar för ditt folk.

[---]

16[---]

17Som en kvinna som skall föda

och krystar och skriker av smärta,

så lät du oss bli, o Herre.

18Vi var havande, vi krystade,

men vi födde vind.

Vi har ingen hjälp för landet.

[---]

19Dina döda skall få liv igen,

deras kroppar skall uppstå.

Vakna och jubla, ni som vilar i mullen!

Ty din dagg är en ljusets dagg,

du låter den falla över skuggornas land.

20Mitt folk, gå in i era kamrar

och stäng dörren om er.

Göm er en kort stund,

tills vreden har dragit förbi.

21Ty Herren drar ut från sin boning

för att straffa jordens folk för deras synd,

och jorden skall blotta det blod som spillts,

inte längre dölja de dräpta.

27

271Den dagen skall Herren med sitt svärd,

sitt hårda, väldiga, skarpa svärd,

slå Leviatan, den snabba ormen,

Leviatan, den ringlande ormen,

han skall dräpa draken i havet.

Herrens vingård

2Sjung den dagen om den härliga vingården!

3Jag, Herren, har vård om den.

Träget vattnar jag den,

jag vårdar den natt och dag,

så att den inte drabbas av något ont.

4Jag hyser ingen vrede mot den,

men ger den mig tistel och törne,

då går jag till angrepp mot den

och sätter eld på alltsammans.

5Eller också tar man sin tillflykt till mig

och söker fred med mig,

ja, söker fred med mig.

Herren skall samla sitt folk

6När den tiden kommer skall Jakob slå rot,

Israel skall blomstra och frodas

och frukterna uppfylla världen.

7Blev de slagna som den som slog dem,

dräpta som de som dräpte dem?

8Nej, du gick till rätta med folket

genom att skrämma upp och jaga bort dem,

du svepte bort dem med din storm,

din heta östanvind.

9Därför kan Jakobs skuld sonas,

och detta är den lösen som tar bort hans synd:

att han låter altarnas stenar bli till flisor,

att asherapålar och rökelsealtaren

aldrig reses mer.

10Den befästa staden ligger öde,

en övergiven boplats,

folktom som öknen.

Där betar kalvar,

där ligger de och vilar.

11När grenarna är torra

kommer kvinnorna och bryter dem

och gör upp eld.

Detta är ett folk utan förstånd,

därför har deras skapare ingen misskund,

han som gjort dem visar ingen nåd.

12Den dagen skall Herren klappa kornen ur axen,

från Eufrat ända till Egyptens gränsflod,

och en efter en skall ni plockas samman,

alla ni israeliter.

13Den dagen skall det stora hornet ljuda,

och alla skall komma,

de som gick förlorade i Assyrien,

de som skingrades i Egypten,

och de skall tillbe Herren

på Jerusalems heliga berg.

28

Dom över Samaria

281Ve Efraims drinkares stolta krona,

den härliga prydnadens vissnande blomster

som kröner de vintyngdas hjässa!

2Se, Herren är stark och väldig,

lik en hagelby, en förhärjande storm,

lik skyfall och översvämning.

Med handen slår han till marken,

3med fötterna trampar han ner

Efraims drinkares stolta krona.

4Med den härliga prydnadens vissnande blomster

som kröner hjässan över den bördiga dalen

går det som med ett försommarfikon:

så snart någon får se det

blir det plockat och uppätet.

5Den dagen skall Herren Sebaot bli till en härlig krona och en ärekrans för dem som är kvar av hans folk. 6Han skall ge en rättens ande åt dem som skipar rätt och styrka åt dem som driver fienden ut genom porten.

Mot de styrande i Jerusalem

7Men också här raglar man av vin,

vinglar man av öl.

Präster och profeter raglar av öl,

är omtöcknade av vin.

De vinglar av öl,

de raglar när de har sina syner,

vacklar när de fäller sina domar.

8Borden är täckta av spyor,

ingenstans finns en ren fläck.

9»Vem vill han undervisa,

för vem vill han tolka budskapet?

För barn som nyss blivit avvanda,

som just har tagits från bröstet?

10Abrakadabra, abrakadabra,

lite här, lite där!«

11Ja, på obegripligt språk

och främmande tungomål

skall Herren tala till detta folk,

12han som sade till dem:

»Här är viloplatsen, låt den trötte vila!

Här är vederkvickelse.«

Men de ville inte lyssna.

13För dem blir Herrens ord

abrakadabra, abrakadabra,

lite här, lite där.

Då skall de snava och falla omkull,

de skall krossas, snärjas och fångas.

14Hör därför Herrens ord,

ni som tar munnen så full,

ni som härskar över detta folk i Jerusalem.

15Ni säger: »Vi har slutit fördrag med döden,

ett avtal med dödsriket:

när stormfloden kommer

skall den inte nå oss.

Vi har gjort lögn till vårt värn,

bländverk till vår tillflykt.«

16Därför säger Herren Gud:

Se, jag lägger en grundsten på Sion,

en sten som håller provet,

en utvald hörnsten som säker grund.

Den som har tro förhastar sig inte.

17Jag skall göra rätten till mätsnöre

och rättfärdigheten till sänklod.

Hagel skall utplåna lögnens värn,

er tillflykt spolas bort av vattenmassor.

18Då upphävs ert fördrag med döden,

ert avtal med dödsriket gäller inte mer.

När stormfloden kommer

slår den er till marken.

19Var gång den kommer

drar den er med sig.

Morgon efter morgon kommer den,

ja, dag och natt.

Att förstå budskapet blir en fasa.

20Bädden är för kort när man sträcker ut sig,

täcket för smalt när man kryper ihop.

21Herren skall resa sig som på Perasims berg,

visa sin vrede som i Givons dal.

Han skall utföra sin gärning, en underlig gärning,

fullborda sitt verk, ett säreget verk.

22Sluta upp att ta munnen så full,

så att inte era bojor stramas åt.

Ty jag har hört om en förödelse över hela jorden,

beslutad av Herren Gud Sebaot.

Liknelse från bondens liv

23Vänd er hit och hör när jag talar,

lyssna, hör mina ord!

24Bereder bonden ständigt sin åker,

plöjer och harvar han bara?

25Sår han inte när han fått marken jämn?

Han sprider svartkummin, strör ut spiskummin,

sår vete och hirs, korn och emmer.

26Hans Gud lär honom rätta sättet,

det är han som vägleder honom.

27Ingen tröskar svartkummin med släde

eller spiskummin med tröskvagn.

Svartkummin klappar man ut med käppen,

spiskummin med staven.

28Och brödsäden, skall den krossas?

Bonden tröskar den inte i det oändliga,

låter inte vagnshjulen rulla över den,

krossar inte den utbredda säden.

29Även detta kommer från Herren Sebaot.

Underbara är hans beslut,

stor hans visdom.