Bibel 2000 (B2000)
25

Herren gör slut på sitt folks förnedring

251Herre, du är min Gud,

jag vill lova dig och prisa ditt namn.

Du har utfört dina allvisa planer,

dina löften från fordom står orubbligt fast.

2Du har gjort en stenhög av staden,

en ruin av fästningen.

Främlingarnas borg är förstörd

och skall aldrig mer byggas upp.

3Därför skall starka folk ära dig,

grymma hedningar frukta dig.

4Du blev en tillflykt för den svage,

en tillflykt för den fattige i hans nöd,

skydd mot slagregn, skugga i hetta.

Våldsmännens raseri är som ett iskallt slagregn

5och som hettan i öknen.

Du gör slut på främlingarnas larm

och tystar våldsmännens sång.

6Herren Sebaot skall på detta berg

hålla gästabud för alla folk,

ett gästabud med feta rätter och starkt vin,

med feta, mustiga rätter och starkt, klarat vin.

7På detta berg skall han utplåna

den slöja som höljer alla folk,

det dok som skyler alla folkslag.

8Han skall utplåna döden för alltid.

Herren Gud skall torka tårarna från alla kinder

och göra slut på sitt folks förnedring

överallt på jorden.

Herren har talat.

9Den dagen skall man säga:

Se, detta är vår Gud,

den räddare vi hoppades på.

Detta är Herren som vi hoppades på,

låt oss jubla av glädje,

han kom till vår räddning.

10Herren håller sin hand över detta berg.

Moab skall trampas ner

som halm i en dyngpöl.

11Där skall han sträcka ut sina armar

som simmaren gör.

Herren skall kväsa hans stolthet.

[---]

12Han bryter ner dina höga fästningsmurar,

störtar dem till marken,

förvandlar dem till grus.

26

261Den dagen skall man sjunga denna sång i Juda:

Staden är vår styrka,

till skydd har han skänkt den

vallar och värn.

2Slå upp portarna,

låt det rättfärdiga folket dra in,

ett folk som förblir troget.

3Den som är ståndaktig

skänker du trygghet,

på dig förtröstar han.

4Förtrösta alltid på Herren,

ty Herren är en evig klippa.

5Han störtar ner dem som bor där uppe

i den otillgängliga staden,

han jämnar den med marken,

förvandlar den till grus,

6så att de fattiga och de svaga

kan trampa den under fötterna.

7Den rättfärdiges stig är rak,

du gör vägen jämn för honom,

8dina rättvisa domars väg.

Herre, till ditt namn står vårt hopp,

vår längtan är att få åkalla dig.

9Min själ längtar efter dig om natten,

min ande söker dig.

När dina rättvisa domar upplyser jorden

lär sig världens folk det rätta.

10Skonas de onda lär de sig aldrig det rätta,

och rättvisan kränks av våldsmän,

de ser inte Herrens majestät.

11Herre, din hand är lyft,

men de ser det inte.

Låt dem stå där med skam

när de ser din lidelse för folket.

Låt eld förtära dina fiender.

12Herre, ge oss välgång,

allt vad vi gör är ditt verk.

13Herre, vår Gud,

har vi haft andra härskare än dig?

Endast ditt namn vill vi bekänna.

14De döda får inte liv igen,

skuggorna uppstår inte.

Så har du straffat och förgjort dem

och utplånat minnet av dem.

15Herre, åter och åter har du gjort

mäktiga gärningar för ditt folk.

[---]

16[---]

17Som en kvinna som skall föda

och krystar och skriker av smärta,

så lät du oss bli, o Herre.

18Vi var havande, vi krystade,

men vi födde vind.

Vi har ingen hjälp för landet.

[---]

19Dina döda skall få liv igen,

deras kroppar skall uppstå.

Vakna och jubla, ni som vilar i mullen!

Ty din dagg är en ljusets dagg,

du låter den falla över skuggornas land.

20Mitt folk, gå in i era kamrar

och stäng dörren om er.

Göm er en kort stund,

tills vreden har dragit förbi.

21Ty Herren drar ut från sin boning

för att straffa jordens folk för deras synd,

och jorden skall blotta det blod som spillts,

inte längre dölja de dräpta.

27

271Den dagen skall Herren med sitt svärd,

sitt hårda, väldiga, skarpa svärd,

slå Leviatan, den snabba ormen,

Leviatan, den ringlande ormen,

han skall dräpa draken i havet.

Herrens vingård

2Sjung den dagen om den härliga vingården!

3Jag, Herren, har vård om den.

Träget vattnar jag den,

jag vårdar den natt och dag,

så att den inte drabbas av något ont.

4Jag hyser ingen vrede mot den,

men ger den mig tistel och törne,

då går jag till angrepp mot den

och sätter eld på alltsammans.

5Eller också tar man sin tillflykt till mig

och söker fred med mig,

ja, söker fred med mig.

Herren skall samla sitt folk

6När den tiden kommer skall Jakob slå rot,

Israel skall blomstra och frodas

och frukterna uppfylla världen.

7Blev de slagna som den som slog dem,

dräpta som de som dräpte dem?

8Nej, du gick till rätta med folket

genom att skrämma upp och jaga bort dem,

du svepte bort dem med din storm,

din heta östanvind.

9Därför kan Jakobs skuld sonas,

och detta är den lösen som tar bort hans synd:

att han låter altarnas stenar bli till flisor,

att asherapålar och rökelsealtaren

aldrig reses mer.

10Den befästa staden ligger öde,

en övergiven boplats,

folktom som öknen.

Där betar kalvar,

där ligger de och vilar.

11När grenarna är torra

kommer kvinnorna och bryter dem

och gör upp eld.

Detta är ett folk utan förstånd,

därför har deras skapare ingen misskund,

han som gjort dem visar ingen nåd.

12Den dagen skall Herren klappa kornen ur axen,

från Eufrat ända till Egyptens gränsflod,

och en efter en skall ni plockas samman,

alla ni israeliter.

13Den dagen skall det stora hornet ljuda,

och alla skall komma,

de som gick förlorade i Assyrien,

de som skingrades i Egypten,

och de skall tillbe Herren

på Jerusalems heliga berg.