Bibel 2000 (B2000)
24

Dom över jorden

241Herren skall föröda jorden,

han skall ödelägga den,

härja hela dess yta,

skingra dess inbyggare.

2Då går det prästen som folket,

husbonden som slaven,

matmodern som pigan,

köparen som säljaren,

långivaren som låntagaren,

borgenären som gäldenären.

3Öde och förödd blir jorden,

skövlad och plundrad.

Detta är vad Herren har talat.

4Jorden sörjer och vissnar,

hela världen förtorkar och vissnar,

jordens höjder förtorkar.

5Jorden har vanhelgats av dem som bor där:

de har överträtt lagarna,

kränkt rätten,

brutit det eviga förbundet.

6Därför fräter förbannelse jorden

och de som bor där får bära sitt straff.

Därför blir jordens invånare färre,

bara en liten rest blir kvar.

7Vinet sörjer,

vinstocken vissnar,

de förr så glada suckar.

8Borta är tamburinernas muntra ljud,

det är slut med fest och glam,

borta är lyrans muntra toner.

9Ingen sjunger vid dryckeslag,

vinet har en bitter smak.

10Staden ligger skövlad och öde,

alla hus har bommats till.

11Där ute hörs klagoskrin, vinet är slut.

Glädjen har slocknat,

all fröjd har flytt ur landet.

12Bara förödelsen är kvar i staden,

porten är slagen i spillror.

13Ty det skall bli på jorden, bland folken,

som när oliverna skördats

och de sista druvorna plockats.

14De höjer glädjerop

och jublar över Herrens majestät,

de ropar högt i väster.

15Ära Herren också i öster,

ära i kustländerna

Herrens, Israels Guds, namn!

16Från jordens ände hör vi lovsång,

en hyllning till den rättfärdige.

Jag sade:

»Ve mig, jag förgås, ve mig!«

Förräderi! Förrädare förråder!

Förrädare förråder!

17Fara, fallgrop och fälla

väntar er som bor på jorden.

18Den som flyr för faran

skall falla i gropen,

och den som tar sig upp ur gropen

skall fastna i fällan.

Dammluckorna i höjden öppnas,

jordens grundvalar skälver.

19Jorden brister och skakar,

den skakar och skälver,

den skälver och rister.

20Jorden raglar som en drucken,

svajar som ett fallfärdigt ruckel.

Den dignar under sin skuld,

faller och reser sig aldrig mer.

21Den dagen skall Herren hålla räfst i höjden med höjdens här och på jorden med jordens kungar. 22De skall samlas ihop och kastas i fängelsehålan, de skall hållas inspärrade bakom lås och bom, och när en lång tid har gått kommer räfsten. 23Då skall månen blygas och solen blekna, ty nu är Herren Sebaot konung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.