Bibel 2000 (B2000)
23

Tyros och Sidon läggs öde

231Budskap om Tyros.

Klaga, Tarshish-skepp,

er trygga hamn ligger öde!

När de kom åter från kitteernas land

fick de veta vad som hänt.

2Förstummas, ni som bor vid kusten,

köpmän från Sidon,

staden vars utsända for 3över vida vatten.

Med Shichors säd, Nillandets skördar,

drev de handel bland folken

och fick så sin bärgning.

4Vilken skam, o Sidon,

du havets fästning,

som måste säga:

»Jag har inga barn,

jag föder inte mer,

ser inga pojkar växa upp

och fostrar inga flickor.«

5När egypterna får höra detta

bävar de som när de hörde om Tyros.

6Dra bort till Tarshish!

Klaga, ni som bor vid kusten!

7Är detta er glada stad

som stått sedan urminnes tid

och vars folk for vida omkring

och bodde i främmande land?

8Vem har beslutat detta

om Tyros, drottningen,

vars köpmän var furstar,

vars krämare var stormän på jorden?

9Herren Sebaot har beslutat detta

för att kväsa allt stolt och ståtligt

och kuva jordens stormän.

10Odla upp ditt land,

ty för Tarshish-skeppen

finns inte mer någon hamn.

11Han sträckte ut sin hand över havet,

han fick riken att vackla.

Herren gav befallning

att Kanaans fästen skulle krossas.

12Han sade:

»Det är slut med all din glädje,

Sidon, du misshandlade jungfru.

Drar du bort till kitteernas land

skall du inte heller där finna ro.«

13[---]

14Klaga, Tarshish-skepp,

er trygga hamn ligger öde!

15När den tiden kommer skall Tyros ligga bortglömt i sjuttio år, motsvarande en konungs tid. Då sjuttio år har gått skall det bli med Tyros som med horan i visan:

16»Ta din lyra och dra runt i staden,

gamla bortglömda hora!

Spela vackert och sjung dina sånger,

så att de minns dig igen.«

17Då sjuttio år har gått skall Herren ta sig an Tyros. Hon skall åter tjäna sitt uppehälle genom att hora med all världens riken, över hela jorden. 18Men det hon förtjänar som hora skall vara helgat åt Herren, inte samlas i skattkamrarna. Förtjänsten skall tillfalla dem som bor inför Herren, så att de har att äta i överflöd och kan klä sig praktfullt.
24

Dom över jorden

241Herren skall föröda jorden,

han skall ödelägga den,

härja hela dess yta,

skingra dess inbyggare.

2Då går det prästen som folket,

husbonden som slaven,

matmodern som pigan,

köparen som säljaren,

långivaren som låntagaren,

borgenären som gäldenären.

3Öde och förödd blir jorden,

skövlad och plundrad.

Detta är vad Herren har talat.

4Jorden sörjer och vissnar,

hela världen förtorkar och vissnar,

jordens höjder förtorkar.

5Jorden har vanhelgats av dem som bor där:

de har överträtt lagarna,

kränkt rätten,

brutit det eviga förbundet.

6Därför fräter förbannelse jorden

och de som bor där får bära sitt straff.

Därför blir jordens invånare färre,

bara en liten rest blir kvar.

7Vinet sörjer,

vinstocken vissnar,

de förr så glada suckar.

8Borta är tamburinernas muntra ljud,

det är slut med fest och glam,

borta är lyrans muntra toner.

9Ingen sjunger vid dryckeslag,

vinet har en bitter smak.

10Staden ligger skövlad och öde,

alla hus har bommats till.

11Där ute hörs klagoskrin, vinet är slut.

Glädjen har slocknat,

all fröjd har flytt ur landet.

12Bara förödelsen är kvar i staden,

porten är slagen i spillror.

13Ty det skall bli på jorden, bland folken,

som när oliverna skördats

och de sista druvorna plockats.

14De höjer glädjerop

och jublar över Herrens majestät,

de ropar högt i väster.

15Ära Herren också i öster,

ära i kustländerna

Herrens, Israels Guds, namn!

16Från jordens ände hör vi lovsång,

en hyllning till den rättfärdige.

Jag sade:

»Ve mig, jag förgås, ve mig!«

Förräderi! Förrädare förråder!

Förrädare förråder!

17Fara, fallgrop och fälla

väntar er som bor på jorden.

18Den som flyr för faran

skall falla i gropen,

och den som tar sig upp ur gropen

skall fastna i fällan.

Dammluckorna i höjden öppnas,

jordens grundvalar skälver.

19Jorden brister och skakar,

den skakar och skälver,

den skälver och rister.

20Jorden raglar som en drucken,

svajar som ett fallfärdigt ruckel.

Den dignar under sin skuld,

faller och reser sig aldrig mer.

21Den dagen skall Herren hålla räfst i höjden med höjdens här och på jorden med jordens kungar. 22De skall samlas ihop och kastas i fängelsehålan, de skall hållas inspärrade bakom lås och bom, och när en lång tid har gått kommer räfsten. 23Då skall månen blygas och solen blekna, ty nu är Herren Sebaot konung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.

25

Herren gör slut på sitt folks förnedring

251Herre, du är min Gud,

jag vill lova dig och prisa ditt namn.

Du har utfört dina allvisa planer,

dina löften från fordom står orubbligt fast.

2Du har gjort en stenhög av staden,

en ruin av fästningen.

Främlingarnas borg är förstörd

och skall aldrig mer byggas upp.

3Därför skall starka folk ära dig,

grymma hedningar frukta dig.

4Du blev en tillflykt för den svage,

en tillflykt för den fattige i hans nöd,

skydd mot slagregn, skugga i hetta.

Våldsmännens raseri är som ett iskallt slagregn

5och som hettan i öknen.

Du gör slut på främlingarnas larm

och tystar våldsmännens sång.

6Herren Sebaot skall på detta berg

hålla gästabud för alla folk,

ett gästabud med feta rätter och starkt vin,

med feta, mustiga rätter och starkt, klarat vin.

7På detta berg skall han utplåna

den slöja som höljer alla folk,

det dok som skyler alla folkslag.

8Han skall utplåna döden för alltid.

Herren Gud skall torka tårarna från alla kinder

och göra slut på sitt folks förnedring

överallt på jorden.

Herren har talat.

9Den dagen skall man säga:

Se, detta är vår Gud,

den räddare vi hoppades på.

Detta är Herren som vi hoppades på,

låt oss jubla av glädje,

han kom till vår räddning.

10Herren håller sin hand över detta berg.

Moab skall trampas ner

som halm i en dyngpöl.

11Där skall han sträcka ut sina armar

som simmaren gör.

Herren skall kväsa hans stolthet.

[---]

12Han bryter ner dina höga fästningsmurar,

störtar dem till marken,

förvandlar dem till grus.