Bibel 2000 (B2000)
22

Synernas dal

221Synernas dal. Ett budskap.

Vad tar det åt dig,

varför går alla upp på taken,

2du stad full av rop och larm,

du stad i glädjeyra?

Dina fallna föll inte för svärd,

de stupade inte i strid.

3Alla dina furstar tog till flykten

undan den spända bågen,

dina tappra kämpar flydde långt bort.

4Därför säger jag:

Låt mig vara,

jag måste få gråta.

Försök inte trösta mig

när mitt folk går under.

5Detta var Herren Gud Sebaots dag,

en dag av skräck och tumult och förvirring.

I Synernas dal bröts muren ner,

på berget hördes rop och klagan.

6Elams skyttar tog sina koger,

krigarna från Kir grep sina sköldar.

7Dina sköna dalar

fylldes av vagnar och hästar.

De ansatte stadens portar

8och blottade Judas värn.

Den dagen tänkte du bara

på vapnen i Skogshuset.

9Ni såg att dammarna var många

i Davids stad,

och ni förde dit Nedre dammens vatten.

10Ni räknade husen i Jerusalem,

ni rev hus och förstärkte muren.

11Mellan murarna byggde ni en bassäng

för vattnet från Gamla dammen.

Men ni tänkte inte på honom som gjort detta,

ni såg inte honom som skapat det för länge sedan.

12Herren Gud Sebaot

påbjöd den dagen gråt och klagan,

rakat huvud och säcktyg om livet.

13I stället blev det glädje och fest,

här slaktades oxar och lamm,

här åts det kött, här dracks det vin.

»Ät och drick, i morgon skall vi dö!«

14Herren Sebaot har uppenbarat för mig:

Denna er skuld skall inte bli sonad

så länge ni lever,

säger Herren Gud Sebaot.

Förvaltarna Shevna och Eljakim

15Så sade Herren Gud Sebaot:

Gå till den där förvaltaren,

till Shevna, kungens minister, och säg:

16Vad och vem ger dig rätt

att här hugga ut en grav åt dig,

du som hugger ut din grav högt uppe,

gör dig en boning i klippan?

17Herren skall skaka lössen av dig,

som man skakar kläder.

18Han skall knyckla ihop dig till en boll

och slunga dig bort till ett vidsträckt land.

Där skall du dö

och där skall dina praktvagnar hamna.

Du är en skamfläck för din herres hus.

19Jag skall beröva dig ditt ämbete,

störta dig från din ställning.

20Den dagen skall jag kalla på min tjänare,

på Eljakim, Hilkias son.

21Jag skall klä honom i din dräkt,

spänna om honom ditt bälte

och ge honom den makt som du har nu.

Han skall bli en fader

för Jerusalems invånare och Judas folk.

22I hans vård skall jag lämna

nyckeln till Davids kungahus.

Där han öppnar skall ingen stänga,

där han stänger skall ingen öppna.

23Jag skall driva in honom som en spik

som sitter stadigt på sin plats,

och hans ämbetes tyngd

skall sprida glans över hans släkt.

24Men hans släkt skall hänga sig på honom med hela sin tyngd, telningar och ätteläggar, alla slags småkärl och skålar och krus av alla de slag. 25Den dagen, säger Herren Sebaot, skall spiken som satt så stadigt lossna; den bryts av och faller ner, och allt som hängde på den går i kras. Herren har talat.
23

Tyros och Sidon läggs öde

231Budskap om Tyros.

Klaga, Tarshish-skepp,

er trygga hamn ligger öde!

När de kom åter från kitteernas land

fick de veta vad som hänt.

2Förstummas, ni som bor vid kusten,

köpmän från Sidon,

staden vars utsända for 3över vida vatten.

Med Shichors säd, Nillandets skördar,

drev de handel bland folken

och fick så sin bärgning.

4Vilken skam, o Sidon,

du havets fästning,

som måste säga:

»Jag har inga barn,

jag föder inte mer,

ser inga pojkar växa upp

och fostrar inga flickor.«

5När egypterna får höra detta

bävar de som när de hörde om Tyros.

6Dra bort till Tarshish!

Klaga, ni som bor vid kusten!

7Är detta er glada stad

som stått sedan urminnes tid

och vars folk for vida omkring

och bodde i främmande land?

8Vem har beslutat detta

om Tyros, drottningen,

vars köpmän var furstar,

vars krämare var stormän på jorden?

9Herren Sebaot har beslutat detta

för att kväsa allt stolt och ståtligt

och kuva jordens stormän.

10Odla upp ditt land,

ty för Tarshish-skeppen

finns inte mer någon hamn.

11Han sträckte ut sin hand över havet,

han fick riken att vackla.

Herren gav befallning

att Kanaans fästen skulle krossas.

12Han sade:

»Det är slut med all din glädje,

Sidon, du misshandlade jungfru.

Drar du bort till kitteernas land

skall du inte heller där finna ro.«

13[---]

14Klaga, Tarshish-skepp,

er trygga hamn ligger öde!

15När den tiden kommer skall Tyros ligga bortglömt i sjuttio år, motsvarande en konungs tid. Då sjuttio år har gått skall det bli med Tyros som med horan i visan:

16»Ta din lyra och dra runt i staden,

gamla bortglömda hora!

Spela vackert och sjung dina sånger,

så att de minns dig igen.«

17Då sjuttio år har gått skall Herren ta sig an Tyros. Hon skall åter tjäna sitt uppehälle genom att hora med all världens riken, över hela jorden. 18Men det hon förtjänar som hora skall vara helgat åt Herren, inte samlas i skattkamrarna. Förtjänsten skall tillfalla dem som bor inför Herren, så att de har att äta i överflöd och kan klä sig praktfullt.
24

Dom över jorden

241Herren skall föröda jorden,

han skall ödelägga den,

härja hela dess yta,

skingra dess inbyggare.

2Då går det prästen som folket,

husbonden som slaven,

matmodern som pigan,

köparen som säljaren,

långivaren som låntagaren,

borgenären som gäldenären.

3Öde och förödd blir jorden,

skövlad och plundrad.

Detta är vad Herren har talat.

4Jorden sörjer och vissnar,

hela världen förtorkar och vissnar,

jordens höjder förtorkar.

5Jorden har vanhelgats av dem som bor där:

de har överträtt lagarna,

kränkt rätten,

brutit det eviga förbundet.

6Därför fräter förbannelse jorden

och de som bor där får bära sitt straff.

Därför blir jordens invånare färre,

bara en liten rest blir kvar.

7Vinet sörjer,

vinstocken vissnar,

de förr så glada suckar.

8Borta är tamburinernas muntra ljud,

det är slut med fest och glam,

borta är lyrans muntra toner.

9Ingen sjunger vid dryckeslag,

vinet har en bitter smak.

10Staden ligger skövlad och öde,

alla hus har bommats till.

11Där ute hörs klagoskrin, vinet är slut.

Glädjen har slocknat,

all fröjd har flytt ur landet.

12Bara förödelsen är kvar i staden,

porten är slagen i spillror.

13Ty det skall bli på jorden, bland folken,

som när oliverna skördats

och de sista druvorna plockats.

14De höjer glädjerop

och jublar över Herrens majestät,

de ropar högt i väster.

15Ära Herren också i öster,

ära i kustländerna

Herrens, Israels Guds, namn!

16Från jordens ände hör vi lovsång,

en hyllning till den rättfärdige.

Jag sade:

»Ve mig, jag förgås, ve mig!«

Förräderi! Förrädare förråder!

Förrädare förråder!

17Fara, fallgrop och fälla

väntar er som bor på jorden.

18Den som flyr för faran

skall falla i gropen,

och den som tar sig upp ur gropen

skall fastna i fällan.

Dammluckorna i höjden öppnas,

jordens grundvalar skälver.

19Jorden brister och skakar,

den skakar och skälver,

den skälver och rister.

20Jorden raglar som en drucken,

svajar som ett fallfärdigt ruckel.

Den dignar under sin skuld,

faller och reser sig aldrig mer.

21Den dagen skall Herren hålla räfst i höjden med höjdens här och på jorden med jordens kungar. 22De skall samlas ihop och kastas i fängelsehålan, de skall hållas inspärrade bakom lås och bom, och när en lång tid har gått kommer räfsten. 23Då skall månen blygas och solen blekna, ty nu är Herren Sebaot konung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.