Bibel 2000 (B2000)
21

Babylons fall

211Från öknen. Ett budskap.

Som stormen drar genom Negev,

så kommer det från öknen,

från det skrämmande landet.

2En grym syn har uppenbarats för mig:

Förrädare förråder,

härjare härjar.

»Framåt, Elam!

Till anfall, Medien!

Jag gör slut på all jämmer.«

3Därför skälver jag i hela kroppen

och våndas som en födande kvinna.

Jag skakas av vad jag hör,

fasar för vad jag ser.

4Jag grips av svindel,

jag överväldigas av skräck.

Skymningen jag längtade till

skrämmer mig nu.

5Det dukas ett bord,

dynor läggs ut,

man äter och dricker.

»Res er, furstar!

Smörj era sköldar!«

6Så sade Herren till mig:

Ställ ut en vaktpost,

som skall kungöra vad han ser.

7Ser han vagnar dragna av hästar,

ryttare på åsnor, ryttare på kameler,

då skall han lyssna,

lyssna noga.

8Och spejaren ropade:

»Dagarna i ända håller jag vakt,

Herre, natt efter natt står jag på post.

9Se! Nu kommer män

på vagnar dragna av hästar.«

Då sade han:

»Det har fallit, Babylon har fallit!

Alla dess gudabilder

ligger krossade på marken!«

10Du mitt söndertröskade folk,

vad jag har hört från Herren Sebaot,

Israels Gud,

det har jag kungjort för er.

Duma, Dedan, Kedar

11Budskap om Duma.

Ett rop når mig från Seir:

»Väktare, när tar natten slut?

Väktare, när tar natten slut?«

12Väktaren svarar:

»Morgonen har kommit,

ändå är det natt.

Vill ni fråga mer,

kom tillbaka igen.«

13I ödemarken. Ett budskap.

Bland snåren i ödemarken

skall ni övernatta,

karavaner från Dedan.

14Gå ut till de törstande med vatten,

ni som bor i Tema,

möt de flyende med bröd!

15Ty de flyr undan svärdet,

det skarpa svärdet,

undan den spända bågen,

undan krigets gissel.

16Så säger Herren till mig: Om ett år, som skall vara som en daglönares år, är Kedars storhet slut. 17Av Kedars skickliga bågskyttar blir bara ett litet fåtal kvar. Herren, Israels Gud, har talat.

22

Synernas dal

221Synernas dal. Ett budskap.

Vad tar det åt dig,

varför går alla upp på taken,

2du stad full av rop och larm,

du stad i glädjeyra?

Dina fallna föll inte för svärd,

de stupade inte i strid.

3Alla dina furstar tog till flykten

undan den spända bågen,

dina tappra kämpar flydde långt bort.

4Därför säger jag:

Låt mig vara,

jag måste få gråta.

Försök inte trösta mig

när mitt folk går under.

5Detta var Herren Gud Sebaots dag,

en dag av skräck och tumult och förvirring.

I Synernas dal bröts muren ner,

på berget hördes rop och klagan.

6Elams skyttar tog sina koger,

krigarna från Kir grep sina sköldar.

7Dina sköna dalar

fylldes av vagnar och hästar.

De ansatte stadens portar

8och blottade Judas värn.

Den dagen tänkte du bara

på vapnen i Skogshuset.

9Ni såg att dammarna var många

i Davids stad,

och ni förde dit Nedre dammens vatten.

10Ni räknade husen i Jerusalem,

ni rev hus och förstärkte muren.

11Mellan murarna byggde ni en bassäng

för vattnet från Gamla dammen.

Men ni tänkte inte på honom som gjort detta,

ni såg inte honom som skapat det för länge sedan.

12Herren Gud Sebaot

påbjöd den dagen gråt och klagan,

rakat huvud och säcktyg om livet.

13I stället blev det glädje och fest,

här slaktades oxar och lamm,

här åts det kött, här dracks det vin.

»Ät och drick, i morgon skall vi dö!«

14Herren Sebaot har uppenbarat för mig:

Denna er skuld skall inte bli sonad

så länge ni lever,

säger Herren Gud Sebaot.

Förvaltarna Shevna och Eljakim

15Så sade Herren Gud Sebaot:

Gå till den där förvaltaren,

till Shevna, kungens minister, och säg:

16Vad och vem ger dig rätt

att här hugga ut en grav åt dig,

du som hugger ut din grav högt uppe,

gör dig en boning i klippan?

17Herren skall skaka lössen av dig,

som man skakar kläder.

18Han skall knyckla ihop dig till en boll

och slunga dig bort till ett vidsträckt land.

Där skall du dö

och där skall dina praktvagnar hamna.

Du är en skamfläck för din herres hus.

19Jag skall beröva dig ditt ämbete,

störta dig från din ställning.

20Den dagen skall jag kalla på min tjänare,

på Eljakim, Hilkias son.

21Jag skall klä honom i din dräkt,

spänna om honom ditt bälte

och ge honom den makt som du har nu.

Han skall bli en fader

för Jerusalems invånare och Judas folk.

22I hans vård skall jag lämna

nyckeln till Davids kungahus.

Där han öppnar skall ingen stänga,

där han stänger skall ingen öppna.

23Jag skall driva in honom som en spik

som sitter stadigt på sin plats,

och hans ämbetes tyngd

skall sprida glans över hans släkt.

24Men hans släkt skall hänga sig på honom med hela sin tyngd, telningar och ätteläggar, alla slags småkärl och skålar och krus av alla de slag. 25Den dagen, säger Herren Sebaot, skall spiken som satt så stadigt lossna; den bryts av och faller ner, och allt som hängde på den går i kras. Herren har talat.
23

Tyros och Sidon läggs öde

231Budskap om Tyros.

Klaga, Tarshish-skepp,

er trygga hamn ligger öde!

När de kom åter från kitteernas land

fick de veta vad som hänt.

2Förstummas, ni som bor vid kusten,

köpmän från Sidon,

staden vars utsända for 3över vida vatten.

Med Shichors säd, Nillandets skördar,

drev de handel bland folken

och fick så sin bärgning.

4Vilken skam, o Sidon,

du havets fästning,

som måste säga:

»Jag har inga barn,

jag föder inte mer,

ser inga pojkar växa upp

och fostrar inga flickor.«

5När egypterna får höra detta

bävar de som när de hörde om Tyros.

6Dra bort till Tarshish!

Klaga, ni som bor vid kusten!

7Är detta er glada stad

som stått sedan urminnes tid

och vars folk for vida omkring

och bodde i främmande land?

8Vem har beslutat detta

om Tyros, drottningen,

vars köpmän var furstar,

vars krämare var stormän på jorden?

9Herren Sebaot har beslutat detta

för att kväsa allt stolt och ståtligt

och kuva jordens stormän.

10Odla upp ditt land,

ty för Tarshish-skeppen

finns inte mer någon hamn.

11Han sträckte ut sin hand över havet,

han fick riken att vackla.

Herren gav befallning

att Kanaans fästen skulle krossas.

12Han sade:

»Det är slut med all din glädje,

Sidon, du misshandlade jungfru.

Drar du bort till kitteernas land

skall du inte heller där finna ro.«

13[---]

14Klaga, Tarshish-skepp,

er trygga hamn ligger öde!

15När den tiden kommer skall Tyros ligga bortglömt i sjuttio år, motsvarande en konungs tid. Då sjuttio år har gått skall det bli med Tyros som med horan i visan:

16»Ta din lyra och dra runt i staden,

gamla bortglömda hora!

Spela vackert och sjung dina sånger,

så att de minns dig igen.«

17Då sjuttio år har gått skall Herren ta sig an Tyros. Hon skall åter tjäna sitt uppehälle genom att hora med all världens riken, över hela jorden. 18Men det hon förtjänar som hora skall vara helgat åt Herren, inte samlas i skattkamrarna. Förtjänsten skall tillfalla dem som bor inför Herren, så att de har att äta i överflöd och kan klä sig praktfullt.