Bibel 2000 (B2000)
19

Herren sänder förvirring över Egypten

191Budskap om Egypten.

Herren rider på snabba skyar,

han kommer till Egypten.

Egyptens avgudar darrar inför honom,

egypterna skälver av skräck.

2»Jag hetsar Egypten mot Egypten,

så att alla strider mot alla,

stad mot stad, rike mot rike.

3Egypterna mister sans och vett,

jag gör deras planer om intet.

De måste fråga avgudar och gengångare,

de dödas andar och spådomsandar.

4Jag skall lämna egypterna

i en hård herres våld,

en grym kung skall råda över dem.«

Detta är Härskaren Herren Sebaots ord.

5Vattnet skall ta slut i Nilen,

floden sina och torka ut.

6Kanalerna skall stinka,

Nildeltat tömmas på vatten.

Säv och rör skall svartna,

7vassruggarna vid Nilens mynning.

Allt som såtts längs floden

torkar, virvlar bort och försvinner.

8Alla fiskare sörjer och klagar,

de som lägger ut rev i floden.

De som kastar ut sina nät

grips av vanmakt.

9Linodlarna ger upp hoppet,

häcklerskor och vävare bleknar,

10lärftmakarna står betryckta,

alla daglönare förlorar modet.

11Rena dårar är furstarna i Soan,

de visa ger farao enfaldiga råd.

Hur kan ni säga till farao:

»Vi är söner av visa män,

vi stammar från forntidens kungar.«

12Var är de nu, dina visa?

Må de berätta och låta dig veta

vad Herren Sebaot beslutat om Egypten.

13Soans furstar handlar som dårar,

Memfis furstar låter sig luras,

stamhövdingarna leder Egypten vilse.

14Herren har fyllt dem med förvillelse,

därför får de egypterna att ragla

vad de än tar sig för,

som en drucken raglar i sina spyor.

15Ingenting skall lyckas för Egypten,

varken för huvud eller svans,

stam eller strå.

16Den dagen skall egypterna bli som kvinnor, de skall darra och bäva när Herren Sebaot lyfter handen mot dem. 17Juda land skall bli en fasa för egypterna. När de hör det namnet nämnas skall de bäva inför det beslut som Herren Sebaot har fattat om dem.

Herren välsignar folken

18Den dagen skall det i Egypten finnas fem städer där man talar Kanaans språk och där man svär vid Herren Sebaot. En av dem skall heta Ir Haheres.

19Den dagen skall det finnas ett altare åt Herren mitt inne i Egypten och en stod åt Herren vid landets gräns. 20Detta skall i Egypten vara tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot. När de ropar till Herren och klagar över sina förtryckare skall han sända en befriare som kämpar för dem och räddar dem. 21Herren skall göra sig känd för egypterna, och egypterna skall lära känna Herren den dagen. De skall frambära slaktoffer och matoffer, de skall avge löften till Herren som de också skall få infria. 22Herren skall slå egypterna, slå men också bota. När de omvänder sig till Herren skall han bönhöra dem och bota dem.

23Den dagen skall det finnas en banad väg från Egypten till Assyrien, och assyrierna skall komma till Egypten och egypterna till Assyrien, och egypterna skall frambära offer tillsammans med assyrierna.

24Den dagen skall Israel vara jämställt med Egypten och Assyrien och bli en välsignelse på jorden, 25när Herren Sebaot välsignar jorden och säger:

Välsignat är Egypten, mitt folk,

Assyrien, mitt eget verk,

Israel, min egendom.

20

Tecken om Egypten och Kush

201Det år då den assyriske kungen Sargon sände sin överbefälhavare till Ashdod och han angrep och intog staden, 2då talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: »Lägg av säcktyget du bär om livet och ta av sandalerna du har på fötterna.« Jesaja gjorde så och gick naken och barfota.

3Herren sade: »Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota i tre år som ett tecken och förebud om Egypten och Kush, 4så skall både unga och gamla gå nakna och barfota när den assyriske kungen för egypterna i fångenskap och driver kushiterna i landsflykt. De skall få gå med baken bar, Egypten är blottat. 5Då skall alla stå där förkrossade och besvikna på det Kush de satte sitt hopp till och det Egypten de var så stolta över.«

6Den dagen skall de som bor vid denna kust säga: »Så gick det med dem vi hoppades på, dem vi sökte hjälp hos för att bli räddade från den assyriske kungen! Hur skall då vi komma undan?«

21

Babylons fall

211Från öknen. Ett budskap.

Som stormen drar genom Negev,

så kommer det från öknen,

från det skrämmande landet.

2En grym syn har uppenbarats för mig:

Förrädare förråder,

härjare härjar.

»Framåt, Elam!

Till anfall, Medien!

Jag gör slut på all jämmer.«

3Därför skälver jag i hela kroppen

och våndas som en födande kvinna.

Jag skakas av vad jag hör,

fasar för vad jag ser.

4Jag grips av svindel,

jag överväldigas av skräck.

Skymningen jag längtade till

skrämmer mig nu.

5Det dukas ett bord,

dynor läggs ut,

man äter och dricker.

»Res er, furstar!

Smörj era sköldar!«

6Så sade Herren till mig:

Ställ ut en vaktpost,

som skall kungöra vad han ser.

7Ser han vagnar dragna av hästar,

ryttare på åsnor, ryttare på kameler,

då skall han lyssna,

lyssna noga.

8Och spejaren ropade:

»Dagarna i ända håller jag vakt,

Herre, natt efter natt står jag på post.

9Se! Nu kommer män

på vagnar dragna av hästar.«

Då sade han:

»Det har fallit, Babylon har fallit!

Alla dess gudabilder

ligger krossade på marken!«

10Du mitt söndertröskade folk,

vad jag har hört från Herren Sebaot,

Israels Gud,

det har jag kungjort för er.

Duma, Dedan, Kedar

11Budskap om Duma.

Ett rop når mig från Seir:

»Väktare, när tar natten slut?

Väktare, när tar natten slut?«

12Väktaren svarar:

»Morgonen har kommit,

ändå är det natt.

Vill ni fråga mer,

kom tillbaka igen.«

13I ödemarken. Ett budskap.

Bland snåren i ödemarken

skall ni övernatta,

karavaner från Dedan.

14Gå ut till de törstande med vatten,

ni som bor i Tema,

möt de flyende med bröd!

15Ty de flyr undan svärdet,

det skarpa svärdet,

undan den spända bågen,

undan krigets gissel.

16Så säger Herren till mig: Om ett år, som skall vara som en daglönares år, är Kedars storhet slut. 17Av Kedars skickliga bågskyttar blir bara ett litet fåtal kvar. Herren, Israels Gud, har talat.