Bibel 2000 (B2000)
14

141Herren skall förbarma sig över Jakob, på nytt utvälja Israel. Han skall låta folket bo på sin egen mark. Främlingarna som bor där skall sluta sig till dem och förena sig med Jakobs folk. 2Folken skall föra dem tillbaka hem, och där, på Herrens mark, skall israeliterna göra dem till sin egendom, till slavar och slavinnor. Deras fångvaktare skall bli deras fångar, de skall bli herrar över sina förtryckare.

Smädesång om kungen av Babylonien

3När Herren låter dig vila från din möda och oro och från den hårda slavtjänst du har tvingats till, 4då skall du håna kungen av Babylonien med denna sång:

Ack, det är slut med tyrannen,

slut med hans vilda framfart!

5Herren har brutit de gudlösas stav

och härskarnas spira,

6den som i vrede slog folken

med slag på slag,

den som härskade över dem med grymhet

och skoningslöst förföljde dem.

7Hela världen har fått ro

och alla brister ut i jubel.

8Också cypresserna gläds åt ditt öde

och Libanons cedrar:

»Nu när du ligger där

kommer ingen hit för att fälla oss.«

9Nere i dödsriket blir det rörelse

när man ser dig komma.

Skuggorna väcks ur sin dvala,

jordens härskare.

Folkens alla kungar

måste resa sig från sina troner.

10Alla hälsar de dig med dessa ord:

»Nu har också du mist din kraft

och blivit som vi.

11Ner till dödsriket störtade din ståt

och dina klingande harpor.

Maskar blir din bädd,

likmaskar ditt täcke.«

12Ack, fallit har du från himlen,

lysande stjärna, gryningens son,

du har krossats mot jorden,

du som betvingade folken.

13Det var du som sade till dig själv:

»Upp till himlen skall jag stiga.

Ovan Guds stjärnor

skall jag resa min tron

och ta säte på gudaberget

längst uppe i norr.

14Jag skall stiga upp ovan molnen,

jag skall bli som den Högste.«

15Men ner till dödsriket störtas du,

längst ner i avgrundens djup.

16De som ser dig skärskådar dig,

de granskar dig noga:

»Är detta den man som skakade världen

och fick riken att vackla,

17förvandlade jorden till öken

och lade städer i ruiner,

han som aldrig frigav sina fångar?

18Folkens alla kungar ligger nu ärade,

var och en i sitt vilorum,

19men du ligger utslängd utan grav,

ett vämjeligt kadaver,

täckt av män som stupat för svärdet.

De skall läggas i gravrum av sten,

men du är ett lik som man trampar på,

20du får inte vila i graven med de andra,

ty du har förött ditt land och dödat ditt folk.

Aldrig mer skall man nämna

denna onda ätt.«

21Gör slaktbänken klar för hans söner,

de skall straffas för fädernas synd.

Aldrig skall de erövra världen

och fylla jorden med skräck.

22Jag skall komma över dem, säger Herren Sebaot, och utplåna Babylons namn och folk för tid och evighet, säger Herren. 23Jag skall göra staden till sumpmark, till en boplats för rördrom. Jag skall låta den försvinna i dyn, säger Herren Sebaot.

Assyrierna krossas i Herrens land

24Herren Sebaot har svurit och sagt:

Det jag har bestämt skall ske,

det jag har beslutat skall fullbordas.

25Assyrierna skall krossas i mitt land,

på mina berg skall jag trampa ner dem.

Då skall oket lyftas av mitt folk,

bördan lyftas från deras axlar.

26Detta är beslutet som drabbar hela världen,

detta är den hand som är lyft mot alla folk.

27Herren Sebaot har fattat beslutet,

vem kan upphäva det?

Han har lyft sin hand,

vem kan hejda honom?

Filisteernas undergång

28Det år då kung Achas dog kom detta budskap:

29Gläd dig inte, Filisteen,

över att staven som slog dig är bruten.

Ty av ormens rot skall en kobra komma,

den skall föda en flygande drake.

30De fattiga skall finna bete på mina ängar,

de svaga skall vila i trygghet.

Men er skall han utrota genom svält,

dräpa till sista man.

31Klaga, port! Jämra dig, stad!

Låt hoppet fara, Filisteen!

Ty från norr kommer förtryckaren,

ingen i hans uppbåd tar till flykten.

32Vad skall man svara främlingarnas sändebud?

»Sion är grundat av Herren,

hans arma folk finner där sin tillflykt.«