Bibel 2000 (B2000)
12

Tackpsalm

121Den dagen skall du säga:

Jag tackar dig, Herre.

Du var vred på mig,

men din vrede lade sig

och du gav mig tröst.

2Ja, Gud är min räddning,

jag är trygg och utan fruktan.

Min kraft och mitt värn är Herren,

han räddade mig.

3Jublande skall ni ösa vatten

ur räddningens källor.

4Den dagen skall ni säga:

Tacka Herren, åkalla honom,

berätta för folken om hans verk,

förkunna hans upphöjda namn!

5Lovsjung Herren för hans väldiga gärningar,

gör dem kända över hela jorden!

6Höj jubelrop,

ni som bor på Sion,

ty stor är han mitt ibland er,

Israels Helige.

13

Herrens dag och Babyloniens undergång

131Budskap om Babylon som Jesaja, Amos son, mottog i sina syner.

2Höj ett fälttecken på det kala berget,

ropa till dem,

ge tecken till samling vid furstarnas portar.

3Jag bådar upp mina invigda

att verkställa min vredesdom,

jag kallar mina kämpar,

mina stolta, jublande skaror.

4Hör! Vilket larm på bergen,

larmet från en stor här.

Hör! Vilket brus av folk,

de strömmar samman från alla riken.

Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.

5De kommer från fjärran land,

långt bortifrån himlaranden,

Herren och hans vredes verktyg.

De skall ödelägga hela jorden.

6Jämra er, ty Herrens dag är nära,

den kommer med våld från den Väldige.

7Då förlamas alla händer,

allt mod rinner bort.

8De grips av skräck,

av ångest och smärta,

som en kvinna i barnsnöd.

Rådlösa ser de på varandra,

deras ansikten bleknar.

9Skoningslös kommer Herrens dag

med vrede och glödande harm.

Jorden skall läggas öde,

syndarna skall han förinta.

10Himlavalvets alla stjärnor

skall sluta att lysa.

Mörk skall solen gå upp,

månen skall mista sitt sken.

11Jag skall straffa jorden för dess ondska,

de gudlösa för deras synd.

De fräckas högmod skall jag kväsa,

kuva tyrannernas stolthet.

12Människor blir mer sällsynta än guld,

ovanligare än guld från Ofir.

13Ja, himlen skall skälva

och jorden skakas ur sitt läge

genom Herren Sebaots raseri

på hans flammande vredes dag.

14Som skrämda gaseller

eller får som ingen håller samman

skall de fly, var och en till sitt eget folk,

var och en till sitt eget land.

15Den som blir fångad skall stickas ner,

den som hinns upp skall falla för svärdet.

16Spädbarnen krossas inför deras ögon,

husen plundras, kvinnorna våldtas.

17Jag skall egga upp mederna mot dem.

De bryr sig inte om silver

och lockas inte av guld.

18Deras bågar fäller de unga.

De har inget förbarmande med barnen,

de skonar inte de små.

19Med Babylonien, kronan bland riken,

kaldeernas prydnad och stolthet,

skall det gå som när Gud

ödelade Sodom och Gomorra.

20Ingen skall mer slå sig ner där,

obebott skall det ligga från släkte till släkte.

Där skall ingen beduin slå upp sitt tält,

inga herdar låta hjordarna vila.

21Men ökendjur skall vila där,

husen fyllas av hyenor.

Där skall uvar ha sitt tillhåll

och gastar hoppa omkring.

22Vilda hundar skall bo i palatsen,

schakaler i de praktfulla salarna.

Stunden är inne för Babylonien,

dess dagar är räknade.

14

141Herren skall förbarma sig över Jakob, på nytt utvälja Israel. Han skall låta folket bo på sin egen mark. Främlingarna som bor där skall sluta sig till dem och förena sig med Jakobs folk. 2Folken skall föra dem tillbaka hem, och där, på Herrens mark, skall israeliterna göra dem till sin egendom, till slavar och slavinnor. Deras fångvaktare skall bli deras fångar, de skall bli herrar över sina förtryckare.

Smädesång om kungen av Babylonien

3När Herren låter dig vila från din möda och oro och från den hårda slavtjänst du har tvingats till, 4då skall du håna kungen av Babylonien med denna sång:

Ack, det är slut med tyrannen,

slut med hans vilda framfart!

5Herren har brutit de gudlösas stav

och härskarnas spira,

6den som i vrede slog folken

med slag på slag,

den som härskade över dem med grymhet

och skoningslöst förföljde dem.

7Hela världen har fått ro

och alla brister ut i jubel.

8Också cypresserna gläds åt ditt öde

och Libanons cedrar:

»Nu när du ligger där

kommer ingen hit för att fälla oss.«

9Nere i dödsriket blir det rörelse

när man ser dig komma.

Skuggorna väcks ur sin dvala,

jordens härskare.

Folkens alla kungar

måste resa sig från sina troner.

10Alla hälsar de dig med dessa ord:

»Nu har också du mist din kraft

och blivit som vi.

11Ner till dödsriket störtade din ståt

och dina klingande harpor.

Maskar blir din bädd,

likmaskar ditt täcke.«

12Ack, fallit har du från himlen,

lysande stjärna, gryningens son,

du har krossats mot jorden,

du som betvingade folken.

13Det var du som sade till dig själv:

»Upp till himlen skall jag stiga.

Ovan Guds stjärnor

skall jag resa min tron

och ta säte på gudaberget

längst uppe i norr.

14Jag skall stiga upp ovan molnen,

jag skall bli som den Högste.«

15Men ner till dödsriket störtas du,

längst ner i avgrundens djup.

16De som ser dig skärskådar dig,

de granskar dig noga:

»Är detta den man som skakade världen

och fick riken att vackla,

17förvandlade jorden till öken

och lade städer i ruiner,

han som aldrig frigav sina fångar?

18Folkens alla kungar ligger nu ärade,

var och en i sitt vilorum,

19men du ligger utslängd utan grav,

ett vämjeligt kadaver,

täckt av män som stupat för svärdet.

De skall läggas i gravrum av sten,

men du är ett lik som man trampar på,

20du får inte vila i graven med de andra,

ty du har förött ditt land och dödat ditt folk.

Aldrig mer skall man nämna

denna onda ätt.«

21Gör slaktbänken klar för hans söner,

de skall straffas för fädernas synd.

Aldrig skall de erövra världen

och fylla jorden med skräck.

22Jag skall komma över dem, säger Herren Sebaot, och utplåna Babylons namn och folk för tid och evighet, säger Herren. 23Jag skall göra staden till sumpmark, till en boplats för rördrom. Jag skall låta den försvinna i dyn, säger Herren Sebaot.

Assyrierna krossas i Herrens land

24Herren Sebaot har svurit och sagt:

Det jag har bestämt skall ske,

det jag har beslutat skall fullbordas.

25Assyrierna skall krossas i mitt land,

på mina berg skall jag trampa ner dem.

Då skall oket lyftas av mitt folk,

bördan lyftas från deras axlar.

26Detta är beslutet som drabbar hela världen,

detta är den hand som är lyft mot alla folk.

27Herren Sebaot har fattat beslutet,

vem kan upphäva det?

Han har lyft sin hand,

vem kan hejda honom?

Filisteernas undergång

28Det år då kung Achas dog kom detta budskap:

29Gläd dig inte, Filisteen,

över att staven som slog dig är bruten.

Ty av ormens rot skall en kobra komma,

den skall föda en flygande drake.

30De fattiga skall finna bete på mina ängar,

de svaga skall vila i trygghet.

Men er skall han utrota genom svält,

dräpa till sista man.

31Klaga, port! Jämra dig, stad!

Låt hoppet fara, Filisteen!

Ty från norr kommer förtryckaren,

ingen i hans uppbåd tar till flykten.

32Vad skall man svara främlingarnas sändebud?

»Sion är grundat av Herren,

hans arma folk finner där sin tillflykt.«