Bibel 2000 (B2000)
13

Herrens dag och Babyloniens undergång

131Budskap om Babylon som Jesaja, Amos son, mottog i sina syner.

2Höj ett fälttecken på det kala berget,

ropa till dem,

ge tecken till samling vid furstarnas portar.

3Jag bådar upp mina invigda

att verkställa min vredesdom,

jag kallar mina kämpar,

mina stolta, jublande skaror.

4Hör! Vilket larm på bergen,

larmet från en stor här.

Hör! Vilket brus av folk,

de strömmar samman från alla riken.

Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.

5De kommer från fjärran land,

långt bortifrån himlaranden,

Herren och hans vredes verktyg.

De skall ödelägga hela jorden.

6Jämra er, ty Herrens dag är nära,

den kommer med våld från den Väldige.

7Då förlamas alla händer,

allt mod rinner bort.

8De grips av skräck,

av ångest och smärta,

som en kvinna i barnsnöd.

Rådlösa ser de på varandra,

deras ansikten bleknar.

9Skoningslös kommer Herrens dag

med vrede och glödande harm.

Jorden skall läggas öde,

syndarna skall han förinta.

10Himlavalvets alla stjärnor

skall sluta att lysa.

Mörk skall solen gå upp,

månen skall mista sitt sken.

11Jag skall straffa jorden för dess ondska,

de gudlösa för deras synd.

De fräckas högmod skall jag kväsa,

kuva tyrannernas stolthet.

12Människor blir mer sällsynta än guld,

ovanligare än guld från Ofir.

13Ja, himlen skall skälva

och jorden skakas ur sitt läge

genom Herren Sebaots raseri

på hans flammande vredes dag.

14Som skrämda gaseller

eller får som ingen håller samman

skall de fly, var och en till sitt eget folk,

var och en till sitt eget land.

15Den som blir fångad skall stickas ner,

den som hinns upp skall falla för svärdet.

16Spädbarnen krossas inför deras ögon,

husen plundras, kvinnorna våldtas.

17Jag skall egga upp mederna mot dem.

De bryr sig inte om silver

och lockas inte av guld.

18Deras bågar fäller de unga.

De har inget förbarmande med barnen,

de skonar inte de små.

19Med Babylonien, kronan bland riken,

kaldeernas prydnad och stolthet,

skall det gå som när Gud

ödelade Sodom och Gomorra.

20Ingen skall mer slå sig ner där,

obebott skall det ligga från släkte till släkte.

Där skall ingen beduin slå upp sitt tält,

inga herdar låta hjordarna vila.

21Men ökendjur skall vila där,

husen fyllas av hyenor.

Där skall uvar ha sitt tillhåll

och gastar hoppa omkring.

22Vilda hundar skall bo i palatsen,

schakaler i de praktfulla salarna.

Stunden är inne för Babylonien,

dess dagar är räknade.