Bibel 2000 (B2000)
11

Den rättrådige härskaren

111En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,

ett skott skall skjuta upp ur hans rot.

2Han är fylld av Herrens ande,

vishetens och insiktens ande,

klokhetens och kraftens ande,

kunskapens och gudsfruktans ande.

3Han dömer inte efter skenet,

skipar inte rätt efter rykten.

4Rättvist dömer han de svaga,

med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.

Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,

de ondas liv blåses ut av hans tal.

5Rättvisan är hans bälte,

troheten bär han kring livet.

6Då skall vargen bo med lammet,

pantern ligga vid killingens sida.

Kalv och lejon går i bet

och en liten pojke vallar dem.

7Kon och björnen betar tillsammans,

deras ungar ligger sida vid sida.

Lejonet äter hö som oxen.

8Spädbarnet leker vid ormens håla,

ett barn sticker handen i kobrans bo.

9Ingenstans på mitt heliga berg

skall ske något ont eller vrångt,

ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,

liksom havet är fyllt av vatten.

10Den dagen skall folken söka sig till Jishajs rot, till honom som står som ett fälttecken för alla folk, och platsen där han tronar skall bli ärad.

Herren låter sitt folk komma hem

11Den dagen skall Herren åter lyfta sin hand för att friköpa dem som är kvar av hans folk, dem som är kvar i Assyrien och Egypten, Patros och Kush, Elam och Shinar, Hamat och kustländerna.

12Han skall höja ett fälttecken för folken,

förena de skingrade av Israel

och samla de kringspridda av Juda

från jordens fyra hörn.

13Då skall Efraims avund upphöra

och Judas fiendskap ta slut.

Efraim skall inte avundas Juda

och Juda inte hysa fiendskap mot Efraim.

14De skall slå mot filisteernas sluttning i väster,

tillsammans plundra folket i öster.

Edom och Moab skall falla i deras händer,

ammoniterna bli deras lydfolk.

15Herren skall torrlägga Egyptens havsvik,

han skall slå mot Eufrat med sin våldsamma vind,

han skall dela floden i sju bäckar

och föra dem torrskodda över.

16Det skall bli en banad väg

för dem som är kvar av hans folk,

dem som är kvar i Assyrien,

så som det var för Israel

den gång de drog ut ur Egypten.

12

Tackpsalm

121Den dagen skall du säga:

Jag tackar dig, Herre.

Du var vred på mig,

men din vrede lade sig

och du gav mig tröst.

2Ja, Gud är min räddning,

jag är trygg och utan fruktan.

Min kraft och mitt värn är Herren,

han räddade mig.

3Jublande skall ni ösa vatten

ur räddningens källor.

4Den dagen skall ni säga:

Tacka Herren, åkalla honom,

berätta för folken om hans verk,

förkunna hans upphöjda namn!

5Lovsjung Herren för hans väldiga gärningar,

gör dem kända över hela jorden!

6Höj jubelrop,

ni som bor på Sion,

ty stor är han mitt ibland er,

Israels Helige.

13

Herrens dag och Babyloniens undergång

131Budskap om Babylon som Jesaja, Amos son, mottog i sina syner.

2Höj ett fälttecken på det kala berget,

ropa till dem,

ge tecken till samling vid furstarnas portar.

3Jag bådar upp mina invigda

att verkställa min vredesdom,

jag kallar mina kämpar,

mina stolta, jublande skaror.

4Hör! Vilket larm på bergen,

larmet från en stor här.

Hör! Vilket brus av folk,

de strömmar samman från alla riken.

Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.

5De kommer från fjärran land,

långt bortifrån himlaranden,

Herren och hans vredes verktyg.

De skall ödelägga hela jorden.

6Jämra er, ty Herrens dag är nära,

den kommer med våld från den Väldige.

7Då förlamas alla händer,

allt mod rinner bort.

8De grips av skräck,

av ångest och smärta,

som en kvinna i barnsnöd.

Rådlösa ser de på varandra,

deras ansikten bleknar.

9Skoningslös kommer Herrens dag

med vrede och glödande harm.

Jorden skall läggas öde,

syndarna skall han förinta.

10Himlavalvets alla stjärnor

skall sluta att lysa.

Mörk skall solen gå upp,

månen skall mista sitt sken.

11Jag skall straffa jorden för dess ondska,

de gudlösa för deras synd.

De fräckas högmod skall jag kväsa,

kuva tyrannernas stolthet.

12Människor blir mer sällsynta än guld,

ovanligare än guld från Ofir.

13Ja, himlen skall skälva

och jorden skakas ur sitt läge

genom Herren Sebaots raseri

på hans flammande vredes dag.

14Som skrämda gaseller

eller får som ingen håller samman

skall de fly, var och en till sitt eget folk,

var och en till sitt eget land.

15Den som blir fångad skall stickas ner,

den som hinns upp skall falla för svärdet.

16Spädbarnen krossas inför deras ögon,

husen plundras, kvinnorna våldtas.

17Jag skall egga upp mederna mot dem.

De bryr sig inte om silver

och lockas inte av guld.

18Deras bågar fäller de unga.

De har inget förbarmande med barnen,

de skonar inte de små.

19Med Babylonien, kronan bland riken,

kaldeernas prydnad och stolthet,

skall det gå som när Gud

ödelade Sodom och Gomorra.

20Ingen skall mer slå sig ner där,

obebott skall det ligga från släkte till släkte.

Där skall ingen beduin slå upp sitt tält,

inga herdar låta hjordarna vila.

21Men ökendjur skall vila där,

husen fyllas av hyenor.

Där skall uvar ha sitt tillhåll

och gastar hoppa omkring.

22Vilda hundar skall bo i palatsen,

schakaler i de praktfulla salarna.

Stunden är inne för Babylonien,

dess dagar är räknade.