Bibel 2000 (B2000)
9

91Men natten skall vika där ångest nu råder.

Om den förste slog bara lätt mot Sebulons land och Naftalis land, så har den siste slagit med full kraft västerut, mot landet på andra sidan Jordan, mot de främmande folkens område.

Fredsfursten

2Det folk som vandrar i mörkret

ser ett stort ljus,

över dem som bor i mörkrets land

strålar ljuset fram.

3Du låter jublet stiga,

du gör glädjen stor.

De gläds inför dig

som man gläds vid skörden,

som man jublar när bytet fördelas.

4Oket som tyngde dem,

stången på deras axlar,

förtryckarens piska

bryter du sönder,

som den dag då Midjan besegrades.

5Stöveln som bars i striden

och manteln som fläckats av blod,

allt detta skall brännas, förtäras av eld.

6Ty ett barn har fötts,

en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar,

och detta är hans namn:

Allvis härskare,

Gudomlig hjälte,

Evig fader,

Fredsfurste.

7Väldet skall bli stort,

fredens välsignelser utan gräns

för Davids tron och hans rike.

Det skall befästas och hållas vid makt

med rätt och rättfärdighet

nu och för evigt.

Herren Sebaots lidelse

skall göra detta.

Det obotfärdiga Israel

8Herren sände ett ord mot Jakob,

hans ord drabbade Israel.

9Hela folket fick erfara det,

Efraim och Samarias invånare.

Men i stolthet och övermod sade de:

10»Murar av tegel har fallit,

då bygger vi nya med huggen sten.

Bjälkar av sykomor har knäckts,

då tar vi ceder i stället.«

11Herren lät deras motståndare triumfera

och hetsade deras fiender mot dem,

12arameerna från öster, filisteerna från väster,

glupskt högg de in på Israel.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

13Men folket vände inte om till honom som slog,

Herren Sebaot sökte de inte.

14Då högg Herren av Israel huvud och svans,

stam och strå på samma dag.

15De äldste och de betrodda är huvudet,

profeterna som visar fel väg är svansen.

16De som ledde detta folk förde det vilse,

de som blev ledda villades bort.

17Därför skonade inte Herren deras unga män,

hade inget förbarmande med faderlösa och änkor.

Gudlösa och nidingar var de alla,

vettlöst var allt deras tal.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

18Ondskan brann som en eld

och förtärde tistel och törne.

Den satte snårskogen i brand

och röken steg mot skyn.

19Av Herren Sebaots vrede brändes landet,

och folket blev som det elden förtär,

den ene skonade inte den andre.

20Man högg för sig till höger

utan att bli mätt,

man rev åt sig till vänster

men var lika hungrig.

Alla högg in på varandra:

21Manasse på Efraim, Efraim på Manasse,

och båda tillsammans på Juda.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

10

101Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar

och skriver förtryckande stadgar!

2De förvägrar de svaga rättvisa,

berövar de fattiga i mitt folk deras rätt.

Änkor blir deras offer,

faderlösa plundrar de.

3Vad skall ni göra på räfstens dag,

när förödelsen kommer från fjärran?

Till vem skall ni fly för att få hjälp

och var skall ni göra av era skatter?

4Då återstår bara att kröka rygg bland de fångna

eller att falla bland de dräpta.

Ändå lade sig inte hans vrede,

hans hand är alltjämt lyft.

Assur verktyg för Herrens vrede

5Ve Assur, min vredes käpp,

min rasande vredes piska!

6Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,

mot dem som har väckt min vrede,

för att han skall röva och plundra

och trampa ner dem som gatans modd.

7Men han förstår det inte så,

hans tanke är en annan.

Vad han vill är att förhärja

och att utplåna folk efter folk.

8Han säger:

»Är inte alla mina hövdingar kungar?

9Det gick ju Kalno som Karkemish,

Hamat som Arpad,

Samaria som Damaskus.

10Jag betvingade avgudarikena, och ändå var deras gudar förmer än Jerusalems och Samarias. 11Skulle jag inte kunna göra med Jerusalem och dess avgudabilder så som jag gjorde med Samaria och dess beläten?«

12När Herren fullbordar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem skall den assyriske kungen ställas till svars för det han gjort i sitt övermod och för sin stolthet och förhävelse, 13då han säger:

»Detta gjorde jag av egen kraft,

i min oändliga vishet.

Jag flyttade folkens gränser

och plundrade deras förråd,

allsmäktig störtade jag härskare från tronen.

14Som man sträcker handen mot fågelboet,

så sträckte jag mig efter folkens skatter,

och som man samlar de övergivna äggen,

samlade jag alla jordens länder.

Ingen så mycket som slog med vingen

eller öppnade näbben och pep.«

15Skall yxan förhäva sig mot den som hugger?

Är sågen förmer än den som sågar?

Som om käppen håller sin bärare,

som om staven bär den som inte är av trä!

16Därför skall Härskaren Herren Sebaot

sända tvinsot på hans kraftiga karlar,

under ett ståtligt yttre

skall det brinna som en brännande eld.

17Israels Ljus skall bli till en eld,

dess Helige bli till en flamma

som bränner och förtär hans törne och tistel,

allt på en enda dag.

18Hans praktfulla skogar och trädgårdar

skall han förstöra i grund.

Det skall bli som när en sjuk tynar bort.

19De träd som blir kvar i hans skog

är så få att ett barn kan räkna dem.

20Den dagen skall Israels rest, Jakobs skonade skara, inte längre förlita sig på honom som slog dem utan fast förlita sig på Herren, Israels Helige. 21En rest skall vända om, Jakobs rest, till Gud, Hjälten. 22Om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, skall bara en rest vända om. Förintelse är beslutad, en rättvisans stormflod. 23Herren Gud Sebaot fullbordar den beslutade förödelsen över hela jorden.

24Så säger Herren Gud Sebaot: »Du mitt folk som bor på Sion, frukta inte Assur när han slår dig med käppen och lyfter staven mot dig, på samma sätt som Egypten. 25Snart, om en liten tid, fullbordas straffet, och min vredesdom över jorden verkställs. 26Då skall Herren Sebaot svänga sin piska över honom, som när Midjan besegrades vid Orevklippan, och lyfta sin stav mot havet, på samma sätt som i Egypten. 27Den dagen skall Assurs börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke knäckas.«

Fienden rycker fram mot Jerusalem

Han drar ut från Pene-Shemen,

28rycker fram mot Ajat,

går genom Migron,

lämnar trossen i Mikmas.

29Han passerar genom passet,

tar nattkvarter i Geva.

Rama bävar,

Sauls Giva flyr.

30Ropa, Gallim!

Lyssna, Lajsha!

Svara henne, Anatot!

31Madmena tar till flykten,

folket i Gevim sätter sig i säkerhet.

32Redan i dag skall han stå i Nov,

beredd att slå mot Sions berg,

mot Jerusalems höjd.

33Men då:

Härskaren Herren Sebaot hugger av

trädens kronor med skrämmande kraft,

de resliga fälls,

de höga huggs ner.

34Snårskogen röjs med yxan,

Libanons väldiga skog mejas ner.

11

Den rättrådige härskaren

111En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,

ett skott skall skjuta upp ur hans rot.

2Han är fylld av Herrens ande,

vishetens och insiktens ande,

klokhetens och kraftens ande,

kunskapens och gudsfruktans ande.

3Han dömer inte efter skenet,

skipar inte rätt efter rykten.

4Rättvist dömer han de svaga,

med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.

Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,

de ondas liv blåses ut av hans tal.

5Rättvisan är hans bälte,

troheten bär han kring livet.

6Då skall vargen bo med lammet,

pantern ligga vid killingens sida.

Kalv och lejon går i bet

och en liten pojke vallar dem.

7Kon och björnen betar tillsammans,

deras ungar ligger sida vid sida.

Lejonet äter hö som oxen.

8Spädbarnet leker vid ormens håla,

ett barn sticker handen i kobrans bo.

9Ingenstans på mitt heliga berg

skall ske något ont eller vrångt,

ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,

liksom havet är fyllt av vatten.

10Den dagen skall folken söka sig till Jishajs rot, till honom som står som ett fälttecken för alla folk, och platsen där han tronar skall bli ärad.

Herren låter sitt folk komma hem

11Den dagen skall Herren åter lyfta sin hand för att friköpa dem som är kvar av hans folk, dem som är kvar i Assyrien och Egypten, Patros och Kush, Elam och Shinar, Hamat och kustländerna.

12Han skall höja ett fälttecken för folken,

förena de skingrade av Israel

och samla de kringspridda av Juda

från jordens fyra hörn.

13Då skall Efraims avund upphöra

och Judas fiendskap ta slut.

Efraim skall inte avundas Juda

och Juda inte hysa fiendskap mot Efraim.

14De skall slå mot filisteernas sluttning i väster,

tillsammans plundra folket i öster.

Edom och Moab skall falla i deras händer,

ammoniterna bli deras lydfolk.

15Herren skall torrlägga Egyptens havsvik,

han skall slå mot Eufrat med sin våldsamma vind,

han skall dela floden i sju bäckar

och föra dem torrskodda över.

16Det skall bli en banad väg

för dem som är kvar av hans folk,

dem som är kvar i Assyrien,

så som det var för Israel

den gång de drog ut ur Egypten.