Bibel 2000 (B2000)
7

71när jag botar Israel,

då skall Efraims synd avslöjas

och Samariens illdåd.

Ty de handlar svekfullt,

tjuvar tar sig in,

och där ute härjar rövarband.

2De betänker inte

att jag minns allt ont de gjort.

Nu är de kringrända av sina dåd,

som är uppenbara för mig.

3Med sin ondska gläder de kungen

och med sin lögnaktighet furstarna.

4Alla är de äktenskapsbrytare,

de liknar en glödande ugn,

som bagaren tänder

när han knådar degen

men lämnar medan den jäser.

5[---]

6Ja, deras hjärtan brinner som en ugn

där de ligger i försåt.

Hela natten pyr deras vrede,

och på morgonen flammar den upp i lågor.

7Alla är de heta som en ugn

och förtär sina härskare,

alla deras kungar har fallit,

ingen av dem åkallar mig.

8Efraim beblandar sig

med andra folk.

Efraim är en brödkaka

som inte blivit vänd vid baket.

9Främlingar har förtärt hans kraft,

men han märker det inte.

Han har fått gråa hår,

men han märker det inte.

10Israels högmod vittnar mot honom själv.

De vänder inte tillbaka till Herren, sin Gud,

trots allt som hänt söker de honom inte.

11Efraim har blivit som en duva,

godtrogen och utan vett.

De kallar på Egypten,

de går till Assyrien.

12Men när de går

kastar jag mitt nät över dem

och drar ner dem som fåglar ur skyn,

jag fångar dem så fort jag hör dem flockas.

13Ve över dem! De har flytt från mig.

Död åt dem! De har trotsat mig.

Jag ville befria dem,

men de sprider lögner om mig.

14De ropar inte till mig ur hjärtat.

De jämrar sig på sina bäddar,

för säd och vin ristar de sig blodiga.

De är upproriska mot mig.

15Det var jag som gjorde dem starka,

men de har ont i sinnet mot mig.

16De vänder sig till den som ingen hjälp kan ge.

De har blivit som en slak båge.

Deras furstar skall falla för svärdet

för deras hätska tungors skull.

I Egypten skall man håna dem.

8

Dom över Israels avgudadyrkan

81Sätt hornet till din mun!

Som en örn slår fienden ner på Herrens hus,

ty de har brutit förbundet

och satt sig upp mot min lag.

2De ropar till mig: »Min Gud!

Vi israeliter känner dig.«

3Israel har förkastat det goda,

fienden skall förfölja honom.

4De väljer kungar mot min vilja

och furstar jag inte känns vid.

Av sitt silver och sitt guld

har de gjort sig avgudar

till sitt eget fördärv.

5Förkastlig är er tjurkalv, samarier!

Min vrede flammar mot dem.

Hur länge skall de hålla på med sin orenhet?

6Vad har Israel med kalven att skaffa?

Den har en hantverkare gjort,

den är inte en gud.

Samariens kalv skall slås i stycken.

7Vind sår de,

storm skördar de.

Växande gröda har de inte,

det som spirar ger inte mjöl,

och ger det något slukas det av främlingar.

8Israel är uppslukat,

ses nu bland folken

som ett värdelöst kärl.

9Israel gick till Assyrien

som en ensam vildåsna.

Efraim köpte sig kärlek.

10Även om de köper vänner bland folken

skall jag nu samla ihop dem.

[---]

11Efraims många reningsaltaren

har blivit till oreningsaltaren.

12Om jag så skriver tusentals lagar för honom

låtsas han inte om dem.

13De offrar kött, som de sedan äter,

men Herren vill inte veta av deras offer.

Han minns nu deras skuld

och straffar deras synder:

de måste tillbaka till Egypten.

14Israel har glömt sin skapare

och byggt palats.

— Juda har befäst många städer. —

Jag skall sända eld mot dess städer,

den skall härja dess borgar.

9

Det hotande straffet

91Gläd dig inte, Israel,

jubla inte som de andra folken,

du som har horat dig bort från din Gud.

Du vill gärna ha horlön

på alla tröskplatser för säd.

2Tröskplats och vinpress skall svika dem,

och druvmusten skall tryta.

3De får inte bo i Herrens land,

Efraim måste tillbaka till Egypten,

måste äta oren föda i Assyrien.

4De skall inte få offra vin åt Herren,

inte frambära sina slaktoffer åt honom,

deras bröd skall vara som sorgebröd,

och alla som äter av det blir orena.

Deras mat stillar deras hunger,

men den kommer inte in i Herrens hus.

5Vad skall ni göra på festdagen,

den dag det är Herrens högtid?

6Om de drar bort från förödelsen

får Egypten samla ihop dem,

Memfis begrava dem.

Deras silverskatter blir övervuxna av tistlar,

törnen frodas i deras hus.

7Straffets dagar är inne,

vedergällningens dagar är nära,

Israel skall få erfara det.

»Profeten är en dåre,

denne andans man är galen!«

Nej, det sker för att din synd är stor,

din hätskhet så stark.

8För väktaren över Efraim, min Guds folk,

för profeten läggs snaror var han än går,

och hätskhet råder i hans Guds hus.

9De har sjunkit i djupt fördärv

som den gången i Giva.

Han minns deras brott,

han straffar deras synder.

Dom över folkets avfall

10Som druvor i öknen

fann jag Israel,

som tidig frukt på fikonträdet

— den allra första —

såg jag era fäder.

Men när de kom till Baal-Pegor

vigde de sig åt skamguden.

De blev lika vidriga

som den de älskade.

11Efraims ära flyger bort som en fågel,

ingen skall föda, ingen vänta barn,

ingen bli havande.

12Och de barn de har

tar jag ifrån dem,

ingen blir kvar.

Ja, ve över dem

när jag lämnar dem.

13[---]

Efraim skall få leda

sina egna barn till bödeln.

14Ge dem, Herre, vad de skall ha!

Ge dem ofruktsamma sköten

och förtorkade bröst!

15Allt ont de gjorde i Gilgal

fick mig att hata dem.

För deras onda gärningars skull

skall jag driva dem ut ur mitt hus.

Jag kan inte älska dem mer,

alla deras furstar är upprorsmän.

16Efraim är slagen,

förtorkad från roten.

Folket skall inte bära frukt.

Även om de föder

skall jag döda deras dyrbara livsfrukt.

17Min Gud förkastar dem,

ty de lyssnade inte till honom.

De skall bli flyktingar bland folken.