Herren ger liv

6¹Kom, låt oss vända tillbaka till Herren!

Han rev, och han skall läka oss,

han slog, och han skall förbinda oss.

²Han ger oss liv efter två dagar,

på den tredje reser han oss upp,

så att vi får leva inför honom.

³Låt oss lära känna honom,

låt oss sträva efter kunskap om Herren.

Så visst som gryningen skall han träda fram,

han skall komma till oss som ett regn,

ett vårregn som vattnar jorden.

Herrens klagan över Efraim

⁴Vad skall jag göra med dig, Efraim?

Vad skall jag göra med dig, Juda?

Er kärlek är som morgondimman,

dagg som snabbt försvinner.

⁵Därför har jag huggit ner dem genom profeterna,

dödat dem med mina ord.

Min dom bryter fram som ljuset.

⁶Ty jag vill se kärlek, inte slaktoffer,

kunskap om Gud hellre än brännoffer.

⁷De bröt förbundet i Adam,

där var de trolösa mot mig.

⁸Gilead är en stad av ogärningsmän,

en stad med fotspår av blod.

⁹Som rövare ligger prästhopen på lur

och dräper längs vägen till Shekem.

Ja, de begår skändliga brott.

¹⁰Bland Israels folk har jag sett fasansfulla ting.

Där begår Efraim hor,

Israel gör sig orent,

¹¹likaså Juda.

Stunden kommer då du skall skördas.

När jag vänder mitt folks öde,

7¹när jag botar Israel,

då skall Efraims synd avslöjas

och Samariens illdåd.

Ty de handlar svekfullt,

tjuvar tar sig in,

och där ute härjar rövarband.

²De betänker inte

att jag minns allt ont de gjort.

Nu är de kringrända av sina dåd,

som är uppenbara för mig.

³Med sin ondska gläder de kungen

och med sin lögnaktighet furstarna.

⁴Alla är de äktenskapsbrytare,

de liknar en glödande ugn,

som bagaren tänder

när han knådar degen

men lämnar medan den jäser.

⁵[---]

⁶Ja, deras hjärtan brinner som en ugn

där de ligger i försåt.

Hela natten pyr deras vrede,

och på morgonen flammar den upp i lågor.

⁷Alla är de heta som en ugn

och förtär sina härskare,

alla deras kungar har fallit,

ingen av dem åkallar mig.

⁸Efraim beblandar sig

med andra folk.

Efraim är en brödkaka

som inte blivit vänd vid baket.

⁹Främlingar har förtärt hans kraft,

men han märker det inte.

Han har fått gråa hår,

men han märker det inte.

¹⁰Israels högmod vittnar mot honom själv.

De vänder inte tillbaka till Herren, sin Gud,

trots allt som hänt söker de honom inte.

¹¹Efraim har blivit som en duva,

godtrogen och utan vett.

De kallar på Egypten,

de går till Assyrien.

¹²Men när de går

kastar jag mitt nät över dem

och drar ner dem som fåglar ur skyn,

jag fångar dem så fort jag hör dem flockas.

¹³Ve över dem! De har flytt från mig.

Död åt dem! De har trotsat mig.

Jag ville befria dem,

men de sprider lögner om mig.

¹⁴De ropar inte till mig ur hjärtat.

De jämrar sig på sina bäddar,

för säd och vin ristar de sig blodiga.

De är upproriska mot mig.

¹⁵Det var jag som gjorde dem starka,

men de har ont i sinnet mot mig.

¹⁶De vänder sig till den som ingen hjälp kan ge.

De har blivit som en slak båge.

Deras furstar skall falla för svärdet

för deras hätska tungors skull.

I Egypten skall man håna dem.

Dom över Israels avgudadyrkan

8¹Sätt hornet till din mun!

Som en örn slår fienden ner på Herrens hus,

ty de har brutit förbundet

och satt sig upp mot min lag.

²De ropar till mig: »Min Gud!

Vi israeliter känner dig.«

³Israel har förkastat det goda,

fienden skall förfölja honom.

⁴De väljer kungar mot min vilja

och furstar jag inte känns vid.

Av sitt silver och sitt guld

har de gjort sig avgudar

till sitt eget fördärv.

⁵Förkastlig är er tjurkalv, samarier!

Min vrede flammar mot dem.

Hur länge skall de hålla på med sin orenhet?

⁶Vad har Israel med kalven att skaffa?

Den har en hantverkare gjort,

den är inte en gud.

Samariens kalv skall slås i stycken.

⁷Vind sår de,

storm skördar de.

Växande gröda har de inte,

det som spirar ger inte mjöl,

och ger det något slukas det av främlingar.

⁸Israel är uppslukat,

ses nu bland folken

som ett värdelöst kärl.

⁹Israel gick till Assyrien

som en ensam vildåsna.

Efraim köpte sig kärlek.

¹⁰Även om de köper vänner bland folken

skall jag nu samla ihop dem.

[---]

¹¹Efraims många reningsaltaren

har blivit till oreningsaltaren.

¹²Om jag så skriver tusentals lagar för honom

låtsas han inte om dem.

¹³De offrar kött, som de sedan äter,

men Herren vill inte veta av deras offer.

Han minns nu deras skuld

och straffar deras synder:

de måste tillbaka till Egypten.

¹⁴Israel har glömt sin skapare

och byggt palats.

— Juda har befäst många städer. —

Jag skall sända eld mot dess städer,

den skall härja dess borgar.