61Kom, låt oss vända tillbaka till Herren!
Han rev, och han skall läka oss,
han slog, och han skall förbinda oss.
2Han ger oss liv efter två dagar,
på den tredje reser han oss upp,
så att vi får leva inför honom.
3Låt oss lära känna honom,
låt oss sträva efter kunskap om Herren.
Så visst som gryningen skall han träda fram,
han skall komma till oss som ett regn,
ett vårregn som vattnar jorden.
4Vad skall jag göra med dig, Efraim?
Vad skall jag göra med dig, Juda?
Er kärlek är som morgondimman,
dagg som snabbt försvinner.
5Därför har jag huggit ner dem genom profeterna,
dödat dem med mina ord.
Min dom bryter fram som ljuset.
6Ty jag vill se kärlek, inte slaktoffer,
kunskap om Gud hellre än brännoffer.
7De bröt förbundet i Adam,
där var de trolösa mot mig.
8Gilead är en stad av ogärningsmän,
en stad med fotspår av blod.
9Som rövare ligger prästhopen på lur
och dräper längs vägen till Shekem.
Ja, de begår skändliga brott.
10Bland Israels folk har jag sett fasansfulla ting.
Där begår Efraim hor,
Israel gör sig orent,
11likaså Juda.
Stunden kommer då du skall skördas.
När jag vänder mitt folks öde,
71när jag botar Israel,
då skall Efraims synd avslöjas
och Samariens illdåd.
Ty de handlar svekfullt,
tjuvar tar sig in,
och där ute härjar rövarband.
2De betänker inte
att jag minns allt ont de gjort.
Nu är de kringrända av sina dåd,
som är uppenbara för mig.
3Med sin ondska gläder de kungen
och med sin lögnaktighet furstarna.
4Alla är de äktenskapsbrytare,
de liknar en glödande ugn,
som bagaren tänder
när han knådar degen
men lämnar medan den jäser.
5[---]
6Ja, deras hjärtan brinner som en ugn
där de ligger i försåt.
Hela natten pyr deras vrede,
och på morgonen flammar den upp i lågor.
7Alla är de heta som en ugn
och förtär sina härskare,
alla deras kungar har fallit,
ingen av dem åkallar mig.
8Efraim beblandar sig
med andra folk.
Efraim är en brödkaka
som inte blivit vänd vid baket.
9Främlingar har förtärt hans kraft,
men han märker det inte.
Han har fått gråa hår,
men han märker det inte.
10Israels högmod vittnar mot honom själv.
De vänder inte tillbaka till Herren, sin Gud,
trots allt som hänt söker de honom inte.
11Efraim har blivit som en duva,
godtrogen och utan vett.
De kallar på Egypten,
de går till Assyrien.
12Men när de går
kastar jag mitt nät över dem
och drar ner dem som fåglar ur skyn,
jag fångar dem så fort jag hör dem flockas.
13Ve över dem! De har flytt från mig.
Död åt dem! De har trotsat mig.
Jag ville befria dem,
men de sprider lögner om mig.
14De ropar inte till mig ur hjärtat.
De jämrar sig på sina bäddar,
för säd och vin ristar de sig blodiga.
De är upproriska mot mig.
15Det var jag som gjorde dem starka,
men de har ont i sinnet mot mig.
16De vänder sig till den som ingen hjälp kan ge.
De har blivit som en slak båge.
Deras furstar skall falla för svärdet
för deras hätska tungors skull.
I Egypten skall man håna dem.
81Sätt hornet till din mun!
Som en örn slår fienden ner på Herrens hus,
ty de har brutit förbundet
och satt sig upp mot min lag.
2De ropar till mig: »Min Gud!
Vi israeliter känner dig.«
3Israel har förkastat det goda,
fienden skall förfölja honom.
4De väljer kungar mot min vilja
och furstar jag inte känns vid.
Av sitt silver och sitt guld
har de gjort sig avgudar
till sitt eget fördärv.
5Förkastlig är er tjurkalv, samarier!
Min vrede flammar mot dem.
Hur länge skall de hålla på med sin orenhet?
6Vad har Israel med kalven att skaffa?
Den har en hantverkare gjort,
den är inte en gud.
Samariens kalv skall slås i stycken.
7Vind sår de,
storm skördar de.
Växande gröda har de inte,
det som spirar ger inte mjöl,
och ger det något slukas det av främlingar.
8Israel är uppslukat,
ses nu bland folken
som ett värdelöst kärl.
9Israel gick till Assyrien
som en ensam vildåsna.
Efraim köpte sig kärlek.
10Även om de köper vänner bland folken
skall jag nu samla ihop dem.
[---]
11Efraims många reningsaltaren
har blivit till oreningsaltaren.
12Om jag så skriver tusentals lagar för honom
låtsas han inte om dem.
13De offrar kött, som de sedan äter,
men Herren vill inte veta av deras offer.
Han minns nu deras skuld
och straffar deras synder:
de måste tillbaka till Egypten.
14Israel har glömt sin skapare
och byggt palats.
— Juda har befäst många städer. —
Jag skall sända eld mot dess städer,
den skall härja dess borgar.