Bibel 2000 (B2000)
4

Anklagelser mot folket och prästerna

41Hör Herrens ord, Israels folk!

Herren väcker talan mot landets invånare,

ty ingen trofasthet och ingen kärlek

och ingen kunskap om Gud finns i landet.

2Förbannelser och lögner och dråp

och stölder och äktenskapsbrott breder ut sig,

blodsdåd följer på blodsdåd.

3Därför sörjer landet,

alla som bor där tynar bort,

också markens djur och himlens fåglar,

och fiskarna i havet dör.

4Men ingen må anklaga,

ingen må förebrå den andre,

det är dig jag anklagar, präst.

5I dag skall du komma på fall

— och om natten skall profeten falla med dig —

och din moder skall jag förgöra.

6Mitt folk skall förgöras för att det saknar kunskap.

Du har förkastat kunskapen,

därför skall jag förkasta dig som min präst.

Du har glömt din Guds lag,

och därför skall jag glömma dina barn.

7Ju fler prästerna har blivit,

desto mer har de syndat mot mig.

Jag skall vända deras ära i skam.

8De livnär sig av mitt folks synd,

de åtrår deras brott.

9Men nu skall det gå folk och präst lika.

Jag skall straffa dem för deras gärningar,

jag skall vedergälla dem för deras dåd.

10De skall äta men inte bli mätta,

de skall hora men inte föröka sig,

ty de har övergivit Herren

och ägnar sig åt 11hor.

Vin och druvmust gör mitt folk från vettet.

12De frågar sin träbit till råds,

de väntar sig svar av en stock.

En horisk anda för dem vilse,

de är otrogna mot sin Gud.

13Uppe på bergen offrar de,

och på höjderna tänder de offereld

under ekar och popplar och terebinter,

som ger så skön skugga.

Så blir era döttrar horor,

så begår era svärdöttrar äktenskapsbrott.

14Jag vill inte straffa era döttrar för att de horar

eller era svärdöttrar för deras äktenskapsbrott,

när männen drar sig undan med horor

och offrar bland tempelflickor.

Ett folk utan insikt går det illa.

15Även om du, Israel, horar,

får inte Juda dra på sig skuld.

Gå inte till Gilgal,

dra inte upp till Bet Aven

och svär inte »Så sant Herren lever«!

16Som en trilskande ko trilskas Israel.

Skall Herren då valla dem

som lamm på vida betesmarker?

17Efraim är i förbund med avgudar

— låt honom fara!

18[---]

19En vind skall fånga dem med sina vingar,

deras altaren blir deras skam.

5

Dom över Efraims ledare och folk

51Lyssna till detta, präster,

lystra, Israels folk,

kungahus, hör på!

Domen gäller er.

Ni har blivit en snara för Mispa,

ett nät spänt på Tabor,

2en djup fångstgrop i Shittim.

Men jag skall tukta dem alla.

3Jag känner Efraim,

Israel kan inte dölja sig för mig.

Nu horar Efraim,

Israel gör sig orent.

4Deras gärningar hindrar dem

från att vända tillbaka till sin Gud.

En horisk anda råder bland dem,

och Herren känner de inte.

5Israels högmod vittnar mot honom själv,

Efraim faller genom sin synd

— och Juda föll med honom.

6Med sina får och tjurar

går de för att söka Herren,

men de finner honom inte,

han har dragit sig undan.

7Herren har de svikit,

de har fött oäkta barn.

Nu skall nymånadsfesten förtära dem

tillsammans med deras ägor.

8Stöt i horn i Giva,

blås i trumpet i Rama!

Höj stridsrop i Bet Aven:

Vi följer dig, Benjamin!

9Efraim skall läggas öde

på straffets dag.

Bland Israels stammar

kungör jag det som är sant.

10Judas furstar har handlat

som de som flyttar gränsstenar.

Över dem skall jag tömma

min vrede som vatten.

11Efraim är förtryckt,

rätten är förtrampad.

Han tog sig för att tillbe dynga.

12Men jag är som mal för Efraim

och som röta för Judas folk.

13När Efraim såg sin sjukdom

och Juda sitt variga sår,

gick Efraim till Assyrien,

han sände bud till storkonungen.

Men han kan inte bota er

eller läka ert variga sår.

14Jag är som ett lejon mot Efraim,

som ett vilddjur mot Judas folk.

Ja, jag river mitt byte och går

med rovet som ingen kan rädda.

15Jag går bort, jag drar mig undan,

till dess de har sonat sin skuld.

Då skall de vända sig till mig,

söka mig i sin nöd.

6

Herren ger liv

61Kom, låt oss vända tillbaka till Herren!

Han rev, och han skall läka oss,

han slog, och han skall förbinda oss.

2Han ger oss liv efter två dagar,

på den tredje reser han oss upp,

så att vi får leva inför honom.

3Låt oss lära känna honom,

låt oss sträva efter kunskap om Herren.

Så visst som gryningen skall han träda fram,

han skall komma till oss som ett regn,

ett vårregn som vattnar jorden.

Herrens klagan över Efraim

4Vad skall jag göra med dig, Efraim?

Vad skall jag göra med dig, Juda?

Er kärlek är som morgondimman,

dagg som snabbt försvinner.

5Därför har jag huggit ner dem genom profeterna,

dödat dem med mina ord.

Min dom bryter fram som ljuset.

6Ty jag vill se kärlek, inte slaktoffer,

kunskap om Gud hellre än brännoffer.

7De bröt förbundet i Adam,

där var de trolösa mot mig.

8Gilead är en stad av ogärningsmän,

en stad med fotspår av blod.

9Som rövare ligger prästhopen på lur

och dräper längs vägen till Shekem.

Ja, de begår skändliga brott.

10Bland Israels folk har jag sett fasansfulla ting.

Där begår Efraim hor,

Israel gör sig orent,

11likaså Juda.

Stunden kommer då du skall skördas.

När jag vänder mitt folks öde,