Bibel 2000 (B2000)
4

Anklagelser mot folket och prästerna

41Hör Herrens ord, Israels folk!

Herren väcker talan mot landets invånare,

ty ingen trofasthet och ingen kärlek

och ingen kunskap om Gud finns i landet.

2Förbannelser och lögner och dråp

och stölder och äktenskapsbrott breder ut sig,

blodsdåd följer på blodsdåd.

3Därför sörjer landet,

alla som bor där tynar bort,

också markens djur och himlens fåglar,

och fiskarna i havet dör.

4Men ingen må anklaga,

ingen må förebrå den andre,

det är dig jag anklagar, präst.

5I dag skall du komma på fall

— och om natten skall profeten falla med dig —

och din moder skall jag förgöra.

6Mitt folk skall förgöras för att det saknar kunskap.

Du har förkastat kunskapen,

därför skall jag förkasta dig som min präst.

Du har glömt din Guds lag,

och därför skall jag glömma dina barn.

7Ju fler prästerna har blivit,

desto mer har de syndat mot mig.

Jag skall vända deras ära i skam.

8De livnär sig av mitt folks synd,

de åtrår deras brott.

9Men nu skall det gå folk och präst lika.

Jag skall straffa dem för deras gärningar,

jag skall vedergälla dem för deras dåd.

10De skall äta men inte bli mätta,

de skall hora men inte föröka sig,

ty de har övergivit Herren

och ägnar sig åt 11hor.

Vin och druvmust gör mitt folk från vettet.

12De frågar sin träbit till råds,

de väntar sig svar av en stock.

En horisk anda för dem vilse,

de är otrogna mot sin Gud.

13Uppe på bergen offrar de,

och på höjderna tänder de offereld

under ekar och popplar och terebinter,

som ger så skön skugga.

Så blir era döttrar horor,

så begår era svärdöttrar äktenskapsbrott.

14Jag vill inte straffa era döttrar för att de horar

eller era svärdöttrar för deras äktenskapsbrott,

när männen drar sig undan med horor

och offrar bland tempelflickor.

Ett folk utan insikt går det illa.

15Även om du, Israel, horar,

får inte Juda dra på sig skuld.

Gå inte till Gilgal,

dra inte upp till Bet Aven

och svär inte »Så sant Herren lever«!

16Som en trilskande ko trilskas Israel.

Skall Herren då valla dem

som lamm på vida betesmarker?

17Efraim är i förbund med avgudar

— låt honom fara!

18[---]

19En vind skall fånga dem med sina vingar,

deras altaren blir deras skam.