Bibel 2000 (B2000)
2

21Kalla era bröder Ammi, »Mitt folk«, och kalla era systrar Ruchama, »Hon får förbarmande«.

Israel anklagas för otrohet

2Gå till rätta med er mor, gå till rätta

— hon är inte min hustru

och jag är inte hennes man —

så att hon tar bort det horiska i sitt ansikte

och det otuktiga mellan sina bröst.

3Annars skall jag klä av henne

och låta henne stå naken som den dag hon föddes.

Jag skall göra henne till en ödemark,

låta henne förtorka som en öken

och lämna henne att dö av törst.

4Hennes barn skall jag inte visa förbarmande,

eftersom de är horungar.

5Deras mor var en hora,

hon som födde dem handlade skamlöst.

Hon tänkte: »Jag vill följa mina älskare,

som ger mig mitt bröd och mitt vatten,

min ull och mitt lin, min olja och mitt vin.«

6Därför skall jag spärra hennes väg med törnen

och resa en mur för henne,

så att hon inte hittar sina stigar.

7Hon springer efter sina älskare

men hinner inte ifatt dem,

söker dem men finner dem inte.

Då skall hon tänka:

»Jag återvänder till min förste man,

jag hade det bättre då än nu.«

8Hon förstår inte

att det var jag som gav henne

säden och vinet och oljan.

Jag skänkte henne det myckna silvret

och guldet som de använt till Baal.

9Därför skall jag ta tillbaka

min säd när den har mognat

och mitt vin när skördetiden är inne,

jag skall rycka undan min ull och mitt lin,

som hon skyler sin nakenhet med.

10Ja, jag skall blotta hennes blygd

i älskarnas åsyn,

och ingen kan rädda henne undan mig.

11Jag skall göra slut på all hennes glädje,

hennes högtider, nymånadsdagar och sabbater,

alla hennes fester.

12Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd,

som hon tror är den lön

hon har fått av sina älskare,

jag skall förvandla dem till snårskog,

de vilda djuren skall äta dem.

13Jag skall straffa henne för dagarna

då hon tände offereld åt baalsgudarna,

prydde sig med ringar och smycken

och följde sina älskare.

Mig glömde hon,

säger Herren.

Herrens kärlek till den trolösa

14Därför skall jag locka ut henne i öknen

och söka vinna hennes hjärta.

15Där lovar jag att återge henne vingårdarna,

jag gör Akors dal till en hoppets port.

Där skall hon svara mig som i sin ungdom,

som när hon drog ut ur Egypten.

16Den dagen, säger Herren,

skall du kalla mig »min man«

och inte längre »min Baal«.

17Jag skall se till att baalsgudarna inte nämns,

att hon inte mer tar deras namn i sin mun.

18För mitt folk skall jag den dagen sluta ett förbund

med de vilda djuren,

med himlens fåglar och markens kräldjur,

och båge och svärd och krig

skall jag utplåna i landet,

så att de får bo i trygghet.

19Jag skall äkta dig för evigt,

jag skall äkta dig i rättfärdighet och rätt,

i kärlek och förbarmande.

20Jag skall äkta dig i trofasthet,

och du skall lära känna Herren.

21Den dagen skall jag svara, säger Herren,

jag skall svara himlen,

och himlen skall svara jorden,

22och jorden skall svara säden och vinet och oljan,

och de skall svara Jisreel.

23Jag skall plantera henne åt mig i landet

och förbarma mig över Lo Ruchama

och säga till Lo Ammi: »Du är mitt folk«,

och han skall svara: »Min Gud.«

3

Profeten och äktenskapsbryterskan

31Herren sade till mig: Gå än en gång och älska en kvinna som är äktenskapsbryterska, en annans älskarinna, så som Herren älskar Israels folk fast de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor. 2Då köpte jag henne för 15 siklar silver och en och en halv homer korn. 3Jag sade till henne: »Under lång tid skall du vara hos mig utan att hora eller tillhöra någon man, och inte heller jag skall röra dig.« 4Ty under lång tid skall Israels folk vara utan kung och furste, utan offer och stenstod, utan efod och husgudar. 5Sedan skall Israels folk vända tillbaka och söka sig till Herren, sin Gud, och David, sin kung. Bävande skall de nalkas Herren och hans goda gåvor — i kommande dagar.

4

Anklagelser mot folket och prästerna

41Hör Herrens ord, Israels folk!

Herren väcker talan mot landets invånare,

ty ingen trofasthet och ingen kärlek

och ingen kunskap om Gud finns i landet.

2Förbannelser och lögner och dråp

och stölder och äktenskapsbrott breder ut sig,

blodsdåd följer på blodsdåd.

3Därför sörjer landet,

alla som bor där tynar bort,

också markens djur och himlens fåglar,

och fiskarna i havet dör.

4Men ingen må anklaga,

ingen må förebrå den andre,

det är dig jag anklagar, präst.

5I dag skall du komma på fall

— och om natten skall profeten falla med dig —

och din moder skall jag förgöra.

6Mitt folk skall förgöras för att det saknar kunskap.

Du har förkastat kunskapen,

därför skall jag förkasta dig som min präst.

Du har glömt din Guds lag,

och därför skall jag glömma dina barn.

7Ju fler prästerna har blivit,

desto mer har de syndat mot mig.

Jag skall vända deras ära i skam.

8De livnär sig av mitt folks synd,

de åtrår deras brott.

9Men nu skall det gå folk och präst lika.

Jag skall straffa dem för deras gärningar,

jag skall vedergälla dem för deras dåd.

10De skall äta men inte bli mätta,

de skall hora men inte föröka sig,

ty de har övergivit Herren

och ägnar sig åt 11hor.

Vin och druvmust gör mitt folk från vettet.

12De frågar sin träbit till råds,

de väntar sig svar av en stock.

En horisk anda för dem vilse,

de är otrogna mot sin Gud.

13Uppe på bergen offrar de,

och på höjderna tänder de offereld

under ekar och popplar och terebinter,

som ger så skön skugga.

Så blir era döttrar horor,

så begår era svärdöttrar äktenskapsbrott.

14Jag vill inte straffa era döttrar för att de horar

eller era svärdöttrar för deras äktenskapsbrott,

när männen drar sig undan med horor

och offrar bland tempelflickor.

Ett folk utan insikt går det illa.

15Även om du, Israel, horar,

får inte Juda dra på sig skuld.

Gå inte till Gilgal,

dra inte upp till Bet Aven

och svär inte »Så sant Herren lever«!

16Som en trilskande ko trilskas Israel.

Skall Herren då valla dem

som lamm på vida betesmarker?

17Efraim är i förbund med avgudar

— låt honom fara!

18[---]

19En vind skall fånga dem med sina vingar,

deras altaren blir deras skam.