Bibel 2000 (B2000)
13

Efraims avgudadyrkan straffas med döden

131När Efraim talade bävade man,

han var en furste i Israel.

Men han drog på sig skuld genom Baal

och han dog.

2Nu fortsätter de att synda.

De har gjutit sig gudabilder,

gjort avgudar av sitt silver efter bästa förmåga,

hantverkares alster alltihop.

Till dem skall ni offra, säger de.

Människor kysser kalvar!

3Därför skall de bli som morgondimman,

dagg som snabbt försvinner,

agnar som blåser bort från tröskplatsen,

rök ur ett fönster.

4Men jag är Herren, din Gud,

ända från Egypten.

Du känner ingen annan Gud än mig,

ingen kan rädda utom jag.

5Det var jag som vallade dig i öknen,

i torkans land.

6När de betade blev de mätta,

de blev mätta och övermodiga,

och därför glömde de mig.

7Då blev jag som ett lejon mot dem,

jag lurar som en leopard vid vägen.

8Jag kommer emot dem

som en björn som mist sina ungar

och river upp deras bröstkorg.

Där slukar jag dem som en lejoninna,

ett vilddjur som sliter dem i stycken.

9Jag förgör dig, Israel!

Vem kan hjälpa dig?

10Var är nu din kung,

han som skulle rädda dig?

Var är alla dina furstar,

de som skulle härska över dig?

Och du som sade: »Ge mig kung och furstar!«

11I vrede ger jag dig kungar,

och i raseri tar jag bort dem.

12Efraims brott bevaras,

jag har hans synd i förvar.

13När födslovärkarna sätter in

är han ett oförståndigt barn:

när tiden är inne

är det inte framme vid öppningen.

14Skulle jag lösa dem ur dödsrikets grepp,

skulle jag befria dem från döden?

Död, kom med din pest!

Dödsrike, kom med din farsot!

Min medkänsla är borta.

15Bäst han blomstrar bland sina bröder

skall östanvinden komma,

Herrens vind blåsa upp från öknen.

Då torkar hans brunn,

då sinar hans källa.

Hans skatter skall rövas,

alla hans dyrbarheter.

14

141Samarien har trotsat sin Gud

och får sona sin skuld.

De skall falla för svärdet,

deras spädbarn skall krossas,

havande kvinnor skäras upp.

Omvändelse och räddning

2Vänd tillbaka, Israel, till Herren, din Gud,

du har kommit på fall genom din synd.

3Kom med era ord

och vänd tillbaka till Herren,

säg till honom:

Förlåt all vår skuld,

ta emot det goda,

vi skall infria våra löften.

4Assyrien räddar oss inte,

vi skall inte stiga till häst,

inte längre säga »Vår Gud«

till ting vi själva har gjort.

Hos dig finner faderlösa barmhärtighet.

5Jag skall bota dem från deras trolöshet,

jag skall älska dem av hjärtat,

min vrede har vänt sig från dem.

6Jag skall bli som dagg för Israel,

och han skall blomstra som en lilja,

slå rot som en poppel

7och skjuta nya skott.

Hans prakt skall vara som olivträdets,

hans doft som Libanons.

8De skall åter få bo i hans skugga,

de skall frodas som en trädgård

och blomstra som en vinstock.

Han skall bli ryktbar som Libanons vin.

9Vad har Efraim mer med avgudarna att skaffa?

Jag är den som ger svar och vakar över honom.

Jag är som en grönskande cypress.

Från mig får du din frukt.

10Den som är vis skall förstå detta,

den som är förståndig inser det.

Herrens vägar är de rätta,

och de rättfärdiga vandrar på dem,

men syndarna kommer på fall.