Bibel 2000 (B2000)
13

Efraims avgudadyrkan straffas med döden

131När Efraim talade bävade man,

han var en furste i Israel.

Men han drog på sig skuld genom Baal

och han dog.

2Nu fortsätter de att synda.

De har gjutit sig gudabilder,

gjort avgudar av sitt silver efter bästa förmåga,

hantverkares alster alltihop.

Till dem skall ni offra, säger de.

Människor kysser kalvar!

3Därför skall de bli som morgondimman,

dagg som snabbt försvinner,

agnar som blåser bort från tröskplatsen,

rök ur ett fönster.

4Men jag är Herren, din Gud,

ända från Egypten.

Du känner ingen annan Gud än mig,

ingen kan rädda utom jag.

5Det var jag som vallade dig i öknen,

i torkans land.

6När de betade blev de mätta,

de blev mätta och övermodiga,

och därför glömde de mig.

7Då blev jag som ett lejon mot dem,

jag lurar som en leopard vid vägen.

8Jag kommer emot dem

som en björn som mist sina ungar

och river upp deras bröstkorg.

Där slukar jag dem som en lejoninna,

ett vilddjur som sliter dem i stycken.

9Jag förgör dig, Israel!

Vem kan hjälpa dig?

10Var är nu din kung,

han som skulle rädda dig?

Var är alla dina furstar,

de som skulle härska över dig?

Och du som sade: »Ge mig kung och furstar!«

11I vrede ger jag dig kungar,

och i raseri tar jag bort dem.

12Efraims brott bevaras,

jag har hans synd i förvar.

13När födslovärkarna sätter in

är han ett oförståndigt barn:

när tiden är inne

är det inte framme vid öppningen.

14Skulle jag lösa dem ur dödsrikets grepp,

skulle jag befria dem från döden?

Död, kom med din pest!

Dödsrike, kom med din farsot!

Min medkänsla är borta.

15Bäst han blomstrar bland sina bröder

skall östanvinden komma,

Herrens vind blåsa upp från öknen.

Då torkar hans brunn,

då sinar hans källa.

Hans skatter skall rövas,

alla hans dyrbarheter.