101Israel var en frodig vinstock,
dignande av druvor.
Ju mer frukt han bar,
desto fler altaren byggde han.
Ju rikare hans land blev,
desto ståtligare stoder reste han.
2Deras hjärtan var falska,
nu får de sona sin skuld:
Herren skall bryta ner deras altaren
och krossa deras stoder.
3Nu måste de säga:
»Vi har ingen kung,
ty vi fruktade inte Herren.
Och kungen, vad kan han göra för oss?
4Tala vitt och brett,
svära ve och förbannelse,
sluta fördrag!«
Som giftigt ogräs
ur åkerns fåror
spirar domen.
5Samariens invånare skall ängslas
för Bet Avens kalv,
folket hålla sorgehögtid över den,
avgudaprästerna klaga,
ty deras härlighet är bortförd.
6Också den skall släpas till Assyrien
som tribut åt storkonungen.
Skam får Efraim bära,
Israel skall stå med skam
för sin gudabilds skull.
7Samarien går under,
dess kung är som ett spån på vattnet.
8Ondskans offerplatser läggs öde
— denna Israels synd.
Törne och tistel skall växa
på deras altaren,
och de skall säga till bergen: »Dölj oss!«
och till höjderna: »Fall över oss!«
9Israel har syndat
sedan den gången i Giva.
Så har de fortsatt.
Men kriget skall nå dem i Giva.
Mot de onda 10kommer jag
för att tukta dem,
och folken samlas mot dem
när de straffas för sitt dubbla brott.
11Efraim var en kviga,
van och villig att tröska.
Jag skonade hennes lena hals,
men nu skall Efraim selas på,
Juda skall plöja,
Jakob skall harva.
12Så er sådd i rättfärdighet,
skörda efter kärlekens lag,
bryt er ny mark.
Det är dags att vända sig till Herren,
för att han skall komma
och låta rättfärdighet regna över er.
13Ni har plöjt orättfärdighet,
ni har skördat ondska,
ni har ätit lögnens frukt.
Ni har litat på era stridsvagnar
och era många krigare.
14Stridslarm skall höras bland ert folk,
och alla era fästen skall härjas,
som då Shalman härjade Bet Arbel
när kriget kom
och mödrar krossades med sina barn.
15Så skall jag göra mot er, Israels folk,
för er stora ondskas skull.
När dagen gryr
är det ute med Israels kung.
111När Israel var ung fick jag honom kär,
och från Egypten kallade jag min son.
2Men ju mer jag kallar på dem,
desto mer går de bort från mig.
De offrar åt baalsgudarna
och tänder offereld åt belätena.
3Ändå var det jag som lärde Efraim gå
och jag som tog dem i mina armar,
men de förstod inte att jag botade dem.
4Med trofasthetens band drog jag dem,
med kärlekens rep.
Jag var som den
som lyfter upp ett barn till kinden.
Jag böjde mig ner och gav dem att äta.
5De skall vända tillbaka till Egypten,
och Assyrien skall regera över dem,
ty de vägrar att vända tillbaka till mig.
6Svärdet skall svingas i deras städer
och förgöra deras orakelpräster,
förtära allt för deras ränkers skull.
7[---]
8Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim,
överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma
och behandla dig som Sevojim?
Mitt hjärta är i uppror,
all min medkänsla väcks.
9Jag skall inte låta min flammande vrede få utlopp,
jag skall inte ändra mig och förgöra Efraim,
ty jag är Gud och inte människa,
den Helige mitt ibland er.
Jag kommer inte med skräck.
10Herren skall de följa,
och han skall ryta som ett lejon.
Ja, han skall ryta,
och hans barn kommer ilande från väster,
11snabbt som fåglar från Egypten,
som duvor från Assyrien.
Jag skall låta dem återvända hem,
säger Herren.
12Efraim har omvärvt mig med lögn,
Israels folk med svek.
[---]
121Efraim vill vara vindens vän,
han jagar ständigt efter östanvinden
och hopar lögn och våld.
De sluter förbund med Assyrien
och sänder olja till Egypten.
2Herren väcker talan mot Juda,
han skall straffa Jakob för hans gärningar
och vedergälla honom för hans dåd.
3I moderlivet bedrog han sin bror,
som vuxen kämpade han mot Gud.
4Han kämpade med en ängel och segrade,
han grät och bad om nåd.
I Betel mötte honom Gud,
och där talade han med honom.
5Herren, härskarornas Gud,
Herren är hans namn.
6Men du skall vända tillbaka
med din Guds hjälp.
Håll fast vid kärlek och rätt
och hoppas alltid på din Gud.
7Krämaren har en falsk våg i handen
och vill gärna utsuga andra.
8Efraim tänker: Jag är rik,
jag har gjort mig en förmögenhet,
och trots mina vinster
har jag inte gjort mig skyldig till något
som kan kallas synd.
9Men jag är Herren, din Gud,
ända från Egypten.
Jag skall låta er bo i tält igen
som i forna dagar.
10Jag talade till profeterna,
jag lät dem skåda många syner,
och genom profeterna talade jag i liknelser.
11[---]
De offrade tjurar i Gilgal,
och deras altaren blev som stenrösen
vid åkerns fåror.
12Jakob flydde till landet Aram,
Israel fick slava för en kvinnas skull,
för en kvinnas skull vaktade han får.
13Men genom en profet
förde Herren Israel ut ur Egypten,
och av en profet vaktades de.
14Efraim har väckt bitter vrede,
hans blodsdåd skall drabba honom själv,
hans herre skall vända hans smädelser mot honom.