Bibel 2000 (B2000)
7

En överstepräst som Melkisedek

71Denne Melkisedek var kung i Salem och präst åt Gud den Högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham när denne vände tillbaka efter sin seger över kungarna. 2Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn »rättfärdig konung«, vidare är han kung i Salem, det vill säga »fredskonung«. 3Han har ingen far, ingen mor och inget stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. Han är lik Guds son: han förblir präst för alltid.

4Betänk hur stor han måste vara, denne som Abraham, vår stamfader, gav sitt bästa krigsbyte som tionde. 5De bland Levis efterkommande som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fast också de härstammar från Abraham. 6Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som dock hade fått Guds löften, 7och ingen kan förneka att det är den ringare som blir välsignad av den som är förmer. 8I det ena fallet är det dödliga människor som tar emot tionde, men i det andra en om vilken det vittnas att han alltid lever. 9Och på sätt och vis har Levi, som får tionde, själv gett tionde genom Abraham. 10Ty som ännu ofödd var han till i sin förfader när Melkisedek mötte denne.

11Om nu fullkomlighet hade kunnat vinnas genom leviternas prästämbete — på detta var ju folkets lagstiftning byggd — fanns det då någon anledning att säga att det kommer en präst av annat slag, en sådan som Melkisedek, och inte en sådan som Aron? 12Ändras prästämbetet måste själva lagen ändras. 13Den som här åsyftas hör ju till en annan stam, där ingen någonsin har gjort tjänst vid altaret. 14Alla vet att vår Herre är av Judas stam, och Mose har ingenting sagt om präster från den stammen. 15Det hela blir än klarare när det nu uppstår en präst av annat slag, lik Melkisedek däri 16att han har blivit präst inte genom en lag som kräver en viss härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv. 17Ty om honom betygas: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek. 18Därmed upphävs den tidigare bestämmelsen för att den var svag och till ingen nytta — 19lagen har ju inte gett fullkomlighet åt något — men i stället får vi något bättre, ett hopp som närmar oss till Gud.

20Till detta kommer Guds ed. De andra blev präster utan någon ed, 21men Jesus blev präst genom en ed av den som säger till honom: Herren har svurit en ed som han inte skall bryta: Du är för evigt präst. 22Detta visar hur överlägset det förbund är som Jesus har gått i god för. 23Vidare har de andra prästerna blivit fler och fler därför att döden satte en gräns för deras tjänst. 24Men eftersom han är till i evighet behåller han för alltid sitt prästämbete. 25Så kan han också nu och för all framtid rädda dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan vädja för dem.

26En sådan överstepräst var det vi behövde: en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna. 27Han måste inte som de andra översteprästerna dagligen offra först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv. 28Lagen förordnar överstepräster med mänskliga svagheter, men den ed som avlöser lagen har insatt en som är son och har nått evig fullkomlighet.

8

Överstepräst i ett nytt förbund

81Huvudpunkten i vad jag har att säga är detta: Vi har en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen 2och förrättar tjänst i helgedomen, det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. 3En överstepräst tillsätts för att frambära offergåvor och därför måste också vår ha något att bära fram. 4Om han nu vore här på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det finns andra som frambär gåvorna enligt lagen. 5Men vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen, så som det blev sagt av Gud till Mose då han skulle uppföra tältet: Se till att du gör allting efter den förebild som du har fått se på berget. 6Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. 7Om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte ha funnits behov av ett annat. 8Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister:

Se, dagar skall komma, säger Herren,

då jag skall sluta ett nytt förbund

med Israels hus och Juda hus,

9ej såsom det förbund jag slöt med deras fäder

den dag jag tog dem vid handen

och förde dem ut ur Egyptens land.

Ty de förblev inte i mitt förbund,

och jag frågade därför inte heller efter dem, säger Herren.

10Detta är det förbund jag skall sluta med Israels hus

i kommande dagar, säger Herren:

Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen

och inrista dem i deras hjärtan.

Jag skall vara deras Gud,

och de skall vara mitt folk.

11Ingen skall behöva undervisa sin landsman,

ingen sin bror, och säga: Lär känna Herren.

Alla skall veta vem jag är,

från den minste till den störste.

12Jag skall förlåta dem deras orättfärdighet,

och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.

13Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna.
9

Tjänsten i den jordiska helgedomen

91Det förra förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin helgedom, som dock var jordisk. 2Ett tält blev inrett med ett främre rum för lampstället, bordet och skådebröden; det kallas det heliga. 3Bakom det andra förhänget fanns det rum som kallas det allra heligaste. 4Där stod ett gyllene rökelsealtare och förbundsarken, som var helt överdragen med guld. I den fanns ett guldkärl med mannat, Arons stav, den som hade skjutit gröna skott, och förbundstavlorna. 5Ovanpå arken stod härlighetens keruber, som skuggade försoningsstället. Men jag kan inte här dröja vid varje enskild sak.

6Så var det hela anordnat. I tältets främre rum går prästerna ständigt in när de förrättar gudstjänsten. 7I det andra rummet går bara översteprästen in, en gång om året och då alltid med blod som han bär fram för sina egna och folkets ouppsåtliga synder. 8Därmed visar den heliga anden att vägen in i helgedomen inte ligger öppen så länge det främre rummet ännu består. 9Det ger en bild av den tid som nu är: man frambär offergåvor som dock inte kan göra den som förrättar gudstjänsten fullkomlig, så att hans samvete är till freds. 10Liksom när det gäller mat och dryck eller olika tvagningar är det fråga om idel yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.

Tjänsten i den himmelska helgedomen

11Men nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. Han har gått genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort av människohand, det vill säga inte tillhör denna världen. 12Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. 13Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena så att de blir rena i yttre mening, 14hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den levande Guden.

15Därför är det ett nytt förbund som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få det utlovade eviga arvet, sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det förra förbundet. 16När ett testamente föreligger måste det ju styrkas att den som har skrivit det är död; 17testamentet blir giltigt först efter dödsfallet och har ingen verkan så länge dess upphovsman lever. 18Därför kunde inte heller det förra förbundet instiftas utan blod. 19När Mose hade läst upp alla lagens bud för hela folket tog han blod från kalvar och bockar tillsammans med vatten och röd ull och isop och stänkte det på själva boken och på allt folket 20och sade: Med detta blod bekräftas det förbund som Gud har fastställt för er. 21Likaså stänkte han blod på tältet och alla gudstjänstföremålen. 22Ja, enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

23Avbilderna av det som är i himlen måste alltså renas med sådana medel. Men de himmelska tingen själva kräver bättre offer. 24Ty Kristus gick inte in i en helgedom som var byggd av människohand och bara en bild av den verkliga. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak. 25Och han gjorde det inte för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget. 26Då hade han måst lida många gånger alltifrån världens skapelse. Men nu har han trätt fram, en gång för alla, vid tidens slut, för att utplåna synden genom att offra sig själv. 27Och liksom det är människans lott att en gång dö och sedan dömas, 28så har Kristus en gång offrats för att lyfta bort mångas synder och skall uppenbara sig en andra gång, och då inte för syndens skull utan för att rädda dem som väntar på honom.