Bibel 2000 (B2000)
6

61Låt oss därför inte uppehålla oss vid det man först får lära sig om Kristus utan gå vidare till det som är avsett för vuxna. Vi kan inte börja om med grunderna: omvändelsen från döda gärningar, tron på Gud 2och läran om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. 3Nej, med Guds tillåtelse går vi vidare.

4Ty människor som har avfallit fast de en gång har blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av helig ande 5och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter, 6dem är det omöjligt att på nytt föra till omvändelse, eftersom de korsfäster Guds son en andra gång och gör honom till åtlöje. 7En åker som får rikligt med regn har Guds välsignelse om den suger upp vattnet och skänker odlaren hans gröda. 8Men bär den törnen och tistlar är den värdelös. Förbannelsen är inte långt borta, och slutet blir att åkern bränns av.

9Men vad er sak beträffar, mina kära, är jag trots dessa ord övertygad om att den ligger bättre till och att ni är nära frälsningen. 10Gud är inte orättvis och glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som förut tjäna hans heliga. 11Jag önskar att ni alla ända till slutet måtte visa samma iver att få se ert hopp uppfyllt. 12Förslöas inte, utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat.

Guds löfte och Guds ed

13Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv — någon högre kunde han ju inte svära vid — 14och sade: Ja, jag skall välsigna dig och göra din ätt talrik. 15Abraham fick också efter tålig väntan vad Gud hade lovat. 16Människor svär vid en som är högre än de; eden blir en säkerhet som tystar varje invändning. 17Då nu Gud särskilt ville bevisa för dem som hans löfte gällde hur orubbligt hans beslut är, gick han i borgen för det med en ed. 18Hans avsikt var att genom två orubbliga utfästelser, i vilka han som Gud omöjligt kan ha ljugit, ge oss en stark uppmuntran, oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss. 19Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget, 20dit Jesus öppnade vägen för oss då han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.