Bibel 2000 (B2000)
5

51Varje överstepräst utses bland människor, och det är människor han får till uppgift att företräda inför Gud genom att frambära offergåvor för deras synder. 2Han kan ha fördrag med de okunniga och vilsegångna eftersom han själv är behäftad med svaghet 3och därför måste frambära syndoffer lika mycket för sig själv som för folket. 4Ingen tar sig denna värdighet; han blir kallad av Gud, liksom Aron. 5Så är det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av honom som sade: Du är min son, jag har fött dig i dag, 6liksom han på ett annat ställe säger: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek.

7Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. 8Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, 9och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, 10av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.

Ett avfall är utan återvändo

11Om detta finns mycket att säga, men det är svårt att få er att förstå det eftersom ni har blivit tröga att lyssna. 12Ni borde vid det här laget själva vara lärare, men i stället behöver ni nu på nytt någon som lär er de första grunderna i Guds ord. Ni har återgått till att behöva mjölk i stället för fast föda. 13Och den som lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte fatta en undervisning om rättfärdighet. 14Den fasta födan är till för vuxna, för dem som träget har övat upp sina sinnen till att skilja mellan gott och ont.

6

61Låt oss därför inte uppehålla oss vid det man först får lära sig om Kristus utan gå vidare till det som är avsett för vuxna. Vi kan inte börja om med grunderna: omvändelsen från döda gärningar, tron på Gud 2och läran om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. 3Nej, med Guds tillåtelse går vi vidare.

4Ty människor som har avfallit fast de en gång har blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av helig ande 5och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter, 6dem är det omöjligt att på nytt föra till omvändelse, eftersom de korsfäster Guds son en andra gång och gör honom till åtlöje. 7En åker som får rikligt med regn har Guds välsignelse om den suger upp vattnet och skänker odlaren hans gröda. 8Men bär den törnen och tistlar är den värdelös. Förbannelsen är inte långt borta, och slutet blir att åkern bränns av.

9Men vad er sak beträffar, mina kära, är jag trots dessa ord övertygad om att den ligger bättre till och att ni är nära frälsningen. 10Gud är inte orättvis och glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som förut tjäna hans heliga. 11Jag önskar att ni alla ända till slutet måtte visa samma iver att få se ert hopp uppfyllt. 12Förslöas inte, utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat.

Guds löfte och Guds ed

13Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv — någon högre kunde han ju inte svära vid — 14och sade: Ja, jag skall välsigna dig och göra din ätt talrik. 15Abraham fick också efter tålig väntan vad Gud hade lovat. 16Människor svär vid en som är högre än de; eden blir en säkerhet som tystar varje invändning. 17Då nu Gud särskilt ville bevisa för dem som hans löfte gällde hur orubbligt hans beslut är, gick han i borgen för det med en ed. 18Hans avsikt var att genom två orubbliga utfästelser, i vilka han som Gud omöjligt kan ha ljugit, ge oss en stark uppmuntran, oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss. 19Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget, 20dit Jesus öppnade vägen för oss då han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.

7

En överstepräst som Melkisedek

71Denne Melkisedek var kung i Salem och präst åt Gud den Högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham när denne vände tillbaka efter sin seger över kungarna. 2Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn »rättfärdig konung«, vidare är han kung i Salem, det vill säga »fredskonung«. 3Han har ingen far, ingen mor och inget stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. Han är lik Guds son: han förblir präst för alltid.

4Betänk hur stor han måste vara, denne som Abraham, vår stamfader, gav sitt bästa krigsbyte som tionde. 5De bland Levis efterkommande som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fast också de härstammar från Abraham. 6Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som dock hade fått Guds löften, 7och ingen kan förneka att det är den ringare som blir välsignad av den som är förmer. 8I det ena fallet är det dödliga människor som tar emot tionde, men i det andra en om vilken det vittnas att han alltid lever. 9Och på sätt och vis har Levi, som får tionde, själv gett tionde genom Abraham. 10Ty som ännu ofödd var han till i sin förfader när Melkisedek mötte denne.

11Om nu fullkomlighet hade kunnat vinnas genom leviternas prästämbete — på detta var ju folkets lagstiftning byggd — fanns det då någon anledning att säga att det kommer en präst av annat slag, en sådan som Melkisedek, och inte en sådan som Aron? 12Ändras prästämbetet måste själva lagen ändras. 13Den som här åsyftas hör ju till en annan stam, där ingen någonsin har gjort tjänst vid altaret. 14Alla vet att vår Herre är av Judas stam, och Mose har ingenting sagt om präster från den stammen. 15Det hela blir än klarare när det nu uppstår en präst av annat slag, lik Melkisedek däri 16att han har blivit präst inte genom en lag som kräver en viss härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv. 17Ty om honom betygas: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek. 18Därmed upphävs den tidigare bestämmelsen för att den var svag och till ingen nytta — 19lagen har ju inte gett fullkomlighet åt något — men i stället får vi något bättre, ett hopp som närmar oss till Gud.

20Till detta kommer Guds ed. De andra blev präster utan någon ed, 21men Jesus blev präst genom en ed av den som säger till honom: Herren har svurit en ed som han inte skall bryta: Du är för evigt präst. 22Detta visar hur överlägset det förbund är som Jesus har gått i god för. 23Vidare har de andra prästerna blivit fler och fler därför att döden satte en gräns för deras tjänst. 24Men eftersom han är till i evighet behåller han för alltid sitt prästämbete. 25Så kan han också nu och för all framtid rädda dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan vädja för dem.

26En sådan överstepräst var det vi behövde: en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna. 27Han måste inte som de andra översteprästerna dagligen offra först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv. 28Lagen förordnar överstepräster med mänskliga svagheter, men den ed som avlöser lagen har insatt en som är son och har nått evig fullkomlighet.