Bibel 2000 (B2000)
3

Jesus och Mose

31Bröder, ni heliga som har fått kallelsen till himlen, se därför på aposteln och översteprästen som vi bekänner oss till, Jesus, 2som var betrodd av den som hade utsett honom, så som Mose var betrodd i hela Guds hus. 3Men han har visat sig värdig större härlighet än Mose, liksom en byggmästare äras mer än det hus han har byggt. 4Varje hus har en byggmästare, men den som har byggt allt är Gud. 5Väl var Mose betrodd i hela hans hus, men som tjänare, för att vittna om det som senare skulle förkunnas; 6Kristus däremot var som son betrodd att råda över hans hus. Och hans hus är vi, så länge vi behåller den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss.

Varning för olydnad

7Därför, som den heliga anden säger:

Om ni hör hans röst i dag,

8förhärda inte era hjärtan som under upproret,

på utmaningens dag i öknen,

9då era fäder utmanade mig och satte mig på prov,

fast de hade sett mina gärningar 10under fyrtio år.

Därför blev mig detta släkte förhatligt,

och jag sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan:

de känner inte mina vägar.

11Och jag svor i min vrede:

Aldrig skall de komma in i min vila.

12Se till, bröder, att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden. 13Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag, så att ingen av er låter sig förledas av synden och förhärdar sig. 14Ty vi har del i Kristus om vi ända till slutet orubbligt håller oss till samma grundval som i början. 15Det heter: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret. 16Vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror, om inte alla de som hade dragit ut ur Egypten under Mose? 17Vilka var honom förhatliga under fyrtio år, om inte de som hade syndat och blev liggande som lik i öknen? 18Vilka gällde eden att de inte skulle komma in i hans vila, om inte dem som hade vägrat att lyda? 19Så ser vi att det var för sin otro som de inte kunde komma in.
4

41Låt oss alltså se till att ingen av er tror sig vara för sent ute, medan löftet att få komma in i hans vila ännu står kvar. 2Också vi har fått del av det glada budskapet alldeles som de en gång. För dem som då hörde ordet var det till ingen nytta, eftersom de inte tog emot det i tro. 3Vi däremot som har kommit till tro får gå in i den vila om vilken han har sagt: Och jag svor i min vrede: Aldrig skall de komma in i min vila, detta fast hans verk var färdigt med världens skapelse. 4Ty på något ställe heter det om den sjunde dagen: Och Gud vilade på sjunde dagen från allt sitt verk, 5men här heter det: Aldrig skall de komma in i min vila. 6Eftersom det står fast att några kommer in i den och eftersom de som först fick det glada budskapet inte kom in, för sin ohörsamhets skull, 7så bestämmer Gud på nytt en dag, när han så långt efteråt låter David säga i dag. Det sker i de redan anförda orden: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan. 8Hade Josua låtit dem komma till vila skulle Gud inte efteråt ha talat om en annan dag. 9Så har Guds folk alltjämt en sabbat att vänta. 10Ty att gå in i Guds vila är att vila ut från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 11Låt oss därför göra allt vi kan för att komma in i den vilan, så att ingen bringas på fall genom samma slags ohörsamhet.

12Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. 13Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.

Jesus som överstepräst

14När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. 15Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. 16Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.

5

51Varje överstepräst utses bland människor, och det är människor han får till uppgift att företräda inför Gud genom att frambära offergåvor för deras synder. 2Han kan ha fördrag med de okunniga och vilsegångna eftersom han själv är behäftad med svaghet 3och därför måste frambära syndoffer lika mycket för sig själv som för folket. 4Ingen tar sig denna värdighet; han blir kallad av Gud, liksom Aron. 5Så är det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av honom som sade: Du är min son, jag har fött dig i dag, 6liksom han på ett annat ställe säger: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek.

7Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. 8Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, 9och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, 10av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.

Ett avfall är utan återvändo

11Om detta finns mycket att säga, men det är svårt att få er att förstå det eftersom ni har blivit tröga att lyssna. 12Ni borde vid det här laget själva vara lärare, men i stället behöver ni nu på nytt någon som lär er de första grunderna i Guds ord. Ni har återgått till att behöva mjölk i stället för fast föda. 13Och den som lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte fatta en undervisning om rättfärdighet. 14Den fasta födan är till för vuxna, för dem som träget har övat upp sina sinnen till att skilja mellan gott och ont.