Bibel 2000 (B2000)
2

Ge akt på budskapet om frälsning

21Därför måste vi desto mer ge akt på det vi har fått höra, så att vi inte tappar kursen. 2Redan det ord som förmedlades av änglar var giltigt, och varje överträdelse och ohörsamhet fick sitt tillbörliga straff. 3Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom 4och som Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja.

Sonen och människorna

5Det är inte änglar han har satt över den kommande värld som vi talar om. 6Om detta finns ett klart vittnesbörd:

Vad är en människa eftersom du tänker på henne,

en människoson eftersom du tar dig an honom?

7En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna,

men med härlighet och ära krönte du honom,

8allt lade du under hans fötter.

När han lade allt under honom gjorde han inget undantag: allt skulle läggas under honom. Ännu ser vi inte att allt har lagts under honom. 9Men vi ser att Jesus, som en liten tid var ringare än änglarna, nu är krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle det komma alla till godo att han fick möta döden.

10Ty när han, för vilken och genom vilken allting är till, ville föra många söner till härlighet, måste han låta honom som leder dem till frälsningen bli fullkomnad genom lidande. 11Han som helgar och de som blir helgade har ju alla samme fader, och därför blygs han inte för att kalla dem bröder 12då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, i tempelskaran skall jag sjunga ditt lov, 13likaså: Jag vill sätta min lit till honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.

14Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös 15och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv. 16Det är ju inte änglar han tar sig an. Nej, Abrahams ättlingar tar han sig an, 17och därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och kunna sona folkets synder. 18Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas.

3

Jesus och Mose

31Bröder, ni heliga som har fått kallelsen till himlen, se därför på aposteln och översteprästen som vi bekänner oss till, Jesus, 2som var betrodd av den som hade utsett honom, så som Mose var betrodd i hela Guds hus. 3Men han har visat sig värdig större härlighet än Mose, liksom en byggmästare äras mer än det hus han har byggt. 4Varje hus har en byggmästare, men den som har byggt allt är Gud. 5Väl var Mose betrodd i hela hans hus, men som tjänare, för att vittna om det som senare skulle förkunnas; 6Kristus däremot var som son betrodd att råda över hans hus. Och hans hus är vi, så länge vi behåller den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss.

Varning för olydnad

7Därför, som den heliga anden säger:

Om ni hör hans röst i dag,

8förhärda inte era hjärtan som under upproret,

på utmaningens dag i öknen,

9då era fäder utmanade mig och satte mig på prov,

fast de hade sett mina gärningar 10under fyrtio år.

Därför blev mig detta släkte förhatligt,

och jag sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan:

de känner inte mina vägar.

11Och jag svor i min vrede:

Aldrig skall de komma in i min vila.

12Se till, bröder, att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden. 13Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag, så att ingen av er låter sig förledas av synden och förhärdar sig. 14Ty vi har del i Kristus om vi ända till slutet orubbligt håller oss till samma grundval som i början. 15Det heter: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret. 16Vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror, om inte alla de som hade dragit ut ur Egypten under Mose? 17Vilka var honom förhatliga under fyrtio år, om inte de som hade syndat och blev liggande som lik i öknen? 18Vilka gällde eden att de inte skulle komma in i hans vila, om inte dem som hade vägrat att lyda? 19Så ser vi att det var för sin otro som de inte kunde komma in.
4

41Låt oss alltså se till att ingen av er tror sig vara för sent ute, medan löftet att få komma in i hans vila ännu står kvar. 2Också vi har fått del av det glada budskapet alldeles som de en gång. För dem som då hörde ordet var det till ingen nytta, eftersom de inte tog emot det i tro. 3Vi däremot som har kommit till tro får gå in i den vila om vilken han har sagt: Och jag svor i min vrede: Aldrig skall de komma in i min vila, detta fast hans verk var färdigt med världens skapelse. 4Ty på något ställe heter det om den sjunde dagen: Och Gud vilade på sjunde dagen från allt sitt verk, 5men här heter det: Aldrig skall de komma in i min vila. 6Eftersom det står fast att några kommer in i den och eftersom de som först fick det glada budskapet inte kom in, för sin ohörsamhets skull, 7så bestämmer Gud på nytt en dag, när han så långt efteråt låter David säga i dag. Det sker i de redan anförda orden: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan. 8Hade Josua låtit dem komma till vila skulle Gud inte efteråt ha talat om en annan dag. 9Så har Guds folk alltjämt en sabbat att vänta. 10Ty att gå in i Guds vila är att vila ut från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 11Låt oss därför göra allt vi kan för att komma in i den vilan, så att ingen bringas på fall genom samma slags ohörsamhet.

12Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. 13Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.

Jesus som överstepräst

14När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. 15Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. 16Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.