Bibel 2000 (B2000)
1

Guds ord vid tidens slut

11Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, 2men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. 3Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. 4Han har blivit lika mycket mäktigare än änglarna som det namn han har fått i arv är förmer än deras. 5Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel:

Du är min son,

jag har fött dig i dag,

eller:

Jag skall vara hans fader,

och han skall vara min son.

6Och när han låter sin förstfödde son träda in i världen säger han:

Alla Guds änglar skall hylla honom.

7Om änglarna säger han:

Han gör sina änglar till vindar

och sina tjänare till eldslågor,

8om Sonen däremot:

Din tron, o Gud, består i evigheters evighet,

och rättens spira är din kungaspira.

9Du har älskat rättfärdigheten och hatat orätten.

Därför har Gud, din Gud, smort dig

med glädjens olja mer än dina likar.

10Och:

Du, Herre, lade i tidens början jordens grund,

och himlarna är dina händers verk.

11De skall förgås, men du förblir.

De skall alla nötas ut som en mantel,

12du skall rulla ihop dem som en klädnad,

ja, som en mantel skall de bytas ut.

Men du är densamme,

dina år har inget slut.

13Aldrig har han sagt till en ängel:

Sätt dig på min högra sida,

så skall jag lägga dina fiender

som en pall under dina fötter.

14Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen?
2

Ge akt på budskapet om frälsning

21Därför måste vi desto mer ge akt på det vi har fått höra, så att vi inte tappar kursen. 2Redan det ord som förmedlades av änglar var giltigt, och varje överträdelse och ohörsamhet fick sitt tillbörliga straff. 3Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom 4och som Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja.

Sonen och människorna

5Det är inte änglar han har satt över den kommande värld som vi talar om. 6Om detta finns ett klart vittnesbörd:

Vad är en människa eftersom du tänker på henne,

en människoson eftersom du tar dig an honom?

7En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna,

men med härlighet och ära krönte du honom,

8allt lade du under hans fötter.

När han lade allt under honom gjorde han inget undantag: allt skulle läggas under honom. Ännu ser vi inte att allt har lagts under honom. 9Men vi ser att Jesus, som en liten tid var ringare än änglarna, nu är krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle det komma alla till godo att han fick möta döden.

10Ty när han, för vilken och genom vilken allting är till, ville föra många söner till härlighet, måste han låta honom som leder dem till frälsningen bli fullkomnad genom lidande. 11Han som helgar och de som blir helgade har ju alla samme fader, och därför blygs han inte för att kalla dem bröder 12då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, i tempelskaran skall jag sjunga ditt lov, 13likaså: Jag vill sätta min lit till honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.

14Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös 15och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv. 16Det är ju inte änglar han tar sig an. Nej, Abrahams ättlingar tar han sig an, 17och därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och kunna sona folkets synder. 18Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas.

3

Jesus och Mose

31Bröder, ni heliga som har fått kallelsen till himlen, se därför på aposteln och översteprästen som vi bekänner oss till, Jesus, 2som var betrodd av den som hade utsett honom, så som Mose var betrodd i hela Guds hus. 3Men han har visat sig värdig större härlighet än Mose, liksom en byggmästare äras mer än det hus han har byggt. 4Varje hus har en byggmästare, men den som har byggt allt är Gud. 5Väl var Mose betrodd i hela hans hus, men som tjänare, för att vittna om det som senare skulle förkunnas; 6Kristus däremot var som son betrodd att råda över hans hus. Och hans hus är vi, så länge vi behåller den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss.

Varning för olydnad

7Därför, som den heliga anden säger:

Om ni hör hans röst i dag,

8förhärda inte era hjärtan som under upproret,

på utmaningens dag i öknen,

9då era fäder utmanade mig och satte mig på prov,

fast de hade sett mina gärningar 10under fyrtio år.

Därför blev mig detta släkte förhatligt,

och jag sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan:

de känner inte mina vägar.

11Och jag svor i min vrede:

Aldrig skall de komma in i min vila.

12Se till, bröder, att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden. 13Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag, så att ingen av er låter sig förledas av synden och förhärdar sig. 14Ty vi har del i Kristus om vi ända till slutet orubbligt håller oss till samma grundval som i början. 15Det heter: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret. 16Vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror, om inte alla de som hade dragit ut ur Egypten under Mose? 17Vilka var honom förhatliga under fyrtio år, om inte de som hade syndat och blev liggande som lik i öknen? 18Vilka gällde eden att de inte skulle komma in i hans vila, om inte dem som hade vägrat att lyda? 19Så ser vi att det var för sin otro som de inte kunde komma in.