Bibel 2000 (B2000)

Maning till uthållighet

121När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. 2Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. 3Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.

4Ännu har ni inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden. 5Och ni har glömt den uppmaning som riktas till er som till söner:

Min son, var tacksam för Herrens tuktan

och förlora inte modet när han straffar dig.

6Ty den Herren älskar, den tuktar han,

och han agar var son som han har kär.

7Det är för att fostras ni får lida. Gud behandlar er som söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? 8Om inte ni blir tuktade, lika väl som alla andra, är ni inga riktiga söner, utan oäkta. 9Våra jordiska fäder tuktade oss, och vi fogade oss efter dem. Skall vi då inte så mycket mer böja oss för andarnas fader, så att vi får leva? 10Våra fäder tuktade oss ju för en kort tid och efter eget godtycke, men han gör det för vårt bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet.

12Styrk därför era matta händer och svaga knän. 13Gör stigen rak för era fötter, så att det ben som haltar inte går ur led utan i stället blir friskt igen.

Förmaningar

14Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren. 15Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många. 16Se till att ingen gör sig skyldig till otukt eller gudlöshet som Esau, som för ett enda mål mat sålde sin förstfödslorätt. 17Ni vet ju att när han efteråt gjorde anspråk på välsignelsen blev han avvisad fast han bad om den under tårar; han fick inget tillfälle att ångra sig.

18Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, mörker och stormvind, 19till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att slippa höra mer. 20Ty de uthärdade inte påbudet: Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget. 21Så förfärande var synen att Mose sade: Jag skälver av skräck. 22Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, 23en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats 24och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.

25Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan som avvisade honom när han här på jorden tillkännagav sin vilja, hur skall då vi kunna det om vi vänder oss bort från honom när han talar från himlen. 26Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: En sista gång skall jag skaka inte bara jorden, utan också himlen. 27Orden en sista gång visar att det som då vacklar är skapat och skall försvinna, för att det som inte vacklar skall bestå. 28Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan. 29Ty vår Gud är en förtärande eld.