Bibel 2000 (B2000)
10

Fullkomlig rening

101Med lagen nådde oss bara en skugga av det goda som skall komma, inte tingens egen gestalt. Därför förmår den aldrig genom de årligen upprepade offren göra dem som träder fram med dem fullkomliga för all framtid. 2Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar gudstjänsten skulle ju, efter att en gång ha blivit renade, inte längre vara medvetna om några synder. 3Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synderna, 4ty blod från tjurar och bockar kan aldrig ta bort synder. 5Därför säger Kristus när han inträder i världen:

Offer och gåvor begärde du inte,

men en kropp har du danat åt mig.

6Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.

7Då sade jag: Se, här är jag.

Som det står skrivet om mig i bokrullen

har jag kommit, Gud, för att göra din vilja.

8Först säger han: Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer begärde du inte, och de gladde dig inte, och detta fast de frambärs enligt lagen. 9Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Så upphäver han det första för att låta det andra gälla. 10Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.

11Varje präst tjänstgör dagligen och bär alltså gång på gång fram samma offer, som ändå aldrig kan avlägsna några synder. 12Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida. 13Där väntar han nu på att hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter. 14Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.

15Om detta vittnar också den heliga anden för oss. Först heter det: 16Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar, säger Herren. Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och inrista dem i deras sinnen. 17Och sedan: Deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg. 18Men där synderna är förlåtna behövs inte mer något syndoffer.

Varning och tröst

19Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen 20på den nya och levande väg genom förhänget — hans kropp — som han har invigt åt oss. 21Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus. 22Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten. 23Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. 24Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, 25och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

26Ty syndar vi med vett och vilja efter att ha lärt känna sanningen återstår inte längre något offer för synderna; 27då väntar en fruktansvärd dom och en glupande eld som skall förtära dem som trotsar Gud. 28Den som överger Moses lag måste utan förskoning dö, om två eller tre vittnar mot honom. 29Hur mycket hårdare straff förtjänar då inte den som trampar Guds son under sina fötter, vanhelgar förbundsblodet, genom vilket han har blivit helgad, och kränker nådens ande? 30Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk. 31Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32Kom ihåg hur det var förr, när ni nyss hade blivit upplysta. Ni utstod många svåra lidanden. 33Ni blev smädade och förföljda och gjordes till allmänt åtlöje, eller också ställde ni er vid deras sida som behandlades så. 34Ni led tillsammans med dem som satt i fängelse, och ni fann er med glädje i att bli berövade er egendom, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt. 35Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. 36Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat, 37ty: Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. 38Min rättfärdige skall leva genom sin tro. Men: Om han drar sig undan är han inte längre till glädje för mig. 39Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv.