Bibel 2000 (B2000)
3

Profetens bön

31En bön av profeten Habackuk.

2Herre, jag har hört om dina gärningar,

jag har sett dina verk, Herre.

Förnya dem i denna tid,

ge dig till känna i denna tid,

minns i dess oro din barmhärtighet.

3Gud kommer från Teman,

den Helige från berget Paran.

Himlen är uppfylld av hans prakt,

jorden är full av lovsång till honom.

4Glansen är som solens ljus,

som fått sina strålar av honom,

hans makt är dold i den.

5Framför honom går pesten,

farsot följer i hans spår.

6Han träder fram — och jorden skälver.

En blick — och folken darrar.

Urtidens berg rämnar,

uråldriga höjder sjunker samman.

Han går fram på urtidens vägar.

7Jag ser ofärden drabba Kushans tält,

och Midjans hyddor skakas.

8Vredgas Herren på floderna?

Rasar din vrede mot floderna

eller din harm mot havet

då du drar fram med dina hästar,

med dina segrande vagnar?

9Du gör din båge redo,

du lägger pil efter pil på strängen.

Marken klyvs av strömmar,

10bergen bävar vid din åsyn.

Regn forsar ur molnen,

havsdjupet dånar.

Solen glömmer att gå upp

11och månen stannar i sin boning

för skenet av dina vinande pilar,

för glansen av ditt blixtrande spjut.

12I raseri går du fram över jorden

och tröskar folken i vrede.

13Du drar ut till ditt folks räddning,

drar ut för att rädda din smorde.

Du knäcker taket på den gudlöses hus

och blottar dess grund ända till klippan.

14Med pilar genomborrar du hans härförares huvuden

när de övermodigt stormar fram och vill skingra oss,

som för att släpa undan och sluka den svage.

15Du driver fram dina hästar över havet,

och de väldiga vattnen brusar.

16Jag hör det och darrar i mitt innersta,

vid dånet skälver mina läppar,

benen i min kropp löses upp,

och jag går med vacklande steg.

Jag väntar på att olyckans dag skall randas

för det folk som angriper oss.

17Fikonträdet knoppas inte,

vinstocken bär ingen frukt.

Olivskörden slår fel,

fälten ger ingen gröda.

Fåren är borta ur fållan,

hägnen är tomma på kor.

18Men jag vill jubla över Herren,

glädja mig över Gud, min räddare.

19Herren, min härskare, är min styrka.

Han gör mig snabbfotad som gasellen,

och jag kan löpa över bergen.

För körledaren, till stränginstrument.