Bibel 2000 (B2000)
39

Josef hos Potifar

391Josef hade förts ner till Egypten, där Potifar, hovman hos farao och befälhavare för livgardet, en egypter, köpte honom av ismaeliterna, som hade fört honom dit. 2Herren var med Josef och allting lyckades för honom. Han fick göra tjänst hemma hos sin egyptiske husbonde, 3som såg att Herren var med Josef och lät honom lyckas i allt han företog sig. 4Josef vann hans välvilja och blev hans personlige tjänare. Egyptern gav honom ansvaret för sitt hus och lämnade allt han ägde i Josefs vård. 5Från den stund han gett honom ansvaret för sitt hus och för allt han ägde välsignade Herren egypterns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, både hans hem och hans ägor. 6Han överlät allt han ägde i Josefs vård, och med honom i sin tjänst behövde han inte bekymra sig om annat än maten han skulle äta.

Josef var välväxt och vacker. 7Efter en tid började husbondens hustru kasta sina blickar på honom. »Ligg med mig«, sade hon. 8Men Josef avvisade henne och sade: »Min husbonde har lämnat alla bekymmer i huset åt mig och anförtrott allt han äger i min vård. 9Här i huset har han inte mer att säga till om än jag, han nekar mig ingenting — utom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna handla så illa och synda mot Gud?« 10Och fast hon dag ut och dag in försökte övertala honom, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne och vara henne nära.

11En dag kom han som vanligt in i huset för att sköta sitt arbete, och ingen av husets folk var inne. 12Då högg hon tag i hans mantel och sade: »Ligg med mig!« Men han lämnade manteln i hennes hand och sprang sin väg. 13När hon såg att han lämnade manteln och flydde 14ropade hon på husets folk och sade till dem: »Se bara, han har tagit hit en hebré som vill roa sig på vår bekostnad. Han kom och ville ligga med mig. Men jag skrek så högt jag kunde, 15och när han hörde hur jag ropade och skrek lämnade han kvar sin mantel och sprang sin väg.«

16Hon lät sedan hans mantel ligga kvar tills hans husbonde kom hem. 17Då upprepade hon sin berättelse för honom: »Den hebreiske slaven som du har tagit hit, han kom in till mig och ville roa sig. 18Men jag ropade och skrek, och då lämnade han kvar sin mantel och flydde.« 19När husbonden hörde sin hustru berätta om hur hans slav hade burit sig åt mot henne fylldes han av vrede. 20Husbonden lät gripa honom och sätta honom i det fängelse där kungens fångar hölls inspärrade.

Josef tyder två hovmäns drömmar

Så satt nu Josef i fängelse. 21Men Herren var med honom och lät honom möta barmhärtighet. Han gjorde fängelsechefen vänligt stämd mot honom, 22och denne lät Josef få uppsikt över alla fångarna i fängelset och ha hand om allt som skulle göras där. 23Fängelsechefen behövde inte ha någon tillsyn över det som anförtrotts Josef, eftersom Herren var med honom. Och Herren lät honom lyckas i allt han företog sig.

40

401En tid därefter hände det att den egyptiske kungens munskänk och bagare gjorde sig skyldiga till förseelser mot sin herre, kungen av Egypten. 2Farao blev vred på sina båda hovmän, förste munskänken och förste bagaren, 3och lät sätta dem i häkte hos befälhavaren för livgardet, i det fängelse där Josef satt fången. 4Och gardesbefälhavaren gav Josef i uppdrag att betjäna dem.

Efter en tid i häkte 5hade de båda under samma natt var sin dröm, den egyptiske kungens munskänk och bagare, där de satt i fängelset, och varje dröm krävde sin särskilda tydning. 6När Josef kom in till dem på morgonen såg han att de var betryckta. 7Då frågade han faraos hovmän, som tillsammans med honom själv satt i häkte i hans husbondes hus: »Varför ser ni så dystra ut i dag?« 8De svarade honom: »Vi har drömt, men det finns ingen som kan tyda våra drömmar.« Josef sade: »Att tyda är Guds sak. Berätta nu för mig.«

9Då berättade förste munskänken sin dröm för Josef: »Jag drömde att jag hade en vinstock framför mig. 10Den hade tre rankor, och knappt hade den börjat skjuta skott förrän den stod i full blom, och den bar klasar med mogna druvor. 11Jag höll faraos bägare i handen, och jag plockade druvorna och pressade ut saften i bägaren och räckte den till farao.« 12Josef sade: »Detta är uttydningen: de tre rankorna betyder tre dagar. 13Om tre dagar skall farao upphöja dig och ge dig tillbaka ditt ämbete, och du skall åter få räcka farao hans bägare som förut när du var hans munskänk. 14Men tänk på mig när det går bra för dig och visa att du är min vän genom att påminna farao om mig, så att jag slipper ut härifrån. 15Jag rövades bort från hebreernas land, och här har jag oförskyllt kastats i fängelse.«

16När förste bagaren hörde att Josef gav en så gynnsam uttydning sade han till honom: »Det var likadant i min dröm, jag drömde att jag bar tre brödkorgar på huvudet. 17I den översta korgen låg bakverk till farao av alla de slag. Men fåglarna åt dem ur korgen på mitt huvud.« 18Josef svarade: »Detta är uttydningen: de tre korgarna betyder tre dagar. 19Om tre dagar skall farao upphöja dig och låta hänga upp dig på en påle, och fåglarna skall äta ditt kött.«

20Tredje dagen därefter inföll faraos födelsedag. Då höll han ett gästabud för hela hovet, och då upphöjde han i kretsen av hovet förste munskänken och förste bagaren. 21Han lät förste munskänken få tillbaka sin tjänst, så att han åter fick räcka farao hans bägare, 22och förste bagaren lät han hänga upp, alldeles som Josef hade sagt dem i sin uttydning. 23Men förste munskänken tänkte inte på Josef utan glömde bort honom.

41

Josef tyder faraos drömmar

411Två år därefter hade farao en dröm: han stod vid Nilen, 2och upp ur floden kom sju vackra och feta kor och började beta i strandgräset. 3Efter dem kom sju andra kor upp ur Nilen, fula och magra, och de ställde sig på stranden bredvid de andra korna. 4Och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta. Sedan vaknade farao. 5Men han somnade om och hade en ny dröm. Han såg sju ax komma upp på samma strå, välmatade och fina. 6Efter dem såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. 7Och de tunna axen slukade de sju välmatade och fulla axen. Sedan vaknade farao och förstod att han hade drömt.

8På morgonen var farao fylld av oro och skickade bud efter alla siarpräster och visa män i Egypten. Farao berättade sina drömmar för dem, men ingen kunde tyda dem åt honom. 9Då tog förste munskänken till orda: »Nu måste jag påminna om mina försyndelser. 10En gång hade farao blivit vred på sina tjänare och låtit sätta mig i häkte hos befälhavaren för livgardet, mig och förste bagaren. 11Där hade vi under samma natt var sin dröm, han och jag, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning. 12Hos oss hade vi en ung hebré som var slav hos gardesbefälhavaren. Vi berättade våra drömmar för honom, och han tydde dem för oss, varje dröm för sig. 13Och så som han hade uttytt för oss, så blev det: jag fick tillbaka min ställning och den andre blev upphängd.«

14Då lät farao skicka efter Josef, och man skyndade sig att hämta honom från fängelset. Josef fick raka sig och byta kläder, och så kom han inför farao. 15Farao sade till Josef: »Jag har haft en dröm, men det finns ingen som kan tyda den. Nu har jag fått veta att du kan tyda de drömmar som du får höra.« 16Josef svarade farao: »Inte jag! Men Gud skall ge farao ett lyckosamt svar.«

17Då sade farao till Josef: »Jag drömde att jag stod på Nilstranden. 18Upp ur floden kom då sju feta och fina kor och började beta i strandgräset. 19Efter dem kom sju andra kor upp, så eländiga och fula och magra att jag aldrig sett så fula kor i hela Egypten. 20Och de magra och fula korna åt upp de sju första, de feta. 21Men när de hade fått dem i sig märktes det inte på dem, de var lika fula som förut. Så vaknade jag. 22Sedan drömde jag att jag såg sju ax komma upp på samma strå, fullmatade och fina. 23Efter dem såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. 24Och de tunna axen slukade de sju fulla axen. — Jag har berättat detta för siarprästerna, men ingen kan förklara det för mig.«

25Josef sade till farao: »Faraos drömmar är en och samma dröm. Gud har talat om för farao vad han tänker göra. 26De sju feta korna betyder sju år, de sju fulla axen betyder också sju år: det är en och samma dröm. 27De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, liksom de sju axen som var tunna och svedda av östanvinden. Det skall bli sju hungerår. 28Det är som jag redan har sagt farao: Gud har visat farao vad han tänker göra. 29Det skall komma sju år med stort överflöd i hela Egypten. 30Men efter dem kommer sju hungerår, så svåra att man inte skall minnas något av överflödet som var i Egypten. Hungersnöden kommer att föröda landet, 31och det skall inte finnas några spår av det överflöd som fanns där, ty den hungersnöd som kommer blir mycket svår. 32Att farao drömde två gånger betyder att Gud har fattat ett fast beslut och att han snart skall sätta det i verket.

33Därför bör farao nu se sig om efter en klok och förståndig man att göra till styresman över Egypten. 34Farao bör gripa in och tillsätta fogdar i landet och kräva in en femtedel av skördarna i Egypten under de sju överflödsåren. 35Under de kommande goda åren skall fogdarna samla in livsmedel: i städerna skall de lägga upp spannmålsförråd som står till faraos förfogande, och de skall hålla lagren under bevakning. 36På det viset får Egypten ett förråd av livsmedel för de sju hungeråren som kommer över landet, så att det inte dukar under för hungersnöden.«

Josef styresman över Egypten

37Farao och hela hans hov fann förslaget gott, 38och farao sade till sina hovmän: »Finns det någon som äger Guds ande så som han?« 39Sedan sade han till Josef: »Eftersom Gud har låtit dig få veta allt detta, kan ingen vara så klok och förståndig som du. 40Du skall förvalta de kungliga egendomarna, och hela mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Tronen skall vara mitt enda företräde framför dig.«

41Farao sade till Josef: »Härmed gör jag dig till styresman över hela Egypten.« 42Och farao drog av sig sin sigillring och satte den på Josefs finger, han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en guldkedja om hans hals. 43Han lät honom åka i den näst förnämsta vagnen, och framför honom ropade man: »Avrek!« Så gjorde farao honom till styresman över hela Egypten. 44Och farao sade till Josef: »Jag är farao, men utan din befallning skall ingen i hela Egypten lyfta hand eller fot.« 45Farao gav Josef namnet Safenat Paneach och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. — 46Josef var 30 år när han stod inför farao, kungen av Egypten.

Josef lämnade farao och företog en resa genom hela Egypten. 47Under de sju överflödsåren gav landet rika skördar, 48och under dessa sju år av överflöd i Egypten lät Josef samla in alla livsmedel och lagra dem i städerna: i varje stad lagrades de grödor som vuxit på åkrarna runt omkring. 49Josef lade upp förråd av spannmål i stor mängd, den var som havets sand. Till sist fick man sluta räkna, det gick inte att hålla räkning längre.

50Innan det första hungeråret kom fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. 51Den förstfödde gav Josef namnet Manasse, »ty«, sade han, »Gud har fått mig att glömma både mina olyckor och min släkt«. 52Den andre sonen gav han namnet Efraim, »ty«, sade han, »Gud har gett mig livsfrukt i mina vedermödors land«.

53När de sju överflödsåren i Egypten var förbi 54började de sju hungeråren, så som Josef hade förutsagt. Alla länder drabbades av hungersnöd, men överallt i Egypten hade man bröd. 55När man började känna av hungersnöden över hela Egypten och folket ropade till farao efter bröd svarade han: »Gå till Josef och gör som han säger.« 56Då nu hungersnöden hade drabbat hela landet öppnade Josef alla spannmålsförråden och sålde säd till egypterna, eftersom hungersnöden var svår i Egypten. 57Och från hela jorden kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, ty det var svår hungersnöd överallt.