Bibel 2000 (B2000)
3

31Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: »Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?« 2Kvinnan svarade: »Vi får äta frukt från träden, 3men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.« 4Ormen sade: »Ni kommer visst inte att dö. 5Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.« 6Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

8De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. 9Men Herren Gud ropade på mannen: »Var är du?« 10Han svarade: »Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.« 11Herren Gud sade: »Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?« 12Mannen svarade: »Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.« 13Då sade Herren Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort?« Hon svarade: »Ormen lurade mig, och jag åt.«

14Då sade Herren Gud till ormen:

»Du som gjorde detta,

förbannad skall du vara,

utstött från boskapen och de vilda djuren.

På din buk skall du kräla

och jord skall du äta så länge du lever.

15Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan,

mellan din avkomma och hennes:

de skall trampa på ditt huvud

och du skall hugga dem i hälen.«

16Till kvinnan sade han:

»Stor skall jag göra din möda

när du är havande,

med smärta skall du föda dina barn.

Din man skall du åtrå,

och han skall råda över dig.«

17Till mannen sade han:

»Du som lyssnade till din hustru

och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av,

förbannad skall marken vara för din skull.

Med möda skall du hämta din näring från den

så länge du lever,

18törne och tistel skall den ge dig.

Du skall äta av växterna på marken,

19du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett

tills du vänder åter till jorden.

Ty av den är du tagen,

jord är du och jord skall du åter bli.«

20Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever. 21Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.

22Herren Gud sade: »Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.« 23Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. 24Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.

4

Kain och Abel

41Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. »Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp«, sade hon. 2Därefter födde hon Abel, Kains bror.

Abel var herde och Kain brukade jorden. 3En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. 4Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva 5men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. 6Herren sade till Kain: »Varför är du vred, och varför sänker du blicken? 7Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.«

8Kain sade till sin bror Abel: »Kom med ut på fälten.« Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

9Herren sade till Kain: »Var är din bror Abel?« Han svarade: »Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?« 10Herren sade: »Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. 12Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.« 13Kain sade till Herren: »Mitt straff är för tungt att bära. 14Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.« 15Herren svarade honom: »Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.« Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. 16Och Kain drog bort, undan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.

Kains ättlingar

17Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Han byggde då en stad och kallade den Henok efter sin son. 18Henok fick en son, Irad, och Irad blev far till Mechujael, Mechujael blev far till Metushael och Metushael blev far till Lemek. 19Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada, den andra hette Silla. 20Ada födde Javal, och han blev stamfar till dem som bor i tält och håller boskap. 21Hans bror hette Juval, och han blev stamfar till alla som spelar lyra och flöjt. 22Också Silla födde en son, Tuval Kain, stamfar till alla kopparsmeder och järnsmeder. Tuval Kain hade en syster, Naama.

23Lemek sade till sina hustrur:

»Ada och Silla, lyssna till mig,

Lemeks hustrur, hör mina ord.

Jag dödar en man för ett sår,

en yngling för en skråma.

24Kain blir hämnad sju gånger om,

Lemek sjuttiosju.«

Set

25Åter låg Adam med sin hustru, och hon födde en son. Hon gav honom namnet Set, »ty«, sade hon, »Gud har skänkt mig ett nytt barn i stället för Abel, som Kain dödade«. 26Också Set fick en son, och han gav honom namnet Enosh.

Det var vid denna tid man började åkalla Herren.

5

Adams släkttavla

51Detta är Adams släkttavla. Då Gud skapade människan gjorde han henne lik Gud. 2Som man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa när de skapades.

3När Adam var 130 år fick han en son som liknade honom och var hans avbild; han gav honom namnet Set. 4Efter Sets födelse levde Adam 800 år och fick söner och döttrar. 5Adams hela livstid blev 930 år; sedan dog han.

6När Set var 105 år blev han far till Enosh. 7Efter Enoshs födelse levde Set 807 år och fick söner och döttrar. 8Sets hela livstid blev 912 år; sedan dog han.

9När Enosh var 90 år blev han far till Kenan. 10Efter Kenans födelse levde Enosh 815 år och fick söner och döttrar. 11Enoshs hela livstid blev 905 år; sedan dog han.

12När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. 13Efter Mahalalels födelse levde Kenan 840 år och fick söner och döttrar. 14Kenans hela livstid blev 910 år; sedan dog han.

15När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. 16Efter Jereds födelse levde Mahalalel 830 år och fick söner och döttrar. 17Mahalalels hela livstid blev 895 år; sedan dog han.

18När Jered var 162 år blev han far till Henok. 19Efter Henoks födelse levde Jered 800 år och fick söner och döttrar. 20Jereds hela livstid blev 962 år; sedan dog han.

21När Henok var 65 år blev han far till Metushelach. 22Efter Metushelachs födelse levde Henok 300 år och fick söner och döttrar. 23Henoks hela livstid blev 365 år. 24Henok levde i gemenskap med Gud. Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.

25När Metushelach var 187 år blev han far till Lemek. 26Efter Lemeks födelse levde Metushelach 782 år och fick söner och döttrar. 27Metushelachs hela livstid blev 969 år; sedan dog han.

28När Lemek var 182 år fick han en son. 29Han gav honom namnet Noa, »ty«, sade han, »denne skall ge oss lättnad i vårt arbete och vår möda när vi brukar jorden som Herren har förbannat«. 30Efter Noas födelse levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar. 31Lemeks hela livstid blev 777 år; sedan dog han.

32När Noa hade levt i 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.