Bibel 2000 (B2000)
35

Jakob åter i Betel

351Gud sade till Jakob: »Dra upp till Betel och stanna där och bygg ett altare åt den Gud som visade sig för dig när du flydde undan din bror Esau.« 2Och Jakob sade till sin familj och till alla han hade med sig: »Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er, rena er och byt kläder. 3Vi skall dra upp till Betel, och där skall jag bygga ett altare åt den Gud som hörde min bön när jag var i nöd och som har varit med mig på min färd.« 4Då gav de Jakob alla främmande gudar de hade och sina örringar, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Shekem. 5Sedan bröt de upp, och Gud slog städerna runt omkring med skräck, så att ingen vågade förfölja Jakobs söner.

6Så kom Jakob fram till Lus, det nuvarande Betel, i Kanaan, han och alla han hade med sig. 7Där byggde han ett altare, och han kallade platsen El Betel, eftersom Gud hade uppenbarat sig för honom där när han flydde undan sin bror.

8Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd nedanför Betel, under en ek som man gav namnet Gråteken.

9Gud visade sig ännu en gång för Jakob sedan han kommit tillbaka från Paddan Aram. Gud välsignade honom 10och sade till honom: »Ditt namn har varit Jakob, men nu skall du inte längre heta Jakob. Du skall heta Israel.« Och han gav honom namnet Israel. 11Gud sade till honom: »Jag är Gud den Väldige. Var fruktsam och föröka dig. Av dig skall bli ett folk, ja, många folk, och du skall bli stamfar till kungar. 12Landet som jag gav åt Abraham och Isak skall jag ge åt dig. Också åt dina ättlingar skall jag ge detta land.« 13Sedan lämnade Gud honom och steg upp igen.

14Jakob reste en stod på den plats där Gud hade talat med honom, en stenstod, och han utgöt dryckesoffer och olja över den. 15Och Jakob gav platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.

Rakels död

16De bröt upp från Betel, och strax före Efrata var tiden inne för Rakel att föda. Förlossningen blev svår, 17men när det var som svårast sade barnmorskan till henne: »Var lugn, också denna gång får du en son.« 18Hon var nu döende, och när livet höll på att fly gav hon honom namnet Ben-Oni. Men hans far kallade honom Benjamin. 19Så dog Rakel och blev begravd vid vägen till Efrata, det nuvarande Betlehem. 20Jakob reste en sten över hennes grav; denna Rakels gravsten står där än i dag.

21Israel drog vidare och slog läger på andra sidan Migdal-Eder. 22En gång när Israel bodde i denna trakt låg Ruben med Bilha, sin fars bihustru, och Israel fick reda på det.

Jakobs tolv söner. Isaks död

Jakobs söner var nu tolv: 23Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, och vidare Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24Rakels söner var Josef och Benjamin. 25Bilhas, Rakels slavinnas, söner var Dan och Naftali. 26Silpas, Leas slavinnas, söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, som föddes åt honom i Paddan Aram.

27Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat Arba, det nuvarande Hebron, där Abraham och Isak hade bott. 28Isaks livstid blev 180 år. 29Sedan slutade han sina dagar; han dog och förenades med fäderna, gammal och mätt av år. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.

36

Släkttavlor för edomeer och horeer

361Detta är Esaus, dvs. Edoms, släkt. 2Esau tog kanaaneiska kvinnor till hustrur: Ada, hettiten Elons dotter, Oholivama, dotter till Ana, hivén Sivons son, 3och Basemat, dotter till Ismael och syster till Nevajot. 4Ada födde Elifas åt Esau, Basemat födde Reguel, 5och Oholivama födde Jeush, Jalam och Korach. Detta var Esaus söner, som föddes åt honom i Kanaan.

6Esau tog med sig sina hustrur, sina söner och döttrar och allt sitt folk, sin boskap och sina lastdjur och all egendom han hade förvärvat i Kanaan och flyttade till Seir, bort från sin bror Jakob. 7De hade nämligen så mycket boskap att de inte kunde bo på samma plats; landet där de uppehöll sig räckte inte till för dem, eftersom de hade så många djur. 8Så bosatte sig Esau i Seirs bergsbygd. Esau är densamme som Edom.

9Detta är släkttavlan för Esau, stamfadern till edomeerna i Seirs bergsbygd. 10Detta är namnen på Esaus söner: Elifas, son till Esaus hustru Ada, Reguel, son till Esaus hustru Basemat.

11Elifas söner var Teman, Omar, Sefo, Gatam och Kenas. 12Timna, som var bihustru till Esaus son Elifas, födde honom Amalek. Detta var Adas, Esaus hustrus, ättlingar. 13Detta är Reguels söner: Nachat, Serach, Shamma och Missa. Detta var Basemats, Esaus hustrus, ättlingar. 14Detta är sönerna till Esaus hustru Oholivama, dotter till Sivons son Ana: hon födde Jeush, Jalam och Korach åt Esau.

15Detta är de klanhövdingar som härstammade från Esaus söner.

Elifas, Esaus förstföddes, ättlingar: hövdingarna Teman, Omar, Sefo, Kenas, 16Korach, Gatam och Amalek; detta var Elifas klanhövdingar i Edom, dvs. Adas ättlingar. 17Detta är Reguels, Esaus sons, ättlingar: hövdingarna Nachat, Serach, Shamma och Missa; detta var Reguels klanhövdingar i Edom, dvs. Basemats, Esaus hustrus, ättlingar. 18Detta är Oholivamas, Esaus hustrus, ättlingar: hövdingarna Jeush, Jalam och Korach; detta var Oholivamas, Anas dotters och Esaus hustrus, klanhövdingar. 19Detta var Esaus söner och de klanhövdingar som härstammade från dem. Esau är densamme som Edom.

20Detta är horén Seirs söner, urinvånarna i landet: Lotan, Shoval, Sivon, Ana, 21Dishon, Eser och Dishan; detta var horeernas, Seirs söners, klanhövdingar i Edom.

22Lotans söner var Hori och Hemam, Lotans syster var Timna. 23Detta är Shovals söner: Alvan, Manachat, Eval, Shefo och Onam. 24Detta är Sivons söner: Aja och Ana. Det var denne Ana som fann de varma källorna i öknen när han vaktade åsnorna åt sin far Sivon. 25Detta är Anas barn: Dishon och Oholivama, Anas dotter. 26Detta är Dishons söner: Hemdan, Eshban, Jitran och Keran. 27Detta är Esers söner: Bilhan, Saavan och Akan. 28Detta är Dishans söner: Us och Aran.

29Detta är horeernas klanhövdingar: hövdingarna Lotan, Shoval, Sivon, Ana, 30Dishon, Eser och Dishan; detta var horeernas klanhövdingar i Seir, hövding för hövding.

31Detta är de kungar som regerade i Edom innan någon israelitisk kung regerade där. 32Bela, Beors son, blev kung i Edom, med säte i Dinhava. 33När Bela dog blev Jovav, Serachs son, från Bosra kung efter honom. 34När Jovav dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom. 35När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Han besegrade midjaniterna i Moab, och han hade sitt säte i Avit. 36När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom. 37När Samla dog blev Saul från Rechovot vid floden kung efter honom. 38När Saul dog blev Baal Hanan, Akbors son, kung efter honom. 39När Baal Hanan, Akbors son, dog blev Hadad kung efter honom, med säte i Pagu. Hans hustru hette Mehetavel, dotter till Matred, dotter till Me Sahav.

40Detta är namnen på Esaus klanhövdingar efter familj och ort, namn för namn: hövdingarna Timna, Alva, Jetet, 41Oholivama, Ela, Pinon, 42Kenas, Teman, Mivsar, 43Magdiel och Iram. Detta var Edoms klanhövdingar efter deras boplatser i det land som är deras; Edom är densamme som Esau, edomeernas stamfar.

37

Josef och hans bröder

371Jakob bosatte sig i det land där hans far hade bott, i Kanaan.

2Detta är berättelsen om Jakob och hans släkt.

När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder; som pojke brukade han vara med sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Allt ont som berättades om dem förde han vidare till fadern. 3Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, han hade ju fått honom på gamla dagar. Han hade låtit göra en fotsid dräkt åt honom. 4Men när bröderna såg att deras far älskade Josef mer än alla sina andra söner greps de av hat och kunde inte tala vänligt med honom.

5En gång hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder blev deras hat ännu starkare. 6»Hör vad jag har drömt«, sade han. 7»Vi var ute på åkern och band kärvar, och min kärve reste sig och stod upprätt och era kärvar ställde sig i en ring och bugade sig för min kärve.« 8Då sade bröderna: »Skall du bli kung över oss? Skall du härska över oss?« Och deras hat blev ännu starkare på grund av hans drömmar och hans prat.

9Sedan hade han en annan dröm som han berättade för sina bröder. »Jag har haft en dröm igen«, sade han. »Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.« 10Men när han berättade detta för sin far och sina bröder tillrättavisade fadern honom: »Vad är det för en dröm! Skall vi komma och buga oss till jorden för dig, jag och din mor och dina bröder?« 11Bröderna retade sig på honom, men hans far kunde inte glömma vad han hade sagt.

12En gång när Josefs bröder var borta och vallade faderns får vid Shekem 13sade Israel till Josef: »Du vet att dina bröder är med fåren vid Shekem, och nu tänker jag skicka dig till dem.« — »Ja, far«, svarade han, 14och Israel fortsatte: »Se efter om allt är som det skall med dina bröder och med fåren och kom sedan tillbaka och berätta för mig.« Och Israel skickade i väg honom från Hebrondalen.

När Josef kom fram till Shekem 15och irrade omkring på fälten där mötte han en man som frågade: »Vad letar du efter?« — 16»Jag letar efter mina bröder«, svarade Josef. »Kan du tala om för mig var de vallar fåren?« 17Mannen sade: »De har gett sig i väg härifrån, jag hörde dem säga att de skulle till Dotan.« Josef följde då efter sina bröder och fann dem i Dotan.

18Bröderna såg Josef på långt håll, och innan han kom fram till dem började de smida planer på att döda honom. 19De sade till varandra: »Titta, där har vi vår drömmare! 20Kom så dödar vi honom! Vi kastar honom i en brunn och säger att han har blivit uppäten av ett vilddjur. Då får vi se vad det blir av hans drömmar!« 21Men när Ruben hörde detta försökte han rädda honom från de andra och sade: »Nej, vi får inte slå ihjäl honom!« 22Och Ruben sade till dem: »Spill inget blod! Kasta honom i brunnen här ute i öknen, men skada honom inte!« Han ville nämligen rädda honom från de andra för att sedan kunna föra honom tillbaka till hans far.

23När Josef kom fram till sina bröder slet de av honom hans dräkt, den fotsida dräkt som han hade på sig. 24Sedan tog de honom och kastade honom i brunnen. Brunnen var tom, där fanns inget vatten. 25När de sedan hade slagit sig ner för att äta fick de syn på en karavan med ismaeliter; de kom från Gilead och deras kameler var lastade med ladanum, balsam och mastix som skulle föras ner till Egypten. 26Juda sade då till sina bröder: »Vad har vi för glädje av att döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? 27Kom så säljer vi honom till ismaeliterna. Då behöver inte vi bruka våld mot honom — det är ju ändå vår egen bror.« Och bröderna rättade sig efter honom.

28Några midjanitiska köpmän som kom förbi drog upp Josef ur brunnen. De sålde Josef för tjugo siklar silver till ismaeliterna, och dessa tog med sig Josef till Egypten.

29När Ruben kom tillbaka till brunnen upptäckte han att Josef inte var där. Då rev han sönder sina kläder 30och återvände till bröderna. »Pojken är borta«, ropade han, »vad skall jag ta mig till?«

31Bröderna tog Josefs fotsida dräkt, slaktade en bock och doppade dräkten i blodet. 32Sedan skickade de dräkten till sin far och sade: »Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.« 33Han såg på den och sade: »Det är hans! Min son är uppäten av ett vilddjur, Josef är ihjälriven!« 34Och Jakob rev sönder sina kläder, han band säcktyg kring höfterna och sörjde sin son under lång tid. 35Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: »Jag skall sörja min son tills jag själv stiger ner i dödsriket.« Så begrät hans far honom.

36I Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, hovman hos farao och befälhavare för livgardet.