Bibel 2000 (B2000)

301När Rakel fann att hon inte födde barn åt Jakob blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: »Ge mig barn, annars vill jag dö!« 2Då blev Jakob ond på Rakel och sade: »Jag är väl inte Gud! Det är han som vägrar dig att få barn.« 3Rakel sade: »Jag har ju min slavflicka Bilha. Gå till henne, så får hon föda i mitt ställe, och jag får barn genom henne.« 4Så gav hon honom sin slavflicka Bilha, och Jakob låg med henne. 5Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. 6Då sade Rakel: »Gud har skaffat mig rätt, han har hört min bön och gett mig en son.« Därför gav hon honom namnet Dan. 7Rakels slavflicka Bilha blev åter havande och födde sin andre son åt Jakob. 8Då sade Rakel: »Jag har utkämpat en hård kamp med min syster, och jag har segrat.« Och hon gav honom namnet Naftali.

9När Lea fann att hon inte fick fler barn gav hon sin slavflicka Silpa åt Jakob. 10Leas slavflicka Silpa födde en son åt Jakob. 11Då sade Lea: »Vilken fröjd!« och hon gav honom namnet Gad. 12När Leas slavflicka Silpa födde sin andre son åt Jakob 13sade Lea: »Vilken lycka! Ja, kvinnorna skall prisa mig lycklig.« Och hon gav honom namnet Asher.

14En gång under veteskörden när Ruben var ute på fälten fann han kärleksäpplen och tog dem med sig hem till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: »Ge mig några av din sons kärleksäpplen.« 15Hon svarade: »Är det inte nog att du har tagit min man ifrån mig, skall du nu ta min sons kärleksäpplen också?« Men Rakel sade: »Han får ligga hos dig i natt, om jag får din sons kärleksäpplen.« 16På kvällen när Jakob kom hem från fälten gick Lea emot honom och sade: »Det är till mig du skall komma, jag har betalat för dig med min sons kärleksäpplen.« Så låg han med henne den natten. 17Och Gud bönhörde Lea: hon blev havande och födde sin femte son åt Jakob. 18Då sade Lea: »Gud har belönat mig för att jag gav min slavflicka åt min man.« Och hon gav honom namnet Isaskar. 19Lea blev åter havande och födde sin sjätte son åt Jakob. 20Då sade Lea: »Jag har fått en god skänk av Gud. Nu kommer min man att ära mig, när jag har fött honom sex söner.« Och hon gav honom namnet Sebulon. 21Därefter födde hon en dotter, som hon gav namnet Dina.

22Men Gud glömde inte Rakel; han bönhörde henne och gjorde henne fruktsam, 23hon blev havande och födde en son. Då sade hon: »Gud har gjort slut på min vanära.« 24Och hon gav honom namnet Josef, hon sade: »Må Herren ge mig ännu en son.«

Jakob överlistar Laban och blir rik

25Sedan Rakel hade fött Josef sade Jakob till Laban: »Låt mig få vända hem till mitt eget land. 26Ge mig mina hustrur och barn, som jag har förvärvat genom att arbeta åt dig, och låt mig gå. Du vet ju själv hur jag har arbetat åt dig.« 27Laban svarade: »Var snäll och lyssna på mig. Spådomstecknen visar att det är för din skull som Herren har välsignat mig.« 28Och han fortsatte: »Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så får du det.« 29Jakob sade: »Du vet själv hur jag har arbetat åt dig och vad det har blivit av din boskap när jag har haft hand om den. 30Det lilla du hade innan jag kom har växt till och förökats, och överallt där jag har varit har Herren gett dig välsignelse. När skall jag äntligen kunna göra något för min egen familj?« 31Laban frågade: »Vad skall jag ge dig?« — »Du skall inte ge mig någonting«, svarade Jakob. »Om du bara gör som jag föreslår skall jag fortsätta att vakta dina får och getter. 32Låt mig få gå igenom din hjord i dag och skilja ut alla mörka djur bland fåren och alla brokiga och spräckliga bland getterna: det skall vara min lön. 33Jag sätter min heder i pant: när du sedan kommer för att se vad som har blivit min lön, då skall alla getter du finner hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla får som inte är mörka betraktas som stulna.« — 34»Gott«, svarade Laban, »det får bli som du säger.« 35Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna, alla spräckliga och brokiga getter, alla med något vitt på, och alla mörka djur bland fåren och överlämnade dem åt sina söner. 36Han lade ett avstånd på tre dagsmarscher mellan sig och Jakob, som vaktade resten av Labans hjord.

37Jakob tog färska grenar av poppel, mandelträd och platan och skar strimlor av barken så att det vita på grenarna blev synligt. 38Dessa grenar som han skurit strimlor på ställde han sedan i hoarna, vattenkaren dit djuren kom för att dricka, mitt framför djuren. De parade sig nämligen när de kom för att dricka, 39och eftersom de parade sig framför grenarna, blev deras ungar strimmiga, spräckliga och brokiga. 40Jakob skilde ifrån ungdjuren. På så sätt skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. 41Varje gång det var kraftiga djur som skulle para sig ställde Jakob grenar i hoarna, så att de såg dem när de parade sig framför dem. 42Men när det var svaga djur ställde han inte dit några grenar. Så fick Laban de svaga djuren och Jakob de starka. 43Och Jakobs rikedomar växte, han hade får och getter i mängd, slavinnor och slavar, kameler och åsnor.