Bibel 2000 (B2000)
2

21Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. 2Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. 3Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.

4Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.

Människan i Edens trädgård

När Herren Gud gjorde jord och himmel, 5när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den — 6men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken — 7då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. 8Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. 9Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.

10En flod rinner upp i Eden och bevattnar trädgården. Sedan delar den sig i fyra armar. 11Den första heter Pishon, den flyter kring Havila, ett land där det finns guld. 12Guldet i det landet är fint, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13Den andra floden heter Gichon, den flyter kring Kush. 14Den tredje floden heter Tigris, den rinner öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.

15Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. 16Herren Gud gav detta bud: »Du får äta av alla träd i trädgården 17utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.«

18Herren Gud sade: »Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.« 19Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. 20Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. 21Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. 22Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. 23Då sade mannen:

»Den här gången är det ben av mina ben,

kött av mitt kött.

Kvinna skall hon heta,

av man är hon tagen.«

24Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

Människans olydnad och straff

25Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.

3

31Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: »Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?« 2Kvinnan svarade: »Vi får äta frukt från träden, 3men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.« 4Ormen sade: »Ni kommer visst inte att dö. 5Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.« 6Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

8De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. 9Men Herren Gud ropade på mannen: »Var är du?« 10Han svarade: »Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.« 11Herren Gud sade: »Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?« 12Mannen svarade: »Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.« 13Då sade Herren Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort?« Hon svarade: »Ormen lurade mig, och jag åt.«

14Då sade Herren Gud till ormen:

»Du som gjorde detta,

förbannad skall du vara,

utstött från boskapen och de vilda djuren.

På din buk skall du kräla

och jord skall du äta så länge du lever.

15Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan,

mellan din avkomma och hennes:

de skall trampa på ditt huvud

och du skall hugga dem i hälen.«

16Till kvinnan sade han:

»Stor skall jag göra din möda

när du är havande,

med smärta skall du föda dina barn.

Din man skall du åtrå,

och han skall råda över dig.«

17Till mannen sade han:

»Du som lyssnade till din hustru

och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av,

förbannad skall marken vara för din skull.

Med möda skall du hämta din näring från den

så länge du lever,

18törne och tistel skall den ge dig.

Du skall äta av växterna på marken,

19du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett

tills du vänder åter till jorden.

Ty av den är du tagen,

jord är du och jord skall du åter bli.«

20Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever. 21Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.

22Herren Gud sade: »Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.« 23Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. 24Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.

4

Kain och Abel

41Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. »Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp«, sade hon. 2Därefter födde hon Abel, Kains bror.

Abel var herde och Kain brukade jorden. 3En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. 4Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva 5men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. 6Herren sade till Kain: »Varför är du vred, och varför sänker du blicken? 7Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.«

8Kain sade till sin bror Abel: »Kom med ut på fälten.« Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

9Herren sade till Kain: »Var är din bror Abel?« Han svarade: »Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?« 10Herren sade: »Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. 12Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.« 13Kain sade till Herren: »Mitt straff är för tungt att bära. 14Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.« 15Herren svarade honom: »Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.« Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. 16Och Kain drog bort, undan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.

Kains ättlingar

17Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Han byggde då en stad och kallade den Henok efter sin son. 18Henok fick en son, Irad, och Irad blev far till Mechujael, Mechujael blev far till Metushael och Metushael blev far till Lemek. 19Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada, den andra hette Silla. 20Ada födde Javal, och han blev stamfar till dem som bor i tält och håller boskap. 21Hans bror hette Juval, och han blev stamfar till alla som spelar lyra och flöjt. 22Också Silla födde en son, Tuval Kain, stamfar till alla kopparsmeder och järnsmeder. Tuval Kain hade en syster, Naama.

23Lemek sade till sina hustrur:

»Ada och Silla, lyssna till mig,

Lemeks hustrur, hör mina ord.

Jag dödar en man för ett sår,

en yngling för en skråma.

24Kain blir hämnad sju gånger om,

Lemek sjuttiosju.«

Set

25Åter låg Adam med sin hustru, och hon födde en son. Hon gav honom namnet Set, »ty«, sade hon, »Gud har skänkt mig ett nytt barn i stället för Abel, som Kain dödade«. 26Också Set fick en son, och han gav honom namnet Enosh.

Det var vid denna tid man började åkalla Herren.