Bibel 2000 (B2000)
29

Jakob kommer till Laban

291Jakob fortsatte sin färd och begav sig till kadmoneernas land. 2Där fick han se en brunn ute på öppna fältet och tre fårhjordar som låg runt omkring den. Man brukade nämligen vattna hjordarna ur den brunnen. Över brunnsöppningen låg en stor sten; 3först när alla hjordarna var samlade kunde man vältra undan stenen från brunnen och vattna fåren. Sedan lade man tillbaka stenen på dess plats över brunnsöppningen.

4Jakob frågade dem: »Varifrån kommer ni, bröder?« De svarade: »Vi är från Harran.« — 5»Då känner ni kanske Laban, Nachors son«, sade Jakob, och de svarade att de kände honom. 6»Hur har han det?« frågade Jakob. »Bra«, svarade de. »Och där borta kommer hans dotter Rakel med fåren.« 7Jakob fortsatte: »Solen står fortfarande högt på himlen, det är för tidigt att samla ihop boskapen. Vattna fåren och driv ut dem på bete igen!« — 8»Nej«, sade de, »det kan vi inte göra förrän alla hjordarna är samlade och stenen vältrats undan från brunnen. Då vattnar vi fåren.«

9Medan han ännu talade med dem kom Rakel med fåren, som hon brukade valla åt sin far. 10När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får gick han fram och vältrade undan stenen från brunnen och vattnade sin morbror Labans får. 11Och Jakob kysste Rakel, och han brast i gråt. 12Han berättade för henne att han var nära släkt med hennes far och var Rebeckas son. Då sprang hon och berättade det för sin far, 13och när Laban fick höra nyheten om sin systerson Jakob skyndade han sig ut för att ta emot honom. Han omfamnade och kysste honom och tog honom med sig hem. Där berättade Jakob för Laban allt som hade hänt, 14och Laban sade till honom: »Ja, du är verkligen mitt kött och blod.«

Lea och Rakel

Jakob stannade hos honom en månads tid, 15och en dag sade Laban till Jakob: »Visst är du min släkting, men inte skall du behöva arbeta åt mig utan lön. Säg mig vad du vill ha!« 16Nu hade Laban två döttrar, den äldsta hette Lea och den yngsta hette Rakel. 17Leas ögon var utan glans, men Rakel var vacker och välväxt. 18Jakob älskade Rakel, och därför sade han: »Jag arbetar åt dig i sju år för din yngsta dotter Rakel.« 19Laban svarade: »Det är bättre att jag ger henne åt dig än åt en främling. Stanna du hos mig.« 20Så arbetade Jakob för Rakel i sju år, och han tyckte det var som några få dagar, eftersom han älskade henne.

21Jakob sade till Laban: »Ge mig nu min hustru, tiden har gått. Låt mig komma samman med henne.« 22Då inbjöd Laban alla i grannskapet och ställde till med fest. 23Men när det blev kväll tog han sin dotter Lea och förde henne till Jakob, och han låg med henne. 24Laban gav sin slavflicka Silpa som slavflicka åt sin dotter Lea. 25På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea. Då sade han till Laban: »Vad är det du har gjort mot mig? Det är ju för Rakel jag har arbetat hos dig. Varför har du lurat mig?« 26Laban svarade: »Det är inte skick och bruk här på orten att ge bort den yngre dottern före den äldre. 27Fira nu bröllopsveckan till slut med Lea, så skall du få också den andra på villkor att du arbetar sju år till i min tjänst.« 28Jakob samtyckte och fullbordade bröllopsveckan med Lea. Sedan gav Laban honom sin dotter Rakel till hustru. 29Laban gav sin slavflicka Bilha som slavflicka åt sin dotter Rakel. 30Så låg Jakob med Rakel också, och han älskade henne mer än Lea. Han arbetade sedan hos Laban i ytterligare sju år.

Jakobs söner

31När Herren såg att Lea blev åsidosatt gjorde han henne fruktsam. Men Rakel var ofruktsam. 32Lea blev havande och födde en son. Hon gav honom namnet Ruben, »ty«, sade hon, »Herren har sett min nöd, och nu kommer min man att älska mig«. 33Hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »Herren hörde att jag blev åsidosatt och har därför gett mig också denne son.« Och hon gav honom namnet Simon. 34Hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »Nu kommer min man att hålla sig till mig, jag har ju fött honom tre söner.« Därför fick han namnet Levi. 35Hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »Nu vill jag tacka Herren.« Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan slutade hon föda.