Bibel 2000 (B2000)
25

Abrahams barn med Ketura. Hans död

251Abraham tog sig åter en hustru. Hon hette Ketura 2och födde honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shuach. 3Jokshan blev far till Saba och Dedan, och Dedans ättlingar var ashureerna, letusheerna och leummeerna. 4Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Avida och Eldaga. Alla dessa härstammade från Ketura. 5Abraham gav allt han ägde åt Isak. 6Åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham gåvor, och medan han ännu levde skilde han dem från sin son Isak genom att skicka dem österut, till Östlandet.

7Detta är den levnadsålder som Abraham uppnådde: 175 år. 8Sedan slutade Abraham sina dagar. Han dog efter ett långt liv, gammal och mätt av år, och förenades med fäderna. 9Hans söner Isak och Ismael begravde honom i Makpelagrottan på det fält som tillhört hettiten Efron, Sochars son, och som ligger utanför Mamre, 10det fält som Abraham hade köpt av hettiterna. Där begravdes Abraham och hans hustru Sara. 11Efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Isak bodde vid Beer Lachaj Roi.

Ismaels släkttavla

12Detta är släkttavlan för Abrahams son Ismael, som Saras egyptiska slavinna Hagar födde åt Abraham. 13Detta är Ismaels söner med namnen i åldersordning: Nevajot, hans förstfödde, Kedar, Adbeel, Mivsam, 14Mishma, Duma, Massa, 15Hadad, Tema, Jetur, Nafish och Kedma. 16Detta var namnen på Ismaels söner efter läger och byar, tolv hövdingar och deras stammar. — 17Detta är den levnadsålder som Ismael uppnådde: 137 år. Sedan slutade han sina dagar; han dog och förenades med fäderna.

18De hade sina boplatser från Havila fram till Shur, öster om Egypten. Öster om alla sina bröder hade han sina lägerplatser.

Esau och Jakob

19Detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham blev far till Isak. 20Isak var 40 år då han tog Rebecka till hustru; hon var dotter till aramén Betuel från Paddan Aram och syster till aramén Laban. 21Isak bad till Herren för sin hustru, eftersom hon var ofruktsam, och Herren hörde hans bön, och hans hustru Rebecka blev havande. 22Men barnen sparkade varandra i hennes liv. Då sade hon: »Om det skall vara så här, står jag inte ut!« Hon gick för att fråga Herren, 23och Herren svarade henne:

»Två folk finns i ditt sköte,

två stammar, skilda åt från moderlivet.

Det ena folket blir starkare än det andra.

Den äldre skall tjäna den yngre.«

24När tiden var inne födde hon tvillingar. 25Den förste som kom fram var rödhårig och luden som en skinnfäll över hela kroppen, och man gav honom namnet Esau. 26Sedan kom hans bror fram, med handen i ett fast grepp om Esaus fot, och han fick namnet Jakob. Isak var 60 år när de föddes.

27Pojkarna växte upp. Esau blev en skicklig jägare och höll till i skog och mark, men Jakob förde ett lugnt liv och bodde i tält. 28Eftersom Isak hade smak för vilt tyckte han bäst om Esau, men Jakob var Rebeckas älsklingsson.

Esau säljer sin förstfödslorätt

29En dag när Jakob kokade soppa kom Esau från markerna, alldeles utsvulten. 30»Ös upp av det röda åt mig, det röda där«, bad han Jakob, »jag är alldeles utsvulten.« Därav fick han namnet Edom. 31Men Jakob svarade: »Bara om du ger mig din förstfödslorätt i utbyte.« 32Då sade Esau: »Jag håller på att dö, vad har jag för glädje av förstfödslorätten?« — 33»Ge mig först din ed«, sade Jakob. Esau gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob. 34Då gav Jakob honom bröd och linssoppa. Han åt och drack, reste sig och gick. Så litet brydde sig Esau om sin förstfödslorätt.