Bibel 2000 (B2000)
21

Isaks födelse

211Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. 2Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. 3Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. 4När Isak var åtta dagar omskar Abraham honom, så som Gud hade befallt. 5Abraham var 100 år när hans son Isak föddes. 6Och Sara sade: »Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig.« 7Hon sade: »Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom.«

Hagar och Ismael drivs bort

8Isak växte och blev avvand, och för att fira detta ställde Abraham till med en stor fest. 9När Sara såg hur den son som egyptiskan Hagar hade fött åt Abraham lekte med Isak, 10sade hon till Abraham: »Driv bort den där slavinnan och hennes son! Slavinnans son skall inte ärva tillsammans med min son Isak.« 11Abraham blev mycket illa till mods, det gällde ju hans son. 12Men Gud sade till honom: »Var inte illa till mods för pojkens och slavinnans skull. Gör som Sara säger, ty det är Isaks ättlingar som skall föra ditt namn vidare. 13Men också slavinnans son skall jag göra till ett folk, eftersom han är ditt barn.«

14Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en vattensäck och gav åt Hagar. Barnet lyfte han upp på hennes axlar, och så lät han henne gå. Hon irrade sedan omkring i Beer Shevas öken. 15När vattnet i säcken tog slut lade hon barnet under en buske 16och gick och satte sig ett stycke bort, på ett pilskotts avstånd. »Jag kan inte se på när han dör«, tänkte hon. Hon satt ett stycke därifrån, och barnet grät högljutt. 17Men Gud hörde pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen och sade till Hagar: »Hur är det fatt, Hagar? Var inte rädd, Gud har hört hur pojken gråter där borta. 18Gå och lyft upp honom och ta väl hand om honom, jag skall göra honom till ett stort folk.« 19Och Gud öppnade hennes ögon, och hon fick syn på en brunn. Hon gick dit och fyllde säcken med vatten och gav pojken att dricka.

20Gud var med pojken, och han växte upp och blev stor. Han bodde i öknen och blev en god bågskytt. 21Han bodde i Paranöknen, och hans mor skaffade honom en hustru från Egypten.

Abraham och Avimelek sluter förbund

22En gång kom Avimelek med sin befälhavare Pikol till Abraham. Han sade: »Gud är med dig i allt du gör. 23Svär vid Gud att du inte skall handla svekfullt vare sig mot mig eller mot mina barn och efterkommande, utan att du skall visa mig och det land där du nu bor samma vänskap som jag har visat dig.« 24Abraham svarade: »Ja, jag skall svära den eden.« 25Men han förebrådde Avimelek för att dennes män hade lagt beslag på en brunn. 26Avimelek sade: »Jag vet inte vem som har gjort detta. Du har aldrig tidigare nämnt det för mig, och jag har inte heller hört talas om det förrän i dag.«

27Abraham tog får och kor och gav Avimelek, och de slöt förbund med varandra. 28Men sju lamm i hjorden tog Abraham undan. 29Då frågade Avimelek honom: »Vad är meningen med de här sju lammen som du har tagit undan?« 30Abraham svarade: »De sju lammen skall du ta emot av mig och därmed bekräfta att det är jag som har grävt denna brunn.« 31Därför fick den platsen namnet Beer Sheva, eftersom det var där de svor varandra en ed. 32Så slöt de förbund i Beer Sheva, och Avimelek och hans befälhavare Pikol återvände till filisteernas land.

33Abraham planterade en tamarisk i Beer Sheva och åkallade där Herren, den evige Guden. 34Och Abraham uppehöll sig under lång tid i filisteernas land.

22

Gud sätter Abraham på prov

221En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: »Abraham!« — »Här är jag«, svarade han. 2Gud sade: »Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.«

3Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om. 4Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. 5Då sade han till tjänarna: »Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.« 6Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans. 7»Far«, sade Isak. »Ja, min son«, svarade Abraham. Isak sade: »Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?« — 8»Min son«, sade Abraham, »Gud utser åt sig det får som skall offras.« Så gick de båda tillsammans.

9När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden. 10Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: »Abraham! Abraham!« — »Ja«, svarade Abraham, »här är jag.« 12Ängeln sade: »Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.« 13När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. 14Abraham gav denna plats namnet »Herren utser«. I dag säger man »på berget där Herren blir sedd«.

15Ännu en gång ropade Herrens ängel från himlen och sade till Abraham: 16»Jag svär vid mig själv, säger Herren, att eftersom du gjorde detta och inte vägrade mig din ende son, 17skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer. 18Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått. Detta skall ske därför att du lydde mig.«

19Abraham gick tillbaka till sina tjänare, och alla återvände tillsammans till Beer Sheva. Abraham stannade sedan där.

20En tid därefter fick Abraham veta att också Milka hade blivit mor och fött söner åt hans bror Nachor: 21Us, den förstfödde, Bus, hans bror, Kemuel, Arams far, 22Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel. 23Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta söner födde Milka åt Abrahams bror Nachor. 24Hans bihustru, som hette Reuma, fick också barn: Tevach, Gacham, Tachash och Maaka.

23

Saras död. Abraham köper gravplats

231Sara blev 127 år gammal. 2Hon dog i Kirjat Arba, det nuvarande Hebron, i Kanaan, och Abraham kom och höll dödsklagan och begrät henne. 3Sedan lämnade Abraham den döda och gick för att tala med hettiterna. 4»Jag bor här som främling bland er«, sade han. »Låt mig förvärva ett stycke av er mark till en grav, så att jag kan begrava min döda hustru där.« 5Hettiterna svarade: 6»Hör på oss, herre. En Guds utvalde är du i vår krets, välj den förnämsta av våra gravplatser och begrav din hustru där. Ingen av oss skall förvägra dig sin gravplats. Då kan du begrava din hustru.«

7Abraham reste sig och bugade sig för hettiterna, landets folk, 8och tog så till orda: »Om ni vill tillåta att jag begraver min hustru här, så hör på mig och lägg ett gott ord för mig hos Efron, Sochars son, 9så att han låter mig få Makpelagrottan som tillhör honom och som ligger i utkanten av hans marker. Jag skall ge honom full betalning, så att jag får en egen gravplats bland er.« 10Hettiten Efron satt där bland de andra hettiterna och svarade själv Abraham inför sina landsmän, alla som satt i stadsporten. 11»Hör på mig, herre«, sade han. »Fältet ger jag dig, grottan där ger jag dig också, med mina landsmän som vittnen ger jag den åt dig. Begrav du din hustru.«

12Abraham bugade sig för landets folk 13och talade inför dem till Efron. »Om jag får säga några ord, herre: jag betalar vad marken är värd, ta emot betalningen och låt mig begrava min hustru där.« 14Efron svarade: 15»Hör på mig, herre. Ett jordstycke för 400 siklar silver — vad är det oss emellan? Begrav din hustru.« 16Abraham tog fasta på vad Efron sagt och vägde upp åt honom den mängd silver han nämnt inför hettiterna, 400 siklar, efter den vikt som brukas bland köpmän.

17Så kom fältet i Makpela utanför Mamre, det som tillhörde Efron, fältet och grottan som fanns där och alla träd som växte på fältet, över hela området, 18att förvärvas av Abraham och blev hans egendom. Det skedde inför hettiterna, alla som satt i stadsporten.

19Sedan begravde Abraham sin hustru Sara i grottan på fältet i Makpela utanför Mamre, det nuvarande Hebron, i Kanaan. 20Fältet och grottan som fanns där kom sålunda i Abrahams ägo som gravplats, genom köp från hettiterna.