Bibel 2000 (B2000)
4

41Jag menar så här: så länge en arvtagare är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, fast han är ägare till alltsammans. 2Han har förmyndare och förvaltare över sig ända fram till den dag hans far har bestämt. 3På samma sätt med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. 4Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, 5för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. 6Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: »Abba! Fader!« 7Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

Ingen väg tillbaka

8Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. 9Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen? 10Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år! 11Jag är rädd att jag har slitit förgäves för er.

Vädjan till galaterna

12Jag ber er, bröder: bli som jag när jag nu har blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont. 13Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom att förkunna evangeliet för er. 14Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus. 15Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig. 16Har jag blivit er fiende genom att säga er sanningen? 17De som så ivrigt intresserar sig för er gör det inte i god avsikt. De vill skilja oss åt för att ni skall intressera er för dem. 18Det ivriga intresset för er är gott om avsikten är god — alltid och inte bara när jag är hos er, 19mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har förkroppsligats i er. 20Om jag bara var hos er nu, så att jag kunde slå an den rätta tonen — jag vet mig ingen råd med er.

Två förbund: lagens och löftets

21Svara mig, ni som vill stå under lagen: har ni inte hört vad lagen säger? 22Där står skrivet att Abraham fick två söner, en med sin slavinna och en med den fria kvinnan. 23Men hans son med slavinnan var född efter naturens ordning, sonen med den fria kvinnan tack vare ett löfte. 24Häri ligger en djupare innebörd: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slavar, det är Hagar. 25Sinai är ett berg i Arabien men svarar mot det nuvarande Jerusalem, som ju lever i slaveri tillsammans med sina barn. 26Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder, 27som det står skrivet:

Jubla, du ofruktsamma

som aldrig har fått barn,

brist ut i glädjerop,

du som aldrig känt födslovåndor,

ty den ensamma får många barn,

fler än den som har en man.

28Ni, bröder, är löftets barn, liksom Isak. 29Den gången förföljde han som var född efter naturens ordning den andre som var född på ett andligt sätt, och så är det också nu. 30Och skriften säger: Driv bort slavinnan och hennes son. Slavinnans son skall inte ärva tillsammans med den fria kvinnans son.

31Alltså, bröder, är vi inte barn till en slavinna utan till den fria kvinnan.

5

51Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen.

Rättfärdighet utan omskärelse

2Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. 3Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden. 5Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp. 6I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.

7Ni kom bra i väg. Vem har nu hejdat er, så att ni inte lyssnar till sanningen? 8Den ni har lyssnat till är inte han som kallade er. 9Lite surdeg och hela degen jäser. 10Jag tror på Herren och litar på att ni inte skall ändra tänkesätt. Men den som försöker ställa till förvirring bland er får ta sin dom, vem han än är. 11Bröder, om jag fortfarande predikar omskärelse, varför är jag då ständigt förföljd? Då är ju det anstötliga i korset borta. 12De borde skära av sig alltihop, dessa som sprider oro bland er.

Låt er ande leda er

13Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. 15Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra.

16Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. 17Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. 18Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen.

19Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, 20avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, 21maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike.

22Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 23ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. 24De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. 25Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. 26Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.

6

Vad man sår, det får man skörda

61Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. 2Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. 3Den som menar sig vara något, fast han ingenting är, bedrar sig själv. 4Var och en skall pröva sina handlingar och söka skäl till stolthet enbart hos sig själv och inte hos andra. 5Var och en måste bära sin egen börda. 6Men den som blir vägledd i ordet skall ha samma del som sin vägledare i allt som är gott. 7Låt inte bedra er, Gud lurar man inte: vad man sår får man också skörda. 8Den som sår i sitt kött skall skörda förgängelse ur köttet, men den som sår i anden skall skörda evigt liv ur anden. 9Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp. 10Så länge det finns tid skall vi därför göra gott mot alla människor, framför allt mot våra trosfränder.

Sammanfattning. Slutönskan

11Se här med vilka stora bokstäver jag skriver till er med egen hand: 12de som vill skaffa sig anseende genom något yttre söker tvinga er till omskärelse, bara för att de inte vill bli förföljda för Kristi kors. 13Dessa som håller på omskärelsen bryr sig inte själva så mycket om lagen, men de vill att ni skall omskäras, så att de kan berömma sig av det som har skett med er kropp. 14Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen. 15Omskärelsen har ingen betydelse och inte förhuden heller, det är fråga om en ny skapelse. 16Frid och förbarmande åt dem som vill leva efter denna ordning, åt Guds Israel.

17I fortsättningen får ingen ställa till besvär för mig, jag bär Jesu märken på min kropp.

18Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er ande, bröder. Amen.