Bibel 2000 (B2000)
4

41Jag menar så här: så länge en arvtagare är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, fast han är ägare till alltsammans. 2Han har förmyndare och förvaltare över sig ända fram till den dag hans far har bestämt. 3På samma sätt med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. 4Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, 5för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. 6Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: »Abba! Fader!« 7Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

Ingen väg tillbaka

8Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. 9Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen? 10Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år! 11Jag är rädd att jag har slitit förgäves för er.

Vädjan till galaterna

12Jag ber er, bröder: bli som jag när jag nu har blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont. 13Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom att förkunna evangeliet för er. 14Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus. 15Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig. 16Har jag blivit er fiende genom att säga er sanningen? 17De som så ivrigt intresserar sig för er gör det inte i god avsikt. De vill skilja oss åt för att ni skall intressera er för dem. 18Det ivriga intresset för er är gott om avsikten är god — alltid och inte bara när jag är hos er, 19mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har förkroppsligats i er. 20Om jag bara var hos er nu, så att jag kunde slå an den rätta tonen — jag vet mig ingen råd med er.

Två förbund: lagens och löftets

21Svara mig, ni som vill stå under lagen: har ni inte hört vad lagen säger? 22Där står skrivet att Abraham fick två söner, en med sin slavinna och en med den fria kvinnan. 23Men hans son med slavinnan var född efter naturens ordning, sonen med den fria kvinnan tack vare ett löfte. 24Häri ligger en djupare innebörd: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slavar, det är Hagar. 25Sinai är ett berg i Arabien men svarar mot det nuvarande Jerusalem, som ju lever i slaveri tillsammans med sina barn. 26Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder, 27som det står skrivet:

Jubla, du ofruktsamma

som aldrig har fått barn,

brist ut i glädjerop,

du som aldrig känt födslovåndor,

ty den ensamma får många barn,

fler än den som har en man.

28Ni, bröder, är löftets barn, liksom Isak. 29Den gången förföljde han som var född efter naturens ordning den andre som var född på ett andligt sätt, och så är det också nu. 30Och skriften säger: Driv bort slavinnan och hennes son. Slavinnans son skall inte ärva tillsammans med den fria kvinnans son.

31Alltså, bröder, är vi inte barn till en slavinna utan till den fria kvinnan.