Bibel 2000 (B2000)
3

Inte lag, utan tro

31Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er? Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. 2Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen som ni fick Anden eller genom att tro på vad ni fick höra? 3Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet? 4Har allt ni varit med om varit förgäves? Det kan inte ha varit förgäves. 5När han nu ger er Anden och låter underverk ske bland er, är det för att ni fullgör lagen eller för att ni tror på vad ni fått höra? 6Se på Abraham: Han trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig.

7Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham. 8Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet: Alla folk skall bli välsignade genom dig. 9Alltså blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham, som trodde. 10Men över alla dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse; det står ju skrivet: Förbannad är var och en som inte håller sig till allt som står skrivet i lagens bok och fullgör det. 11Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen, ty den rättfärdige skall leva genom tron, 12och lagen bygger inte på tron: det heter ju att den som håller buden skall leva genom dem. 13Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle. 14Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.

Löftet står över lagen

15Bröder, för att ta ett exempel: inte heller ett vanligt mänskligt testamente kan upphävas eller ändras sedan det en gång har blivit giltigt. 16Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: »och åt dina avkomlingar«, som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus. 17Jag menar: ett testamente som Gud själv en gång har förklarat giltigt kan inte upphävas av den fyrahundratrettio år yngre lagen, så att löftet skulle sättas ur kraft. 18Om arvet berodde på lagen kunde det ju inte längre bero på löftet. Men nu är det genom sitt löfte som Gud har skänkt arvet åt Abraham.

Lagens uppgift

19Vad är då lagen? Jo, den blev tillagd för överträdelsernas skull och var avsedd att gälla tills avkomlingen framträdde, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och med hjälp av en förmedlare. 20Och förmedlaren företräder fler än en, men Gud är en.

21Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde skänka liv hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. 22Men nu har skriften lagt allt under synden, och då kan löftet till dem som tror uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus. 23Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. 24Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. 25Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare.

Inte längre slavar, utan söner

26Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. 27Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. 28Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.