Bibel 2000 (B2000)
2

Möte med apostlarna i Jerusalem

21Fjorton år senare for jag på nytt upp till Jerusalem, nu tillsammans med Barnabas; också Titus tog jag med mig. 2Jag for dit efter att ha haft en uppenbarelse. Där lade jag fram — enskilt, inför de ansedda — det evangelium som jag förkunnar bland hedningarna, för jag ville inte slita, eller ha slitit, förgäves. 3Och det blev inte ens nödvändigt att omskära Titus, som jag hade med mig och som är grek. 4Det ville annars de falska bröder som nästlat sig in för att spionera på den frihet vi äger genom Kristus Jesus, så att de skulle kunna göra oss till slavar. 5Men inte ett ögonblick gav vi efter för dem och underordnade oss, för evangeliets sanning måste bevaras åt er. 6Och de som ansågs vara något — vad de en gång varit frågar jag inte efter, Gud tar inte hänsyn till person — inte heller dessa ansedda ville ålägga mig något mera. 7Tvärtom. De såg att jag är betrodd med att föra evangeliet till de oomskurna på samma sätt som Petrus till de omskurna — 8han som har gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna. 9Och när de förstod vilken nåd jag hade fått — det var Jakob, Kefas och Johannes, dessa som ansågs vara pelarna — räckte de mig och Barnabas handen som tecken på vår samhörighet. Vi skulle gå ut till hedningarna och de till de omskurna. 10Dock skulle vi tänka på deras fattiga, och det har jag verkligen lagt mig vinn om.

Paulus och Petrus i Antiochia

11Men när Kefas kom till Antiochia vände jag mig öppet mot honom. Han hade ju dömt sig själv. 12Ty innan det kom några från Jakob brukade han äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit ville han inte vara med längre utan drog sig undan av fruktan för dem som höll fast vid omskärelsen. 13Samma hyckleri gjorde sig också de andra judarna skyldiga till, så att till och med Barnabas drogs med. 14Men när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet sade jag till Kefas i allas närvaro: »Om du som är jude kan leva på hedningarnas vis i stället för på judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra sig till judar?«

Rättfärdighet genom tron

15Vi är visserligen judar till födseln, inte hedningar och syndare. 16Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig. 17Men om vi under vår strävan att bli rättfärdiga genom Kristus skulle uppfattas som syndare, vi också, står då Kristus i syndens tjänst? Naturligtvis inte. 18Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner gör jag mig till lagöverträdare. 19Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, 20men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig. 21Jag kastar inte bort Guds nåd; om lagen kunde ge rättfärdighet hade ju Kristus inte behövt dö.

3

Inte lag, utan tro

31Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er? Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. 2Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen som ni fick Anden eller genom att tro på vad ni fick höra? 3Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet? 4Har allt ni varit med om varit förgäves? Det kan inte ha varit förgäves. 5När han nu ger er Anden och låter underverk ske bland er, är det för att ni fullgör lagen eller för att ni tror på vad ni fått höra? 6Se på Abraham: Han trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig.

7Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham. 8Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet: Alla folk skall bli välsignade genom dig. 9Alltså blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham, som trodde. 10Men över alla dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse; det står ju skrivet: Förbannad är var och en som inte håller sig till allt som står skrivet i lagens bok och fullgör det. 11Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen, ty den rättfärdige skall leva genom tron, 12och lagen bygger inte på tron: det heter ju att den som håller buden skall leva genom dem. 13Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle. 14Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.

Löftet står över lagen

15Bröder, för att ta ett exempel: inte heller ett vanligt mänskligt testamente kan upphävas eller ändras sedan det en gång har blivit giltigt. 16Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: »och åt dina avkomlingar«, som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus. 17Jag menar: ett testamente som Gud själv en gång har förklarat giltigt kan inte upphävas av den fyrahundratrettio år yngre lagen, så att löftet skulle sättas ur kraft. 18Om arvet berodde på lagen kunde det ju inte längre bero på löftet. Men nu är det genom sitt löfte som Gud har skänkt arvet åt Abraham.

Lagens uppgift

19Vad är då lagen? Jo, den blev tillagd för överträdelsernas skull och var avsedd att gälla tills avkomlingen framträdde, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och med hjälp av en förmedlare. 20Och förmedlaren företräder fler än en, men Gud är en.

21Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde skänka liv hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. 22Men nu har skriften lagt allt under synden, och då kan löftet till dem som tror uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus. 23Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. 24Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. 25Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare.

Inte längre slavar, utan söner

26Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. 27Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. 28Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.

4

41Jag menar så här: så länge en arvtagare är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, fast han är ägare till alltsammans. 2Han har förmyndare och förvaltare över sig ända fram till den dag hans far har bestämt. 3På samma sätt med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. 4Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, 5för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. 6Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: »Abba! Fader!« 7Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

Ingen väg tillbaka

8Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. 9Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen? 10Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år! 11Jag är rädd att jag har slitit förgäves för er.

Vädjan till galaterna

12Jag ber er, bröder: bli som jag när jag nu har blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont. 13Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom att förkunna evangeliet för er. 14Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus. 15Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig. 16Har jag blivit er fiende genom att säga er sanningen? 17De som så ivrigt intresserar sig för er gör det inte i god avsikt. De vill skilja oss åt för att ni skall intressera er för dem. 18Det ivriga intresset för er är gott om avsikten är god — alltid och inte bara när jag är hos er, 19mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har förkroppsligats i er. 20Om jag bara var hos er nu, så att jag kunde slå an den rätta tonen — jag vet mig ingen råd med er.

Två förbund: lagens och löftets

21Svara mig, ni som vill stå under lagen: har ni inte hört vad lagen säger? 22Där står skrivet att Abraham fick två söner, en med sin slavinna och en med den fria kvinnan. 23Men hans son med slavinnan var född efter naturens ordning, sonen med den fria kvinnan tack vare ett löfte. 24Häri ligger en djupare innebörd: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slavar, det är Hagar. 25Sinai är ett berg i Arabien men svarar mot det nuvarande Jerusalem, som ju lever i slaveri tillsammans med sina barn. 26Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder, 27som det står skrivet:

Jubla, du ofruktsamma

som aldrig har fått barn,

brist ut i glädjerop,

du som aldrig känt födslovåndor,

ty den ensamma får många barn,

fler än den som har en man.

28Ni, bröder, är löftets barn, liksom Isak. 29Den gången förföljde han som var född efter naturens ordning den andre som var född på ett andligt sätt, och så är det också nu. 30Och skriften säger: Driv bort slavinnan och hennes son. Slavinnans son skall inte ärva tillsammans med den fria kvinnans son.

31Alltså, bröder, är vi inte barn till en slavinna utan till den fria kvinnan.