Bibel 2000 (B2000)
7

Esra kommer till Jerusalem

71Efter en tid, under den persiske kungen Artaxerxes regering, återvände Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia, 2son till Shallum, son till Sadok, son till Achituv, 3son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, 4son till Serachja, son till Ussi, son till Bucki, 5son till Avishua, son till Pinechas, son till Elasar, son till översteprästen Aron. 6Denne Esra återvände från Babylon. Han var skriftlärd och mycket kunnig i Moses lag, den som Herren, Israels Gud, hade givit. Kungen lät honom få allt vad han begärde, eftersom Herren, hans Gud, höll sin hand över honom. 7Också en del israeliter, präster, leviter, sångare, dörrvaktare och tempeltjänare begav sig till Jerusalem under Artaxerxes sjunde regeringsår. 8Esra kom till Jerusalem i den femte månaden, under kungens sjunde regeringsår. 9Han hade bestämt sig för att resa från Babylon den första dagen i första månaden, och den första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, ty hans Gud höll sin skyddande hand över honom. 10Esra hade vigt sitt liv åt att studera Herrens lag, att följa den och att undervisa Israel i lag och rätt.

Brev från kung Artaxerxes till Esra

11Det följande är en avskrift av den skrivelse som kung Artaxerxes gav åt prästen Esra, den skriftlärde, sakkunnig i de bud och stadgar som Herren hade gett Israel:

12»Artaxerxes, konungarnas konung, till prästen Esra, sakkunnig i himlens Guds lag, etc. 13Härmed utfärdar jag en förordning om att var och en i mitt rike som tillhör Israels folk eller dess präster och leviter och vill resa till Jerusalem får resa med dig. 14Ty du är utsänd av konungen och hans sju rådgivare för att undersöka förhållandena i Juda och Jerusalem med ledning av din Guds lag, som du förvaltar. 15Vidare skall du överlämna det silver och guld som konungen och hans rådgivare har skänkt som gåva åt Israels Gud, som har sin boning i Jerusalem. 16Du skall också ta med dig allt silver och guld som du får i hela provinsen Babylonien och de frivilliga gåvor som folket och prästerna skänker till sin Guds hus i Jerusalem.

17För dessa pengar skall du välja ut och köpa tjurar, baggar och lamm med tillhörande matoffer och dryckesoffer och offra dem på altaret i er Guds hus i Jerusalem. 18Med det silver och guld som blir över kan du och dina bröder förfara som ni efter er Guds vilja finner för gott. 19De kärl som du tagit emot för tjänsten i din Guds hus skall du överlämna inför Gud i Jerusalem. 20Det som du i övrigt behöver för din Guds hus och som det åligger dig att skaffa skall du få ut från de kungliga skattkamrarna.

21Jag, konung Artaxerxes, ger alla skattmästare i provinsen Väster om Eufrat denna befallning: Allt vad prästen Esra, sakkunnig i himlens Guds lag, begär av er skall sorgfälligt levereras, 22upp till 100 talenter silver, 100 kor vete, 100 bat vin, 100 bat olja och obegränsat med salt. 23Allt vad himlens Gud befaller skall omsorgsfullt göras för hans tempel, så att vreden inte drabbar konungens och hans söners rike. 24Och vi kungör för er att varken skatt, avgifter eller tull skall läggas på någon präst, levit, sångare, dörrvaktare eller tempeltjänare eller någon annan som gör tjänst i detta Guds hus.

25Men du, Esra, skall i enlighet med den vishet som din Gud har givit dig tillsätta domare och lagmän, som skall döma allt folk i provinsen Väster om Eufrat, alla dem som känner din Guds lagar. Och den som är okunnig skall ni undervisa. 26Var och en som inte lever efter din Guds lag och konungens lag skall dömas med största sorgfällighet: till dödsstraff, till prygel, till böter eller till fängelse.«

Esra berättar om uppbrottet

27Lovad vare Herren, våra fäders Gud, som ingav kungen att göra Herrens hus i Jerusalem så härligt 28och som lät mig möta välvilja från kungen och hans rådgivare och från kungens alla mäktiga ämbetsmän! Eftersom Herren, min Gud, höll sin hand över mig fick jag mod, och jag samlade några av Israels ledare för att de skulle återvända med mig.

8

81Detta är släktregistret för de familjeöverhuvuden som under kung Artaxerxes regering bröt upp med mig från Babylonien:

2Av Pinechas släkt Gershom. Av Itamars släkt Daniel. Av Davids släkt Hattush, 3Shekanjas son. Av Paroshs släkt Sakarja och med honom 150 män, upptagna i släktregistret. 4Av Pachat Moabs släkt Eljoenaj, Serachjas son, och med honom 200 män. 5Av Sattus släkt Shekanja, Jachasiels son, och med honom 300 män. 6Av Adins släkt Eved, Jonatans son, och med honom 50 män. 7Av Elams släkt Jesaja, Ataljas son, och med honom 70 män. 8Av Shefatjas släkt Sevadja, Mikaels son, och med honom 80 män. 9Av Joavs släkt Obadja, Jechiels son, och med honom 218 män. 10Av Banis släkt Shelomit, Josifjas son, och med honom 160 män. 11Av Bevajs släkt Sakarja, Bevajs son, och med honom 28 män. 12Av Asgads släkt Jochanan, Hackatans son, och med honom 110 män. 13Av Adonikams släkt de sista, som hette Elifelet, Jeiel och Shemaja, och med dem 60 män. 14Av Bigvajs släkt Utaj och Sackur och med dem 70 män.

Förberedelser för resan till Jerusalem

15Jag samlade dessa vid floden som flyter mot Ahava, och där hade vi vårt läger i tre dagar. Där lade jag märke till att det fanns både lekmän och präster men ingen levit. 16Då sände jag Elieser, Ariel, Shemaja, Elnatan, Jariv, Elnatan, Natan, Sakarja och Meshullam, som var ledare, och Jojariv och Elnatan, som var lärare, 17med order att gå till Iddo, ledaren på en plats som hette Kasifja. Jag gav dem ett meddelande att framföra till Iddo och hans ämbetsbröder och tempeltjänarna i Kasifja, att de skulle sända oss tjänare till vår Guds hus. 18Och eftersom Gud höll sin skyddande hand över oss sände de oss en duglig man av Machlis släkt, han som var son till Levi, son till Israel, nämligen Sherevja och hans söner och bröder, 18 män. 19Vidare kom Hashavja och med honom Jesaja av Meraris släkt med sina bröder och deras söner, sammanlagt 20, 20och dessutom 220 tempeltjänare, alla namngivna, sådana som David hade satt att biträda leviterna i deras tjänst.

21Sedan utlyste jag en fasta där vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en god resa för oss själva, våra kvinnor och barn och all vår egendom. 22Jag skämdes nämligen för att be kungen om trupper och ryttare till skydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till honom: »Vår Gud håller sin skyddande hand över alla dem som söker sig till honom, men hans mäktiga vrede drabbar dem som överger honom.« 23Därför fastade vi och bad vår Gud om hjälp, och han hörde vår bön.

24Jag tog ut tolv av de främsta bland prästerna och dessutom Sherevja och Hashavja och med dem tio av deras ämbetsbröder. 25Och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gåva till vår Guds hus som hade skänkts av kungen, hans rådgivare och ämbetsmän och alla israeliterna som var där. 26Jag vägde upp och gav dem 650 talenter silver, 100 silverkärl till ett värde av 2 talenter, 100 talenter guld 27och dessutom 20 guldkannor till ett värde av 1 000 dareiker samt två kärl av vackert glänsande koppar, dyrbara som guld. 28Och jag sade till dem: »Ni är helgade åt Herren, kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva åt Herren, era fäders Gud. 29Ta väl vara på detta tills ni kan väga upp det inför de främsta prästerna och leviterna och de israelitiska familjeöverhuvudena i Jerusalem, i kamrarna i Herrens hus.« 30Prästerna och leviterna tog hand om det uppvägda, silvret och guldet och kärlen, för att föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.

Resan till Jerusalem

31Den tolfte dagen i första månaden bröt vi upp från floden Ahava för att färdas till Jerusalem. Vår Gud höll sin hand över oss och räddade oss från fiender och stråtrövare på vägen. 32Så kom vi fram till Jerusalem, och där vilade vi oss i tre dagar. 33Den fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen i vår Guds hus och överlämnades till prästen Meremot, Urias son. Tillsammans med honom var Elasar, Pinechas son, och leviterna Josavad, Jeshuas son, och Noadja, Binnujs son. 34Allt räknades och vägdes, och samtidigt antecknades vikten.

35De deporterade som hade kommit hem från fångenskapen offrade brännoffer åt Israels Gud: 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 bockar — alltsammans som brännoffer åt Herren. 36Sedan överlämnade de kungens förordningar till de kungliga satraperna och ståthållarna i provinsen Väster om Eufrat, och dessa gav sitt stöd åt folket och åt Guds hus.

9

Förbud mot blandäktenskap

91När detta var avslutat kom ledarna till mig och sade: »Israels folk, prästerna och leviterna har inte avskilt sig från folken i landet och deras avskyvärda seder, från kanaaneerna, hettiterna, perisseerna, jevuseerna, ammoniterna, moabiterna, egypterna och amoreerna. 2De har tagit kvinnor från dessa folk till hustrur åt sig och sina söner, så att det heliga släktet har blandats med folken i landet. Ledarna och styresmännen var de första att begå en sådan trolöshet.« 3När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och även manteln, slet mitt hår och mitt skägg och blev sittande som förstenad. 4Hos mig samlades alla som fruktade Israels Guds ord, fulla av oro över trolösheten hos dem som återvänt. Jag satt som förstenad ända till kvällsoffret.

Esras botbön

5Vid kvällsoffret reste jag mig ur min förkrosselse. Med kläderna och manteln sönderrivna föll jag på knä, lyfte händerna mot Herren, min Gud, 6och sade: »Min Gud, i skam och förödmjukelse vänder jag mig till dig, min Gud, ty våra synder har vuxit oss över huvudet och vår skuld räcker upp till himlen. 7Från våra fäders tid intill nu har vår skuld varit stor. För våra synders skull har vi, våra kungar och präster utlämnats åt främmande kungar, åt svärd, fångenskap, plundring och vanära, och så är det än i dag. 8Men nu har Herren, vår Gud, en kort stund visat oss sin nåd, så att en rest av oss har sluppit undan och vi har fått slå upp vårt tält på hans heliga plats. Vår Gud har låtit oss se en ljusning, så att livet börjar återvända i vårt slaveri. 9Ty slavar är vi, men vår Gud har inte övergivit oss i vårt slaveri utan har låtit oss möta välvilja från Persiens kungar, så att livet återvänder och vi kan bygga upp vår Guds hus ur ruinerna och få en tryggad plats i Juda och Jerusalem.

10Vår Gud, vad kan vi då säga? Vi har ju övergivit dina bud, 11som du gav oss genom dina tjänare profeterna och som löd: ’Det land som ni skall ta i besittning är ett orent land. Folken i landet har i sin orenhet fyllt det med sina vidrigheter från den ena änden till den andra. 12Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin främja deras lycka och välfärd. Då skall ni bli starka och få njuta av allt det goda i landet och lämna det i arv åt era barn för all framtid.’ 13Efter allt som har drabbat oss på grund av våra onda gärningar och vår stora skuld — men du, vår Gud, har skonat oss och inte straffat oss som våra gärningar har förtjänat utan har låtit oss slippa undan så som nu skett — 14skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och gifta in oss bland dessa folk med alla deras vidrigheter? Skulle du då inte bli vred på oss och förgöra oss, slutgiltigt och räddningslöst? 15Du, Herre, Israels Gud, är rättvis — ändå är vi i dag en rest som räddats undan. Nu träder vi fram inför dig med vår skuld. Efter det som har hänt kan ingen undgå din dom.«