Bibel 2000 (B2000)
9

Förbud mot blandäktenskap

91När detta var avslutat kom ledarna till mig och sade: »Israels folk, prästerna och leviterna har inte avskilt sig från folken i landet och deras avskyvärda seder, från kanaaneerna, hettiterna, perisseerna, jevuseerna, ammoniterna, moabiterna, egypterna och amoreerna. 2De har tagit kvinnor från dessa folk till hustrur åt sig och sina söner, så att det heliga släktet har blandats med folken i landet. Ledarna och styresmännen var de första att begå en sådan trolöshet.« 3När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och även manteln, slet mitt hår och mitt skägg och blev sittande som förstenad. 4Hos mig samlades alla som fruktade Israels Guds ord, fulla av oro över trolösheten hos dem som återvänt. Jag satt som förstenad ända till kvällsoffret.

Esras botbön

5Vid kvällsoffret reste jag mig ur min förkrosselse. Med kläderna och manteln sönderrivna föll jag på knä, lyfte händerna mot Herren, min Gud, 6och sade: »Min Gud, i skam och förödmjukelse vänder jag mig till dig, min Gud, ty våra synder har vuxit oss över huvudet och vår skuld räcker upp till himlen. 7Från våra fäders tid intill nu har vår skuld varit stor. För våra synders skull har vi, våra kungar och präster utlämnats åt främmande kungar, åt svärd, fångenskap, plundring och vanära, och så är det än i dag. 8Men nu har Herren, vår Gud, en kort stund visat oss sin nåd, så att en rest av oss har sluppit undan och vi har fått slå upp vårt tält på hans heliga plats. Vår Gud har låtit oss se en ljusning, så att livet börjar återvända i vårt slaveri. 9Ty slavar är vi, men vår Gud har inte övergivit oss i vårt slaveri utan har låtit oss möta välvilja från Persiens kungar, så att livet återvänder och vi kan bygga upp vår Guds hus ur ruinerna och få en tryggad plats i Juda och Jerusalem.

10Vår Gud, vad kan vi då säga? Vi har ju övergivit dina bud, 11som du gav oss genom dina tjänare profeterna och som löd: ’Det land som ni skall ta i besittning är ett orent land. Folken i landet har i sin orenhet fyllt det med sina vidrigheter från den ena änden till den andra. 12Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin främja deras lycka och välfärd. Då skall ni bli starka och få njuta av allt det goda i landet och lämna det i arv åt era barn för all framtid.’ 13Efter allt som har drabbat oss på grund av våra onda gärningar och vår stora skuld — men du, vår Gud, har skonat oss och inte straffat oss som våra gärningar har förtjänat utan har låtit oss slippa undan så som nu skett — 14skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och gifta in oss bland dessa folk med alla deras vidrigheter? Skulle du då inte bli vred på oss och förgöra oss, slutgiltigt och räddningslöst? 15Du, Herre, Israels Gud, är rättvis — ändå är vi i dag en rest som räddats undan. Nu träder vi fram inför dig med vår skuld. Efter det som har hänt kan ingen undgå din dom.«

10

Blandäktenskapen upplöses

101Medan Esra låg på knä framför Guds hus och bad och bekände under tårar samlades runt honom en väldig skara av israeliter, män, kvinnor och barn, och de grät alla högljutt. 2Då sade Shekanja, son till Jechiel av Elams släkt, till Esra: »Vi har handlat trolöst mot vår Gud genom att ta oss hustrur från de främmande folken här i landet. Men trots detta finns det ännu hopp för Israel. 3Låt oss nu högtidligt lova Gud att vi skall sända bort alla våra hustrur och de barn de fött, så som du, herre, och de som fruktar Guds bud har rått oss. Låt lagen gälla! 4Grip in, ty det här är din uppgift, vi är på din sida! Fatta mod och gå till verket!«

5Esra lät genast de främsta bland prästerna, leviterna och hela Israel svära på att de skulle göra som det var sagt, och de svor eden. 6Därefter lämnade Esra platsen framför Guds hus och gick in i den kammare som tillhörde Jochanan, Eljashivs son, och tillbringade natten där. Han varken åt eller drack i sin sorg över de hemkomnas trolöshet.

7Nu kungjorde man i Juda och Jerusalem för alla som återvänt att de skulle samlas i Jerusalem. 8Ledarna och de äldste hade beslutat att om någon inte kom inom tre dagar skulle hela hans egendom förklaras förverkad och han själv uteslutas ur de hemkomnas församling. 9Innan tre dagar gått samlades i Jerusalem alla män från Juda och Benjamin; det var den tjugonde dagen i nionde månaden. Folket slog sig ner på platsen framför Guds hus, och alla darrade i det strida regnet inför vad som skulle ske. 10Prästen Esra tog till orda och sade till dem: »Ni har varit trolösa mot Gud genom att gifta er med främmande kvinnor, och på detta sätt har ni ökat Israels skuld. 11Men bekänn nu inför Herren, era fäders Gud, och handla efter hans vilja. Bryt med folken i landet och med de främmande kvinnorna!«

12Då svarade hela församlingen med hög röst: »Vad du har sagt är det vår plikt att göra. 13Men här är mycket folk, det är regntid och vi orkar inte stanna kvar här ute. Det är inte heller gjort på en dag eller två, ty vi är många som har syndat i detta avseende. 14Låt därför våra ledare företräda församlingen. Och låt alla i våra städer som har gift sig med främmande kvinnor på bestämda tider infinna sig tillsammans med de äldste och domarna i varje stad för att avvända vår Guds glödande vrede mot oss för det vi gjort.«

15Endast Jonatan, Asaels son, och Jachseja, Tikvas son, motsatte sig detta, och Meshullam och leviten Shabbetaj understödde dem. 16De som återvänt gjorde dock som det var föreslaget. Prästen Esra tog genom namnupprop ut dem som var familjeöverhuvuden. Den första dagen i tionde månaden satte de sig ner för att inleda undersökningen, 17och den första dagen i första månaden var de färdiga med de fall där män hade gift sig med främmande kvinnor.

Förteckning över de skyldiga

18Det visade sig att följande män i prästfamiljerna hade gift sig med främmande kvinnor: av Jeshuas, Josadaks sons, släkt och fränder Maaseja, Elieser, Jariv och Gedalja. 19De förband sig att sända bort sina hustrur och offrade för sin skuld en bagge som skuldoffer. 20Av Immers släkt Hanani och Sevadja. 21Av Harims släkt Maaseja, Elia och Shemaja, Jechiel och Ussia. 22Av Pashchurs släkt Eljoenaj, Maaseja, Ismael, Netanel, Josavad och Elasa.

23Av leviterna: Josavad, Shimi, Kelaja, som också kallas Kelita, Petachja, Juda och Elieser. 24Av sångarna: Eljashiv. Av dörrvaktarna: Shallum, Telem och Uri.

25Av det övriga Israel: av Paroshs släkt Ramja, Jissia, Malkia, Mijamin, Elasar, Hashavja och Benaja. 26Av Elams släkt Mattanja, Sakarja, Jechiel, Avdi, Jeremot och Elia. 27Av Sattus släkt Eljoenaj, Eljashiv, Mattanja, Jeremot, Savad och Asisa. 28Av Bevajs släkt Jochanan, Hananja, Sabbaj och Atlaj. 29Av Banis släkt Meshullam, Malluk, Adaja, Jashuv, Sheal och Jeremot. 30Av Pachat Moabs släkt Adna, Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnuj och Manasse. 31Av Harims släkt Elieser, Jishia, Malkia, Shemaja, Simon, 32Benjamin, Malluk och Shemarja. 33Av Hashums släkt Mattenaj, Mattatta, Savad, Elifelet, Jeremaj, Manasse och Shimi. 34Av Banis släkt Maadaj, Amram, Uel, 35Benaja, Bedja, Keluhu, 36Vanja, Meremot, Eljashiv, 37Mattanja, Mattenaj och Jaasaj. 38Av Binnujs släkt Shimi, 39Shelemja, Natan, Adaja, 40Maknadvaj, Shashaj, Sharaj, 41Asarel, Shelemja, Shemarja, 42Shallum, Amarja och Josef. 43Av männen från Nebo Jeiel, Mattitja, Savad, Sevina, Jaddaj, Joel och Benaja. 44Alla dessa hade äktat främmande kvinnor, men nu skickade de bort både hustrur och barn.