Bibel 2000 (B2000)
8

Hesekiel förs till Jerusalem i en syn

81Under det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden, när jag satt i mitt hem med de äldste i Juda hos mig, greps jag där av Herren Guds hand. 2Jag såg något som tycktes ha mansgestalt. Från vad som föreföll vara hans höfter och neråt var eld, och från hans höfter och uppåt kom liksom ett klart sken, glimmande som vitt guld. 3Han sträckte ut något som såg ut som en hand och grep mig i håret. En andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord, och i en syn från Gud fördes jag till Jerusalem, fram till öppningen i den inre porten, den som vetter mot norr. Det är där den bild står som väcker Herrens svartsjuka vrede. 4Och där var Israels Guds härlighet, likadan som jag hade sett den i dalen.

Avgudadyrkan vid templet

5»Människa«, sade han till mig, »vänd blicken mot norr.« Jag vände blicken mot norr och såg då norr om porten ett altare, och själva vredesbilden stod vid ingången. 6»Människa«, sade han till mig, »ser du vad de gör? De vidrigheter israeliterna bedriver här är så oerhörda att jag måste lämna min helgedom. Men du skall få se ännu värre vidrigheter.«

7Han förde mig till öppningen mot förgården, och där såg jag ett hål i väggen. 8»Människa«, sade han till mig, »bryt dig igenom väggen.« Jag bröt mig igenom väggen, och där såg jag en dörröppning. 9»Gå in och se vilka ohyggliga vidrigheter de bedriver här«, sade han. 10Jag gick in, och där såg jag alla slags avskyvärda ting, bilder av kräldjur och kreatur, och israeliternas alla avgudabilder ristade på väggarna runt omkring. 11Framför dem stod sjuttio av Israels äldste, däribland Jaasanja, Shafans son. Var och en höll ett rökelsekar i handen, och upp steg ett doftande moln av rökelse. 12»Människa«, sade han till mig, »ser du vad Israels äldste har för sig i mörkret, var och en i sin avgudakammare? Herren ser oss inte, Herren har övergett landet, säger de.« 13Sedan sade han: »Du skall få se dem bedriva ännu värre vidrigheter.«

14Han förde mig till öppningen i den port som vetter mot norr och leder till Herrens hus. Där satt några kvinnor och begrät Tammuz. 15»Ser du, människa?« sade han. »Men du skall få se vidrigheter ännu värre än dessa.«

16Han förde mig till den inre förgården till Herrens hus. Där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhallen och altaret, stod ungefär tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel, och med ansiktet mot öster föll de ner och tillbad solen i öster. 17»Ser du, människa?« sade han. »Inte nog med de vidrigheter folket i Juda bedriver här, de begår också våldsdåd överallt i landet och har gång på gång väckt min vrede. Och nu sticker de vinrankan i näsan på mig! 18Jag skall gå till verket med vrede, utan förskoning, utan barmhärtighet. Hur högt de än ropar till mig skall jag inte lyssna.«

9

Mannen med skrivdon och de sex dråparna

91Jag hörde honom ropa med hög röst: »Nu skall straffet drabba staden. Grip era dödsbringande vapen!« 2Då kom sex män från den övre porten, den som vetter mot norr, var och en med stridsyxa i hand. Bland dem gick en man klädd i linnekläder och med skrivdon i bältet. De gick fram och ställde sig vid kopparaltaret. 3Israels Guds härlighet hade nu lyft sig från keruben som den vilat på och flyttat sig till templets tröskel. Han ropade på mannen som var klädd i linnekläder och bar skrivdon i bältet. 4»Gå genom staden, genom Jerusalem«, sade Herren till honom, »och rita ett tecken i pannan på dem som suckar och stönar över alla de vidrigheter som bedrivs där.« 5Och till de andra hörde jag honom säga: »Följ honom genom staden och slå ihjäl, utan förskoning, utan barmhärtighet. 6Döda gammal och ung, barn och kvinnor, förgör dem, men rör ingen som bär tecknet. Börja vid min helgedom.« Då började de med männen, de äldste, som stod framför templet. 7»Orena templet och fyll förgårdarna med dräpta«, sade han till dem, »gå sedan ut i staden och slå ihjäl.« 8De gjorde så, och jag blev ensam kvar. Jag föll ner med ansiktet mot marken och ropade: »Ack, Herre, min Gud, tänker du förgöra allt som finns kvar av Israel och tömma din vrede över Jerusalem?« 9Han svarade mig: »Israels och Judas skuld är oerhörd. Blod flyter i landet och laglöshet härskar i staden. Herren har övergett landet, Herren ser ingenting, säger de. 10Därför visar jag ingen förskoning, ingen barmhärtighet. Jag skall låta dem plikta för vad de gjort.«

11Mannen som var klädd i linnekläder och bar skrivdon i bältet återvände nu och meddelade: »Jag har gjort som du befallde.«

10

Keruberna

101Jag såg att det ovanför valvet över kerubernas huvuden fanns något som liknade safir. Något som tycktes likna en tron syntes ovanför dem. 2Han sade till mannen i linnekläder: »Gå in mellan ringarna under keruben och ta händerna fulla med glödande kol från utrymmet mellan keruberna, och sprid dem över staden.« Och jag såg honom gå in. 3Keruberna stod söder om templet när mannen gick in. Och molnet fyllde den inre förgården. 4När Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till templets tröskel fylldes templet av molnet och förgården av strålglansen från Herrens härlighet. 5Ända ut på den yttre förgården hördes bruset från kerubernas vingar. Det lät som när Gud den Väldige talar. 6Då han befallde mannen i linnekläder att hämta eld från utrymmet mellan ringarna, mellan keruberna, gick mannen in där och ställde sig vid ett av hjulen. 7Keruben sträckte då ut handen mot elden som brann mellan keruberna, tog av glöden och lade i händerna på den linneklädde. Han tog emot elden och gick därifrån. 8Under vingarna på keruberna syntes något som såg ut som människohänder.

9Jag såg att det bredvid keruberna fanns fyra hjul, ett vid varje kerub. Hjulen gnistrade som krysolit. 10Till utseendet var alla fyra likadana. Det var som om ett hjul satt inuti ett annat. 11De kunde röra sig åt alla fyra hållen, men de vände sig inte när de rörde sig. De gick i samma riktning som den främste, och de vände sig inte när de rörde sig. 12Överallt på deras kroppar, på ryggen, händerna och vingarna, och runt de fyra hjulen satt det ögon. 13Det var dessa hjul som jag hade hört kallas ringar. 14Var och en hade fyra ansikten. Det första ansiktet var ett kerubansikte, det andra var ett människoansikte, det tredje ett lejonansikte och det fjärde ett örnansikte. 15Keruberna höjde sig. Det var samma varelser som jag sett vid floden Kevar. 16När keruberna rörde sig, rörde sig också hjulen. Och när keruberna lyfte vingarna för att höja sig från marken rullade hjulen inte bort från dem. 17När de stod stilla, stod hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig hjulen tillsammans med dem eftersom varelsernas kraft fanns i dem.

Herrens härlighet lämnar templet

18Herrens härlighet lämnade nu templets tröskel och stannade ovanför keruberna. 19Keruberna lyfte vingarna och höjde sig från marken. Och jag såg dem ge sig i väg, och hjulen höjde sig alldeles som de. De stannade vid ingången till den östra tempelporten, och ovanpå dem vilade Israels Guds härlighet. 20Det var samma varelser som jag sett under Israels Gud vid floden Kevar. Och jag förstod att de var keruber. 21Var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar, och under vingarna satt något som liknade människohänder. 22Deras ansikten såg ut som de ansikten jag sett vid floden Kevar. Var och en av dem gick rakt fram.