Bibel 2000 (B2000)
5

Profetens rakning: en bild av folkets förintelse

51Människa! Tag ett vasst svärd och drag det som en rakkniv över huvud och skägg. Tag sedan en våg och dela upp det avrakade håret. 2En tredjedel skall du bränna upp inne i staden när belägringstiden är över. En tredjedel skall du hugga med svärd utanför murarna. En tredjedel skall du sprida för vinden. Jag skall förfölja dem med draget svärd. 3Men spara några strån och knyt in dem i mantelfliken. 4Ytterligare några skall du ta undan och kasta i elden och bränna upp. Därifrån skall elden sprida sig till hela Israels folk.

5Så säger Herren Gud: Detta är Jerusalem, som jag har satt mitt bland folken, omgivet av främmande länder. 6Hon motsatte sig mina stadgar och bud och syndade värre än folken och länderna omkring henne. Mina stadgar förkastade hon, och mina bud följde hon inte. 7Därför säger Herren Gud: Ni har varit motsträvigare än de främmande folken runt omkring er, eftersom ni inte har följt mina bud och inte hållit er till mina lagar eller ens till de omgivande folkens lagar. 8Därför säger Herren Gud: Nu skall jag vända mig mot dig, Jerusalem. I dig skall jag fälla min dom i de främmande folkens åsyn. 9På grund av alla dina avskyvärda bruk skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig senare kommer att göra. 10Ja, i dig skall föräldrar äta sina barn och barn äta sina föräldrar. Jag skall verkställa min dom över dig, och det som är kvar av dig skall jag sprida för alla vindar. 11Du har orenat min helgedom med alla dina vidriga beläten och alla dina avskyvärda bruk, och därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, gå fram som en rakkniv, utan förskoning, utan barmhärtighet. 12En tredjedel av ditt folk skall dö av pest och gå under av svält inne i dig. En tredjedel skall falla för svärd utanför murarna. En tredjedel skall jag sprida för alla vindar. Jag skall förfölja dem med draget svärd. 13Mitt raseri skall få fritt lopp tills jag släckt min vrede på folket och tagit hämnd. När jag har gett mitt raseri fritt lopp, då skall de inse att jag, Herren, har talat i svartsjuk vrede. 14Jag skall lägga dig i ruiner och göra dig till åtlöje bland folken runt omkring. Alla som går förbi skall se det. 15Du skall bli till skam och åtlöje, till skräck och varnagel för folken runt omkring, när jag i ursinnig vrede verkställer min dom och straffar dig. Jag, Herren, har talat. 16Jag skall sända svältens grymma pilar mot er, och de skall förgöra er. Jag skall göra svälten värre och värre, jag skall låta brödet tryta. 17Jag skall släppa lös svält och grymma vilddjur mot dig, så att du berövas dina barn. Pest och död skall dra fram över dig när jag riktar svärdet mot dig. Jag, Herren, har talat.

6

Profetia mot Israels offerplatser

61Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot Israels berg och profetera mot dem: 3Israels berg, hör ordet från Herren Gud! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Jag skall rikta svärdet mot er och skövla era offerplatser. 4Era offeraltaren skall raseras, era rökelsealtaren slås i spillror. Och jag skall vräka era dräpta framför era gudabilder. 5Jag skall kasta israeliternas lik framför deras gudabilder, jag skall strö ut era ben kring era altaren. 6Överallt där ni bor skall städerna läggas i ruiner och offerplatserna förhärjas. Era offeraltaren skall också raseras och läggas i ruiner, era gudabilder slås i spillror och förstöras, era rökelsealtaren krossas, ja, era verk skall utplånas, 7och de dräpta skall falla mitt ibland er. Då skall ni inse att jag är Herren. 8Några av er skall undkomma svärdet och hamna bland främmande folk och skingras i främmande länder. 9Då skall de tänka på mig bland de folk hos vilka de är fångna, tänka på hur jag krossat deras trolösa hjärtan, som vände sig från mig, och deras ögon, som lystet sneglade mot gudabilderna. Och de kommer att avsky sig själva för sina onda gärningar och allt det vidriga de gjort. 10Då skall de inse att jag är Herren. Det var inte tomma ord när jag hotade dem med denna olycka.

11Så säger Herren Gud: Knyt händerna och stampa med fötterna, ropa ut ditt ve över allt det onda och avskyvärda israeliterna har gjort! De skall falla offer för svärd och svält och pest. 12Den som är långt borta skall dö av pest, den som är nära skall falla för svärd, den som skonats och blivit kvar skall dö av svält. Så skall jag släcka min vrede på dem. 13Då skall de inse att jag är Herren, när deras dräpta ligger slängda bland deras gudabilder och kring deras altaren, på alla höga kullar och alla bergstoppar, under varje grönskande träd och varje lummig terebint, överallt där de burit fram offer med blidkande lukt åt sina gudabilder. 14Jag skall lyfta min hand mot dem, och överallt där de bor skall jag göra landet till obygd och ödemark, från öknen ända till Rivla. Då skall de inse att jag är Herren.

7

Straff och dom förutsägs

71Herrens ord kom till mig: 2Människa! Så säger Herren Gud till Israels land:

Slutet har kommit, slutet har kommit

för jordens fyra hörn.

3Slutet är över dig nu,

jag släpper lös min vrede mot dig.

Jag skall döma dig för dina gärningar,

låta dig plikta för det vidriga du gjort.

4Jag skall inte visa dig förskoning,

inte barmhärtighet.

Jag skall låta dig plikta för dina gärningar,

för allt det vidriga du gjort.

Då skall ni inse att jag är Herren.

5Så säger Herren Gud:

Olycka skall följa på olycka.

6Slutet har kommit, slutet har kommit.

Slutet är över dig.

7Undergången nalkas,

den nalkas dig som bor i landet.

Tiden är inne, dagen är nära —

förvirring, inga glädjerop på bergen.

8Snart skall jag tömma min vrede över dig,

släcka min harm på dig.

Jag skall döma dig för dina gärningar,

låta dig plikta för det vidriga du gjort.

9Jag skall inte visa förskoning,

inte barmhärtighet.

Jag skall låta dig plikta för dina gärningar,

för allt det vidriga du gjort.

Då skall ni inse att det är jag, Herren,

som har slagit er.

10Dagen randas, undergången är nära,

den är redan på väg.

Laglösheten frodas,

övermodet skjuter skott,

11våldet växer till laglös ondska.

Inget skall bli kvar av dem,

inget av deras larm,

inget av deras prål,

inget skall bli kvar av deras överdåd.

12Tiden är inne, dagen närmar sig.

Köparen skall inte glädjas,

säljaren inte sörja.

Vreden skall kväsa den larmande hopen.

13Det säljaren sålt skall han aldrig återse,

inte i hela sitt liv.

Vreden skall kväsa den larmande hopen.

För sina synders skull

skall alla mista livet.

14Hornsignalen har ljudit,

allting är redo,

men ingen drar ut i strid.

Min vrede skall kväsa den larmande hopen.

15Därute härjar svärdet,

därinne pest och svält.

De som är ute på fälten

skall falla för svärdet,

de som är inne i staden

skall förtäras av svält och pest.

16Några av dem skall komma undan

och fly till bergen

likt dalens duvor,

men de skall alla dö,

var och en för sina synders skull.

17Alla händer förlamas,

det rinner längs alla ben.

18De sveper sig i säckväv,

fasa höljer dem,

alla med ansiktet blekt av skam,

alla med rakat huvud.

19Sitt silver kastar de på gatan,

deras guld blir avskräde.

Deras silver och guld kan inte rädda dem

på Herrens vredes dag.

Det kan inte stilla deras hunger,

inte fylla deras magar.

Guld och silver bringade dem på fall.

20Dess härliga prakt togs i högmodets tjänst,

de gjorde av det sina avskyvärda beläten,

sina vidriga avgudar.

Därför gör jag det till avskräde.

21Jag skall ge det som rov åt främlingar,

som byte åt jordens gudlösa,

och de kommer att vanhelga det.

22Jag skall vända bort ansiktet,

och de kommer att vanhelga min klenod.

Våldsmän skall tränga in, vanhelga den,

23slakta och meja ner,

ty blodsdomar fälls i landet,

och staden är fylld av våld.

24Jag skall föra dit de grymmaste folken,

och de skall ta deras hem.

Jag skall krossa de starkas övermod,

deras helgedomar skall skändas.

25När skräcken kommer skall de söka räddning,

men ingen räddning finns.

26Olycka skall följa på olycka,

olycksbud på olycksbud.

De skall tigga profeten om syner,

prästen har ingen vägledning att ge

och de äldste inga råd.

27Kungen skall bära sorgdräkt,

fursten klä sig i fasa,

folkets händer skall skälva.

Så som de handlat skall jag handla med dem,

så som de dömt skall jag döma dem.

Då skall de inse att jag är Herren.