Bibel 2000 (B2000)
4

Förutsägelse om Jerusalems belägring

41Människa! Tag en lertavla och lägg den framför dig. På den skall du rista in en stad, Jerusalem. 2Sedan skall du belägra den. Kasta upp en belägringsvall och bygg en stormningsramp, slå upp ett härläger och ställ upp murbräckor omkring den. 3Ställ en järnplåt som en vägg av järn mellan dig och staden. Vänd dig mot den, och håll den belägrad. Du skall belägra den, och detta skall vara ett tecken för Israels folk.

4Lägg dig på vänster sida och bär Israels skuld. Så länge du ligger på den sidan skall du bära Israels skuld. 5De år de har syndat gör jag till lika många dagar för dig, 390 dagar. Så länge skall du bära Israels skuld. 6När de dagarna har gått skall du lägga dig ner igen, denna gång på höger sida, och bära Judas skuld 40 dagar. En dag för varje år skall du bära den. 7Vänd dig sedan med blottad arm mot det belägrade Jerusalem och profetera mot staden. 8Jag slår rep omkring dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra förrän din belägringstid är över.

9Tag vete och korn, bönor och linser, hirs och emmer, blanda det i ett kärl och baka bröd av det. Det skall du ha som föda under den tid du ligger på sidan, 390 dagar. 10Den mat du äter måste vägas: 20 siklar om dagen, det är vad du får äta under ett dygn. 11Det vatten du skall dricka måste mätas upp: en sjättedels hin är vad du får dricka under ett dygn. 12Ät maten i form av kornkakor. Baka dem i allas åsyn, med människoträck som bränsle. 13Och Herren sade: »Så skall israeliterna få äta sin mat, oren, bland de folk till vilka jag skall fördriva dem.« — 14»Nej, min Herre och Gud«, sade jag, »jag har aldrig gjort mig oren. Aldrig i hela mitt liv har jag ätit kött från självdöda eller rivna djur, och aldrig har orent offerkött kommit i min mun.« 15Han svarade: »Jag tillåter dig att använda kospillning i stället för människoträck att baka ditt bröd över.« 16Sedan sade han: »Människa! Jag skall låta brödet tryta i Jerusalem. De skall äta sitt uppvägda bröd i ängslan och dricka sitt uppmätta vatten i skräck. 17När bröd och vatten tar slut för dem skall de alla gripas av skräck och tyna bort på grund av sin synd.«

5

Profetens rakning: en bild av folkets förintelse

51Människa! Tag ett vasst svärd och drag det som en rakkniv över huvud och skägg. Tag sedan en våg och dela upp det avrakade håret. 2En tredjedel skall du bränna upp inne i staden när belägringstiden är över. En tredjedel skall du hugga med svärd utanför murarna. En tredjedel skall du sprida för vinden. Jag skall förfölja dem med draget svärd. 3Men spara några strån och knyt in dem i mantelfliken. 4Ytterligare några skall du ta undan och kasta i elden och bränna upp. Därifrån skall elden sprida sig till hela Israels folk.

5Så säger Herren Gud: Detta är Jerusalem, som jag har satt mitt bland folken, omgivet av främmande länder. 6Hon motsatte sig mina stadgar och bud och syndade värre än folken och länderna omkring henne. Mina stadgar förkastade hon, och mina bud följde hon inte. 7Därför säger Herren Gud: Ni har varit motsträvigare än de främmande folken runt omkring er, eftersom ni inte har följt mina bud och inte hållit er till mina lagar eller ens till de omgivande folkens lagar. 8Därför säger Herren Gud: Nu skall jag vända mig mot dig, Jerusalem. I dig skall jag fälla min dom i de främmande folkens åsyn. 9På grund av alla dina avskyvärda bruk skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig senare kommer att göra. 10Ja, i dig skall föräldrar äta sina barn och barn äta sina föräldrar. Jag skall verkställa min dom över dig, och det som är kvar av dig skall jag sprida för alla vindar. 11Du har orenat min helgedom med alla dina vidriga beläten och alla dina avskyvärda bruk, och därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, gå fram som en rakkniv, utan förskoning, utan barmhärtighet. 12En tredjedel av ditt folk skall dö av pest och gå under av svält inne i dig. En tredjedel skall falla för svärd utanför murarna. En tredjedel skall jag sprida för alla vindar. Jag skall förfölja dem med draget svärd. 13Mitt raseri skall få fritt lopp tills jag släckt min vrede på folket och tagit hämnd. När jag har gett mitt raseri fritt lopp, då skall de inse att jag, Herren, har talat i svartsjuk vrede. 14Jag skall lägga dig i ruiner och göra dig till åtlöje bland folken runt omkring. Alla som går förbi skall se det. 15Du skall bli till skam och åtlöje, till skräck och varnagel för folken runt omkring, när jag i ursinnig vrede verkställer min dom och straffar dig. Jag, Herren, har talat. 16Jag skall sända svältens grymma pilar mot er, och de skall förgöra er. Jag skall göra svälten värre och värre, jag skall låta brödet tryta. 17Jag skall släppa lös svält och grymma vilddjur mot dig, så att du berövas dina barn. Pest och död skall dra fram över dig när jag riktar svärdet mot dig. Jag, Herren, har talat.

6

Profetia mot Israels offerplatser

61Herrens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot Israels berg och profetera mot dem: 3Israels berg, hör ordet från Herren Gud! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Jag skall rikta svärdet mot er och skövla era offerplatser. 4Era offeraltaren skall raseras, era rökelsealtaren slås i spillror. Och jag skall vräka era dräpta framför era gudabilder. 5Jag skall kasta israeliternas lik framför deras gudabilder, jag skall strö ut era ben kring era altaren. 6Överallt där ni bor skall städerna läggas i ruiner och offerplatserna förhärjas. Era offeraltaren skall också raseras och läggas i ruiner, era gudabilder slås i spillror och förstöras, era rökelsealtaren krossas, ja, era verk skall utplånas, 7och de dräpta skall falla mitt ibland er. Då skall ni inse att jag är Herren. 8Några av er skall undkomma svärdet och hamna bland främmande folk och skingras i främmande länder. 9Då skall de tänka på mig bland de folk hos vilka de är fångna, tänka på hur jag krossat deras trolösa hjärtan, som vände sig från mig, och deras ögon, som lystet sneglade mot gudabilderna. Och de kommer att avsky sig själva för sina onda gärningar och allt det vidriga de gjort. 10Då skall de inse att jag är Herren. Det var inte tomma ord när jag hotade dem med denna olycka.

11Så säger Herren Gud: Knyt händerna och stampa med fötterna, ropa ut ditt ve över allt det onda och avskyvärda israeliterna har gjort! De skall falla offer för svärd och svält och pest. 12Den som är långt borta skall dö av pest, den som är nära skall falla för svärd, den som skonats och blivit kvar skall dö av svält. Så skall jag släcka min vrede på dem. 13Då skall de inse att jag är Herren, när deras dräpta ligger slängda bland deras gudabilder och kring deras altaren, på alla höga kullar och alla bergstoppar, under varje grönskande träd och varje lummig terebint, överallt där de burit fram offer med blidkande lukt åt sina gudabilder. 14Jag skall lyfta min hand mot dem, och överallt där de bor skall jag göra landet till obygd och ödemark, från öknen ända till Rivla. Då skall de inse att jag är Herren.