Bibel 2000 (B2000)
3

31»Människa«, sade han, »ät det du ser här, ät denna rulle. Gå sedan och tala till israeliterna.« 2Jag öppnade munnen, och han gav mig rullen att äta. 3»Människa«, sade han, »svälj denna rulle som jag räcker dig och fyll din mage med den.« Jag åt den, och den smakade sött som honung.

4»Människa«, sade han sedan, »gå nu till israeliterna och tala till dem med mina ord. 5Det är inte till ett folk med svårt eller obegripligt språk du sänds utan till israeliterna, 6inte till de många folk vars ord du inte kan förstå, folk med svårt eller obegripligt språk. Om det varit till dem jag sänt dig skulle de ha lyssnat på dig. 7Men israeliterna kommer inte att vilja lyssna på dig, de vill ju inte lyssna på mig. Alla har de hårda pannor och hårda hjärtan. 8Jag skall göra din uppsyn lika stursk som deras och din panna lika hård. 9Jag skall göra din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dem inte skrämma dig. De är ju ett motsträvigt folk.« 10Sedan sade han: »Människa! Hör noga på och lägg allt jag säger dig på minnet. 11Gå sedan till dina bortförda landsmän och tala till dem. Vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’«

12En andekraft lyfte mig, och jag hörde bakom mig ett väldigt dån då Herrens härlighet höjde sig från sin plats. 13Varelsernas vingar brusade när de vidrörde varandra, och hjulen bredvid dem dundrade — ett väldigt dån. 14Andekraften lyfte mig och förde mig bort. Jag var bitter och upprörd under färden, Herrens hand vilade tungt på mig. 15Och jag kom till de bortförda i Tel Aviv, som bodde vid floden Kevar, till den plats där de bodde. Där satt jag hos dem i sju dagar som förstenad.

Hesekiels uppdrag som väktare

16Efter sju dagar kom Herrens ord till mig: 17Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning. 18Om jag säger till den gudlöse: »Ditt straff är döden« och du inte har varnat honom eller avrått honom från onda gärningar för att rädda hans liv, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. 19Men om du varnat den gudlöse och han ändå inte upphör med sin ondska och sina onda gärningar, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv. 20Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och börjar handla orätt när jag lagt en sten i hans väg, skall han dö. Om du inte har varnat honom, skall han dö därför att han syndat. Hans rättfärdiga gärningar skall vara glömda, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. 21Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han, den rättfärdige, inte syndar, skall han få leva därför att han lydde varningen, och du har räddat ditt liv.

Profeten skall fängslas och bli stum

22Där rörde Herrens hand vid mig. Han sade: »Gå ner i dalen. Jag vill tala med dig där.« 23Jag begav mig ner i dalen, och där stod Herrens härlighet, så som jag hade sett den vid floden Kevar. Och jag föll ner med ansiktet mot marken. 24Men jag fylldes av en andekraft som reste mig upp. Han sade till mig: »Gå nu hem och stäng in dig. 25Människa! De kommer att slå rep omkring dig och binda dig, så att du inte kan gå ut bland dem. 26Jag skall låta din tunga klibba fast vid gommen, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett motsträvigt folk. 27Men när jag talar med dig skall jag lossa din tunga. Då skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’ Den som vill lyssna, han lyssnar, den som inte vill, han låter bli. De är ju ett motsträvigt folk.«

4

Förutsägelse om Jerusalems belägring

41Människa! Tag en lertavla och lägg den framför dig. På den skall du rista in en stad, Jerusalem. 2Sedan skall du belägra den. Kasta upp en belägringsvall och bygg en stormningsramp, slå upp ett härläger och ställ upp murbräckor omkring den. 3Ställ en järnplåt som en vägg av järn mellan dig och staden. Vänd dig mot den, och håll den belägrad. Du skall belägra den, och detta skall vara ett tecken för Israels folk.

4Lägg dig på vänster sida och bär Israels skuld. Så länge du ligger på den sidan skall du bära Israels skuld. 5De år de har syndat gör jag till lika många dagar för dig, 390 dagar. Så länge skall du bära Israels skuld. 6När de dagarna har gått skall du lägga dig ner igen, denna gång på höger sida, och bära Judas skuld 40 dagar. En dag för varje år skall du bära den. 7Vänd dig sedan med blottad arm mot det belägrade Jerusalem och profetera mot staden. 8Jag slår rep omkring dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra förrän din belägringstid är över.

9Tag vete och korn, bönor och linser, hirs och emmer, blanda det i ett kärl och baka bröd av det. Det skall du ha som föda under den tid du ligger på sidan, 390 dagar. 10Den mat du äter måste vägas: 20 siklar om dagen, det är vad du får äta under ett dygn. 11Det vatten du skall dricka måste mätas upp: en sjättedels hin är vad du får dricka under ett dygn. 12Ät maten i form av kornkakor. Baka dem i allas åsyn, med människoträck som bränsle. 13Och Herren sade: »Så skall israeliterna få äta sin mat, oren, bland de folk till vilka jag skall fördriva dem.« — 14»Nej, min Herre och Gud«, sade jag, »jag har aldrig gjort mig oren. Aldrig i hela mitt liv har jag ätit kött från självdöda eller rivna djur, och aldrig har orent offerkött kommit i min mun.« 15Han svarade: »Jag tillåter dig att använda kospillning i stället för människoträck att baka ditt bröd över.« 16Sedan sade han: »Människa! Jag skall låta brödet tryta i Jerusalem. De skall äta sitt uppvägda bröd i ängslan och dricka sitt uppmätta vatten i skräck. 17När bröd och vatten tar slut för dem skall de alla gripas av skräck och tyna bort på grund av sin synd.«

5

Profetens rakning: en bild av folkets förintelse

51Människa! Tag ett vasst svärd och drag det som en rakkniv över huvud och skägg. Tag sedan en våg och dela upp det avrakade håret. 2En tredjedel skall du bränna upp inne i staden när belägringstiden är över. En tredjedel skall du hugga med svärd utanför murarna. En tredjedel skall du sprida för vinden. Jag skall förfölja dem med draget svärd. 3Men spara några strån och knyt in dem i mantelfliken. 4Ytterligare några skall du ta undan och kasta i elden och bränna upp. Därifrån skall elden sprida sig till hela Israels folk.

5Så säger Herren Gud: Detta är Jerusalem, som jag har satt mitt bland folken, omgivet av främmande länder. 6Hon motsatte sig mina stadgar och bud och syndade värre än folken och länderna omkring henne. Mina stadgar förkastade hon, och mina bud följde hon inte. 7Därför säger Herren Gud: Ni har varit motsträvigare än de främmande folken runt omkring er, eftersom ni inte har följt mina bud och inte hållit er till mina lagar eller ens till de omgivande folkens lagar. 8Därför säger Herren Gud: Nu skall jag vända mig mot dig, Jerusalem. I dig skall jag fälla min dom i de främmande folkens åsyn. 9På grund av alla dina avskyvärda bruk skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig senare kommer att göra. 10Ja, i dig skall föräldrar äta sina barn och barn äta sina föräldrar. Jag skall verkställa min dom över dig, och det som är kvar av dig skall jag sprida för alla vindar. 11Du har orenat min helgedom med alla dina vidriga beläten och alla dina avskyvärda bruk, och därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, gå fram som en rakkniv, utan förskoning, utan barmhärtighet. 12En tredjedel av ditt folk skall dö av pest och gå under av svält inne i dig. En tredjedel skall falla för svärd utanför murarna. En tredjedel skall jag sprida för alla vindar. Jag skall förfölja dem med draget svärd. 13Mitt raseri skall få fritt lopp tills jag släckt min vrede på folket och tagit hämnd. När jag har gett mitt raseri fritt lopp, då skall de inse att jag, Herren, har talat i svartsjuk vrede. 14Jag skall lägga dig i ruiner och göra dig till åtlöje bland folken runt omkring. Alla som går förbi skall se det. 15Du skall bli till skam och åtlöje, till skräck och varnagel för folken runt omkring, när jag i ursinnig vrede verkställer min dom och straffar dig. Jag, Herren, har talat. 16Jag skall sända svältens grymma pilar mot er, och de skall förgöra er. Jag skall göra svälten värre och värre, jag skall låta brödet tryta. 17Jag skall släppa lös svält och grymma vilddjur mot dig, så att du berövas dina barn. Pest och död skall dra fram över dig när jag riktar svärdet mot dig. Jag, Herren, har talat.